Inlägg

Visar inlägg från november, 2013

Advent

I alla fönster börjar det se ut att vara advent. Utom hos familjen Nizzan. Förra helgen blev inte som fru Nizzan tänkt sig. alltså har vi inga julgardiner uppe ännu. Fru Nizzan prioriterade stabilitetsträning med alltid lika effektiva Alexandra framom att fara hem och ställa huset i ordning inför lillajul i kväll. Och det hör till saken att fru Nizzan inte gillar stabilitetsträning. Hon gillar inte gymnastik överhuvudtaget. Fru Nizzan vill ligga i TV-soffan och äta bakelser. Inte vara på stabilitetsträning. Men då Ryggen är så tråkig. Ryggen säger åt fru Nizzan att hon måste gå på den eländiga träningen. Ryggen säger också att hon måste stretcha varje kväll. Ryggen hämnas om fru Nizzan fuskar med sin träning och stretchning. Ryggen är en krävande kroppsdel. Kräver att fru Nizzan ska hålla magmusklerna i trim och se till att de andra musklerna inte blir för korta. Ta nu till exempel Baklåret. Baklåret har också samma strategi. Om inte fru Nizzan sköter sig, så hämnas Ryggen och Baklåret

Storm igen, tydligen

Ute tycks det ha börjat storma igen.  Nåjo. Gårdagen inleddes med ca 10 minusgrader. Jag hade redan i förväg bestämt mig för att övernatta på "mitt" hotell. Satt på jobbet till halv sju och hade inte alls arbetat klart, men då var jag så trött att jag traskade iväg till hotellet. Ute hade det under dagen blivit slask. Regnet öste ner och tidvis var det halt också. Väl planerat, i alla fall. Jag slapp köra dryga hundra kilometer i mörker och regn. Gick till gymmet, tre kvart. Låg framför TV:n och njöt av lugnet. Och fick sova nästan en timme längre än vanligt. Frukosten serverad när man kom ner. Slapp diska. Ja, det där ÄR värt 65 euro. Det gav mig nästan två timmar motion plus avslappning. I dag blev det en kortare arbetsdag. Klockan 13 var jag tvungen att lämna arbetsplatsen, eftersom jag skulle på mammografi till staden 100 km norrut. Mammografin tog knappt 10 minuter. Ändå hade jag alltså satt två timmar av min arbetsdag på den. Tänkte gå och hälsa på Svärmor på sjukhuset.

Stormen Eino

... eller vad han nu heter. Han har lyckats förstöra vår dag något i dag. Militärpojken var på besök. Skulle vara tillbaka kl. 18 i Drakan. Morgonen började med väckning 7.30. Just då, ungefär, gick strömmen. Jaha. Ficklampor och levande ljus framsöktes i dunklet. Strömmen kom tillbaka, vi åt frukost, åkte iväg till stationen. Fru Nizzan hade kollat på webben att tåget gått i normal fart  åtminstone de första stationerna.  När vi kört 300 m låg ett träd över vägen. Backa tillbaka, köra runt...Jag hanterar nämligen inte motorsåg. Inte än, åtminstone, fastän jag numera är skogsägare. När vi kom fram till stationen, visade det sig att tåget var 20 minuter försenat. Sedan blev det 30 minuter till. Så kom meddelandet att tåget kommer. Men nehej. Inget tåg. En finsk, knastrig röst meddelade något. Fråga mig inte vad. Någon hade i alla fall hittat information på webben att det skulle komma en buss i stället, eftersom tåget fastnat i Kannus. Träd över elledningarna eller liknande. Så, kvart

YES!

Nu har jag grunden i min didaktuppsats klar. Jag kan understryka att det varit pest och pina. Inte så, att ämnet skulle vara tråkigt. Nej, jag hittade en alldeles otroligt intressant bok om  Allmändidaktik, som är utgiven av Studentlitteratur i Lund. Författarna är alla - hör och häpna - finländare och majoriteten dessutom finlandssvenskar. De som redigerat boken heter Sven-Erik Hansén och Liselott Forsman. Boken rekommenderas varmt. Jag har inte läst hela, men de valda delar jag läst är så otroligt lättlästa (för att vara en bok som har "vetenskap för lärare" i namnet) att jag blir nästan lyrisk. Man KAN skriva vetenskap så en vanlig dödlig, som Fru Nizzan, förstår. Det om något gör att jag tror på deras vetenskapliga och pedagogiska kompetens. Måste man linda in det så en vanlig människa inte förstår, blir jag alltid misstänksam. Pest och pina av den anledningen att jag i går a) försov mig och vaknade 20 minuter innan jag skulle vara hos frissan och Nizze 2 i skriftskolan

Fru Nizzan firar fredag kväll

Nåja, firar och firar. Hon sitter vid datorn och lyssnar på hunden T som försöker skälla i kapp med en främmande hund, som tydligen förirrat sig till skogarna i närheten. Blir till att ha öronproppar i natt, om inte den främmande hunden eller våra hundar blir hesa. I helgen ska Fru Nizzan frisera sig. Hon ska också fungera chaufför åt Nizze 2, som går i skriftskolan. Därtill ska hon försöka få lördagsshopping med kära mor in i schemat. Och så skulle det inte vara sämre om Fru Nizzan skulle hinna med en grovstädning också. Hon kunde förstås ha gjort den i kväll, men Herr Nizze påstår att det inte behövs. Fru Nizzan betraktade badrumsspegeln och badrumsgolvet och konstaterade att det VISST behövs. Men inte i kväll. Fru Nizzan besökte gymmet i dag efter jobbet och känner sig rätt nöjd. Stretching borde stå på programmet före läggdags, men vi får se. I morgon borde Fru Nizzan också ta itu med sin didaktikuppsats. Avsnitt 1, didaktikens grundbegrepp börjar väl vara nästan klar. Dvs. det

Hur svårt kan det vara?

I helgen tog Fru Nizzan tjuren vid hornen, satte sig vid datorn med tre böcker om didaktik samt föreläsarens powerpointmaterial. Kan völ inte vara så svårt att skriva en uppsats om didaktikens grundbegrepp, undervisningsmetoder, utvärderingssätt och undervisningsplanering. Trodde hon, ja. Fru Nizzan bläddrade, suckade och skrev. Så var det dags för lunch. När den var klar, försökte hon igen. Och visst, det började ta sig, men när det var dags för bastu och kvällsmat var fortfarande inte första uppgiften av fem klar. Hur svårt kan det vara? Det är ju ingen doktorsavhandling jag ska skriva. Det är nyttigt att få studerandeperspektiv på skrivandet. Men jag undrar ändå hur det kan vara så svårt. Jag tror jag måste ta ett nytt perspektiv. Kanske tänka mig att jag skriver för kommande studerande. Kanske jag då går in för uppgiften på annat sätt, när jag har tid och ork att fortsätta. Hur svårt kan det vara?

Alla helgons dag

För ett år sedan kom pappa hem från sjukhuset. Det var sista helgen vi fick tillsammans. I dag har vi varit på paretntationsgudstjänst och det känns precis lika tröttsamt i kroppen som efter begravningen. Man måste låta sorgen ha sin tid.