Spridda tankar

Ja, snabbt går dagarna. Första veckan var jag stressad - såg allt som borde göras. Andra veckan började regnet och då, plötsligt, behövde inget göras inomhus heller. Jag följde traditionen och var till laestadianernas sommarmöte och träffade goda vänner en kväll. Och igen - nej - jag skulle nog inte kunna ansluta mig till rörelsen, men eftersom det är en inomkyrklig rörelse med väckelsekristen inriktning, känner jag mig ganska hemma. Tredje veckan hade vi besök och var på besök. Både i Esse och Karleby. Hos vännerna i Esse träffade vi denna gulliga, lilla bichon-frisé.. Och fjärde  veckan tillbringade vi delvis i Västnyland, i mina gamla hemtrakter. När vi kom till Karis, trodde jag att det skulle vara lätt som en plätt att hitta min gamla arbetsplats och mitt gamla hem. Men det var inte lätt. Vägarna har bytt namn. Strandpromenaden 1 finns inte längre. Heter nu Pumpviken. Och jag skulle ha hittat "hem" om jag fått promenera, för jag visste exakt var jag brukade gå. Men

Jag bryr mig egentligen inte om fotbolls-EM. Ändå följde jag Islands väg till kvartsfinalen. Och hejade på dem. Tyckte det var så roligt att ett land med samma befolkningsmängd som Svenskfinland kunde komma så långt. Och att en så stor del av Islands befolkning engagerade sig. Det sades ju att ca 15 000 tog emot gänget i Reykjavik, när de kom hem. De firades alltså som segrare av kanske 5 % av landets befolkning, det, ni. Och så går tankarna till fotbolls-EM för damer för kanske 12 år sedan (minns inte årtalet). Det finska damlandslaget kom till semifinal. Det roliga där var ju, att de ställde till med problem för lagledningen, som hade bokat biljetter hem åt damerna mycket tidigare. De väntade sig helt enkelt inte att finländskorna skulle spela i semifinal. Var det någon som hyllade de damerna när de kom hem? Inte 5 % av landets befolkning, i alla fall. Och ja, ja. Jag vet. Nizzarna upplyser mig mycket grundligt om det faktum, att damfotboll inte är något värd. Att ingen ser på damfot

I år har fru Nizzan inga semesterprojekt. Förra veckan var rätt varm, om än med inslag av regnskurar. Blev en del tid som gick åt till att tampas med ogräs och gräsmatta - men i övrigt rätt lugnt. På lördagen besökte vi Loppisracet i Purmo, och tillbringade i prinicip hela dagen där. Vecka 2 har inletts med kyligt, mulet och regn. I dag är första semesterdagen som inte inletts med en promenad. Om det fortsätter så här, får fru NIzzan ta skeden i vacker hand och ställa sig och springa på löpmattan i garaget. Trots att där är mörkt och dammigt, är det ändå uppehåll och vindstilla. Ikväll är det loppisrace i Esse. Trots vädret ska vi nog ta en runda. Ordnas det, så ska man ställa upp.