Inlägg

Lite allvarligare

I dag ska jag vara lite allvarligare än en träningslista. En bekant skrev på FB om droganvändning i kristna kretsar. Att en kristen familj borde ha gett en kompass som gör att man INTE använder droger. Detta då säkert med bakgrunden att en 20-årig kvinna sköts ihjäl i en lägenhet i Jakobstad för en vecka sedan. Och att den parhusbrand, liksom detta våldsdåd, sägs vara drogrelaterade brott.

Jag anser mig själv vara troende kristen. Jag har dock inte tvingat mina barn att gå i söndagsskolan (jag försökte, men gav snabbt upp), eftersom jag utgick från att tvång aldrig ger en positiv bild av något. Det jag tvingade dem till var att gå i skriftskolan. Jag tvingade dem inte att sedan konfirmera sig.

Vi ville inte att de skulle använda alkohol innan de fyllde 18. Ja, jag tycker inte de ska använda nu heller, men det är en annan historia. Säkert förekom sådant jag inte visste om. Jag må vara nykterist, men jag är inte korkad. Men det gick relativt lugnt till innan de fyllde 18. När de började…

Träningslista inlägg 3

Tja. I dag skulle jag väl ha allvarligare och viktigare saker att dryfta. Som droganvändning. Som att en ung fru, barn till en familj vi känner, dött i cancer. Som Clean Food och all pseudovetenskap som kommit i dess kölvatten. Men nä. Jag har inte lust. Inte i dag.

Barbados sextiotalsmedley.
50-tals och 60-talslåtar har ofta bra takt. Do you wanna dance... etc. Så helt OK. Ingen höjdare, men passar träning.

Tusen och en natt.
Nu är vi inne på mellospåren. Tusen och en natt. Tja. Lätt att sjunga med i. Hörde henne t.o.m. live i Jakobstad på Jakobs Dagar för... 10-11 år sedan. Sista gången jag gick på nattklubb under Jakobs Dagar, det kan jag garantera. Minns när jag var där och konstaterade att jag har man och en 10-åring och en 12-åring hemma. Vad sjutton gör jag här.... Men låten är väl helt OK som Eurovisionsvinnare.

Give Me Your Love.
En mellolåt. Ganska intetsägande. Men passar när man försöker springa lita.

Cara Mia. 
Den har en refräng som lätt fastnar. Jag är ingen stor Zelmerl…

Träningslistan fortsätter

What Doesn't Kill you. Det är en flashback till första åren som jag höll på med cirkelträning pga mina ryggproblem. När svetten rann och det nästan svartnade för ögonen, då var det den här som ledaren spelade.

Back in 95 Linn och Sebastian Den här kom med i misstag, egentligen. Att jag överhuvudtaget hittade den var, att jag plötsligt kom ihåg mina söners gitarrlärare och hans fru och att de höll på med musik. Speciellt när de var yngre. Så jag ville lyssna på hurudan musik de gjorde.

 La Dolce Vita. Den gamla Mellolåten med gruppen After Dark har jag kommenterat förr. Tempot är bra för min träning. Texten. Tja. Jag sjunger den med mycket stor självironi. Jag har aldrig haft något till övers för glitter och glamour. Än mindre för festande natten lång. Och dragshow är inte riktigt min grej. Men ändå. Jag vill leva la Dolce Vita och bada i champagne. Det, ni. Den dag ni ser det, då tror jag nog att jag är väldigt dement. Men visst, ibland drömmer jag mig till en sådan värld. Och undra…

Min träningslista

Sönerna i Esbo. Mor på intervall. Vi har alltså barnfritt och föräldrafritt. Men sitter som vanligt på varsitt håll. Försökte få med Herr Nizze på kvällspromenad, men han säger att hans kropp inte klarar av att gå eller springa i terräng, det enda som fungerar är löpmattan. Tja. Jag gick med hundarna och min spellista då. Och nu började jag fundera på vad i hela friden det är som gör att jag har de låtar jag har på den spellistan.

1) Kometfabriken: Säg vad du vill. Tja. Jag gillar mycket av det Fredrik Furu gör. Den här gillar jag främst för intensiteten och takten. Gör att jag vill hålla en bra fart.
2) Europe: The Final Countdown. Den är så otroligt mäktig. Introduktionen, sången, allt. Ger energi.
3) KAJ: Hupparipäivä. Dels gillar jag takten, dels gillar jag hela idén. Man gör narr av sig själv och sin dåliga finska genom att härma en finsk artist. Och texten är obetalbar.
4) ABBA: Gimmie, Gimmie, Gimmie. Ett måste på min spellista. Den är intensiv, den har bra takt.
5) AC/DC: You shook…

Summering av semestern

Tre futtiga dagar kvar. Denna semester har verkligen varit lugn. Städa. Tvätta. Laga mat. Klippa gräs. Trimma gräs. Utfärderna har varit korta. Just nu har undersergeanten varit på långledigt. Det var på tiden. Han satt inne tre helger i rad.

Vad har jag då sysslat med? Hälsat på några bekanta. Deltagit i #essevattenfestival: Såg på åbrodansen i Fors-Gers, såg på flytetygen och var till grillfesten. Cyklande. Vädret var kyligt ännu på söndagen när åbrodansen ordnades, men sedan blev det varmt - även om det var kyligt i skuggan.

Vår bröllopsdag firade vi i år med att äta på Strandcamping. Då var det kyligt.

Jag var på laestadianernas sommarmöte en sväng, men irriterade mig på en predikant som talade en timme och som, enligt mig, inte hade någon röd tråd. Jag fattade aldrig vad han ville komma till. Och då hör man predikan två gånger: Både på finska och svenska. Och jag minns inte ens vilken bibeltext han utgick från. Fastän man är konservativ så borde predikanterna ha en sådan respekt …

Semester vecka 1

Så har semestern inletts. Midsommarafton firade jag traditionsenligt hos Unga Familjen, medan min man var hos sin mamma och några syskon i Södern. På midsommardagen fick vi en ordentlig hagelskur, sedan har det blivit något svalare.

De första dagarna har traditionsenligt gått åt till att städa. Jag grundstädade undersergeantens rum tills han skulle komma på långpermis. På tisdagen fortsatte jag städa och på onsdagen var jag och en väninna och hälsade på en god vän från studietiden. I dag har jag fortsatt med att städa. Grundstädat ytterligare ett rum och normal helgstädning av de övriga.  Återstår mycket städning, men jag har bestämt mig för att ta litet i taget i år. Har hittills undvikit semestermigränen som i flera år slog till just måndag eller tisdag första vecka. För jag började med storstädning och slängde ur alla skåp.

Och herr Nizze och Nizzarna frågar alltid varför jag använder min semester till att städa. Jag har ett svar: för att de inte får ändan ur vagnen och gör något å…

Lite mer stafettkarneval

För att precisera lite mera, hur jag tänker kring Stafettkarnevalen.
Jag läste kommentarer på bekantas bloggar om att det förekommit slagsmål mellan hejarklackarna redan för 20 år sedan. Att det varit krissamtal efteråt i vissa skolor.

Nu tänker vi (mest) flickor. I dagens digitala värld, är det viktigt att få synas. Vara vacker, populär. De tränar i sin hejarklackar. De kommer ner dagen före till Helsingforsregionen. Sover knappt någonting natten före den stora dagen. Kommer till stadion fem på morgonen för att börja köa. Det blir masshysteri. Det sägs att för varje tonåring (ja, det gäller  nog oss vuxna också) sjunker IQ i en grupp. Att man upplever att det är viktigt att vara först och få välja plats blir så mycket viktigare när man stått där i timtal och är rädd att ett annat gäng ska smita före och ta "våra" platser. Det blir så viktigt. I den där situationen finns inget som heter tänka objektivt. Det borde vi vuxna förstå. Och ta vårt ansvar. Se till att det organiser…