Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2012

Summering

Tredje arbetsveckan slut. Den har innehållit litet allt möjligt. Herr Nizze åkte på jobb till vårt västra grannland, så honom har vi inte sett sedan tisdag morgon. Det har lett till diverse kontroverser hemma hos oss. En kväll hittade fru Nizzan tre främmande mopeder på gården när hon kom hem. Nizze 1 hade rummet fullt med kompisar. Man kunde ha skurit med en kniv genom luften, när fru Nizzan stoppade in näsan i Nizze 1:s rum för att säga "hej". Det är tydligen inte populärt att komma in och hälsa på kompisarna, när de är i 15-årsåldern. Nizze 1 och NIzze 2 hade heller inte någon mat klar, när fru Nizzan kom från jobbet vid halv sjutiden. Fru Nizzan var rätt sur. Spaghetti kunde de åtminstone ha kokat. En annan kväll var Nizze 1 borta när fru Nizzan kom hem. Nizze 2 kunde meddela att Nizze 1 åkt med med kompisen någonstans. Fru Nizzan exploderade och fick flera gånger förklara för Nizze 2, att det inte var honom hon var arg på. Fru Nizzan hade nämligen, i sin godhet, offrat

Söndag

Förra veckan övernattade fru Nizzan en natt i storstaden Vasa. Hotellet hör till de billigare, men helt OK. Var på gym på kvällen (första gången sedan midsommar, och det känns i alla muskler - fortfarande).  Fru Nizzan gick och lade sig i god tid. Hon hade nämligen lagt märke till att det fanns en del ungdomar i korridoren och förväntade sig en livad natt. Och livad blev den. Kl. 01.30 väcktes hon av ett öronbedövande ljud. Brandlarmet! Ingen brådska. Gick på toa, tog på sig skor och jacka och tog med handväskan. Väl nere på gatan konstaterade hon att alla andra också såg lika frågande ut som hon. Och så slog det henne, att ifall det är en riktig brand så ligger bilnyckeln uppe på rummet, i jeansfickan.... Brandkåren kom, tog en ordentlig runda och slutligen fick Nizzans trappuppgång gå och lägga sig igen. De andra måste ännu vänta. Vi fick aldrig reda på vad som hänt. Fru Nizzan tror dock att det var någon som tjuvrökt.... Hur som helst, så sov hon mycket gott resten av natten. En var

Överlevt en hel vecka

Så har jag då överlevt en hel vecka - drygt - på jobbet. I dag inledde sönerna sin skolgång för året. De är inte så speciellt glada, men för fru Nizzan är det rätt tryggt att ha dem placerade i skolan. Nåja, i och för sig. På sommarlovet satt de mest uppe till 2 och 3 på natten och spelade dataspel, sedan sov Nizze den äldre till kl. 12 och 13 och var sur som en citron om han väcktes före kl. 10. I kväll får fru Nizzan den stora äran att plasta en bok. Hade helt förträngt den biten. Jag avskyr att plasta böcker. Såg att biblioteket i Vasa ska ha kurs i hur man plastar böcker. Snälla Pedersöre MI: kan ni inte ordna en kurs i hur man plastar böcker?  Eller är jag den enda mamman i hela världen som inte lärt mig plasta böcker efter X antal år av studier + att den äldre sonen nu börjat sista året inom den grundläggande utbildningen???? I dag har det varit riktigt varmt och skönt. Det är visst sommarmånad fortfarande. Ute finns svarta vinbär och krusbär som borde plockas. Därtill ser ja

Första arbetsdagen avklarad

I går kväll när vi skulle se på friidrott från OS gav IPTV:n upp. Fel på sladden, konstaterade husfar och bytte sladd och så kunde vi se på OS. Nizze 1 och Nizze 2 muttrar dock över att datorerna och Ipodarna inte får nätkontakt. Denna dator fungerar dock. Men det är herr Nizzes, så egentligen får inte jag heller sitta här. IPTV lär inte fungera, heller, trots kontakter till JNT. Ute skiner solen. Kanske jag borde ta en promenad, det utlovas visst regn i morgon. Första arbetsdagen alltså avklarad. Ack, så trögt det var. Jag har bara hunnit rensa och besvara mejlen. Dessutom sov jag illa i natt. Hoppas jag sover bättre nu, annars får jag sjukskriva mig innan jag ens kommit igång med jobbet. Det är så där när man har mummokuume. Som om inte den skulle räcka, så får man sömnproblem och när man inte kan sova, så måste man ju grubbla på all världens problem och ta ut sorger i förskott. Nu signalerar hundarna att någon besökare är på väg. Lär dock inte vara herr K, en stor labrador. Nä

Söndag

Sista dagen innan jobbet börjar. Sitter och stirrar på mina smutsiga fönster och mitt ostädade hus och konstaterar att denna semester inte blev som jag tänkte. Men livet är sådant. Nu tar vi en dag i sänder och försöker börja orka jobba igen. I går var vi på bröllop. Inte som gäster,  men i köket. Vi var ca 25 skaffare och antalet bröllopsgäster 300. Vi hade nog att göra, det kan jag säga. Klockan 12 gav vi upp, våra kära vänner fick slita för oss resten av natten. Jag suckade när jag såg högen med disk. Det är ganska roligt att vara skaffare på bröllop, men när det är 300 gäster och man ska vara med från början så är det litet tröttsamt. Det borde vara ett nytt gäng som tar hand om kaffet och efterstädningen, tycker jag... Själv hade jag ett bröllop med 70 personer och hade hyrt in personal och det är ju litet annorlunda. Då får de ju betalt för sina timmar, vi gör det ju för att det är roligt.

OS

Olympiska spelen har jag glömt att kommentera. Bravo, Pia Sundstedt! Jag beundrar dig så! Din målmedvetenhet är beundransvärd. Dessutom träffade jag Pia för många år sedan, när vi alla trodde att hon avslutat sin karriär. Jag tyckte om hennes personlighet. Inga divalater där, inte. En ärlig, uppriktig och sympatisk människa - det var så jag uppfattade henne. Jag skulle ha unnat henne en medalj. Men den kommer säkert i mountainbike. Keskisalo gjorde det jag inte vågade hoppas på - gick till final. Hyvä Jukka!

Sista dagarna

Denna vecka har vi haft hageldrivor ute på gården. Suomen kesä on lyhyt ja vähäluminen, som min finskspråkiga FB-vän skrev om fotografierna. I övrigt har jag ägnat tiden åt att hälsa på pappa och köra Nizze 1 till diverse aktiveteter. I dag tillbringade jag dagen i Vasa med mamma och pappa. Ärendet var inte roligt, men nödvändigt. I kväll var vi "skaffare" samlade tillsammans med morgondagens brudpar och deras föräldrar. Vi fick litet information om morgondagens bröllop. Just nu har jag ingen som helst lust att vara "talkojobbare" på ett bröllop. Samtidigt behöver jag skingra tankarna litet efter en intensiv vecka med mindre trevliga saker att fundera på. Får hoppas jag håller ihop. Det brukar vara ansträngande att vara i köket på bröllop. Men roligare än att vara i köket på begravningar.