Spridda tankar

För att precisera lite mera, hur jag tänker kring Stafettkarnevalen. Jag läste kommentarer på bekantas bloggar om att det förekommit slagsmål mellan hejarklackarna redan för 20 år sedan. Att det varit krissamtal efteråt i vissa skolor. Nu tänker vi (mest) flickor. I dagens digitala värld, är det viktigt att få synas. Vara vacker, populär. De tränar i sin hejarklackar. De kommer ner dagen före till Helsingforsregionen. Sover knappt någonting natten före den stora dagen. Kommer till stadion fem på morgonen för att börja köa. Det blir masshysteri. Det sägs att för varje tonåring (ja, det gäller  nog oss vuxna också) sjunker IQ i en grupp. Att man upplever att det är viktigt att vara först och få välja plats blir så mycket viktigare när man stått där i timtal och är rädd att ett annat gäng ska smita före och ta "våra" platser. Det blir så viktigt. I den där situationen finns inget som heter tänka objektivt. Det borde vi vuxna förstå. Och ta vårt ansvar. Se till att det organis

Jag har aldrig varit på Stafettkarnevalen. En av mina söner har varit en gång. Jag har tyckt det verkar trevligt. Nu har min och mina söners gamla skola kommit i dålig dager pga diskningen i hejarklacktävlingen. Ingen minns vinnarna i år. Var det Petalax? Jag har ingen egen ko i diket, så jag bryr mig egentligen inte. Men videon som visades säger en hel del. Dessutom verkar det inte vara första gången sådant här händer och jag tror knappast Sursik var de som hittat på muren. Jag anser, utan att ha varit där: 1) domarna ska vara så proffsiga att det inte spelar någon roll VAR på stadion hejarklacken är. Domarna ska vara utspridda och se och höra alla i tur och ordning. 2) Platserna lottas ut. Eller så får de som kommit klockan fem välja plats och så visar arrangörerna dit dem. Till exempel klockan fem och så ser ordningsmännen till att ingen börjar slåss under morgontimmarna. Svårare än så kan det väl inte vara om nu tumultet inte var något nytt för arrangörerna.