Inlägg

Visar inlägg från januari, 2010

Mänskovärde

I fredags firade vi en chef som avgått med pension. En chef som trots sitt briljanta intellekt och trots sina många engagemang överallt alltid sett den lilla människan. Alltid varit mån om att höra på sina medarbetare, alltid mån om att säga att vårt arbete är viktigt - även om vi inte har samma ställning som han. En chef som styrs av en sådan människosyn gör det lättare att leva. Givetvis är även denna människa bara en människa med sina fel och brister. Det har bara slagit mig, när jag funderade på hur jag skulle formulera det lilla talet vid uppvaktningen hur hans människosyn genomsyrat allt arbete. Mån om etik och rättvisa, mån om allas väl. Robinsonfinalen såg jag också, och var just inne och kollade både segrarens blogg och den mobbade Fredriks blogg. Det är just det sociala spelet som fascinerar mig med Robinson. Är det sedan ett spel för medierna eller verkliga stridigheter, det vet man aldrig. Euroviisut. Nina Lassander klarade sig jättebra, grattis! Segrarna gillade jag rätt b

Kväll i stan

Så är den stadgade tvåbarnsmodern igen ute på hotell. Vad allt kunde inte hända (om man får tro alla veckotdningar och kvällstidningar). Men, denna tvåbarnsmor är just en stadgad tvåbarnsmor. Skulle aldrig drömma om att slå runt nere i nattklubben (som jag inte ens vet om den är öppen). Någon simning blev det inte ikväll. Är alldeles för trött. Har jobbat sedan halv nio, slutade jobba kl. 19. Självförvållat, men ändå är jag så oerhört slut. Hoppas jag har TV4 här, så jag åtminstone får se Robinson.....

Sköna lördag

Så har jag då lyckats baka en chokladkaka, som ser ut att vara lyckad och sandbakelser som smakar bra, men som ser mindre lyckade ut. Tillsammans med en fruktkaka ur fyrsen och litet ost och salta kex ska det väl räcka som lördagsgodis. Hm. Midjemåttet säger att jag inte borde äta något alls av det jag räknat upp. Midjemåttet som skulle krympa efter julen. Icke, sa Nicke. I går när jag kom hem från jobbet var jag så frustrerad att stickorna yrde. Jag hade blivit informerad om ett beslut som berör min avdelning. I sig är beslutet inte så farligt, men det som retar mig är att vi inte ens blivit kallade till ett diskussionstillfälle tillsammans med andra berörda. Konstigt, att en i grunden liten sak kan göra att arbetsglädjen försvinner. Hade ingen som helst motivation och var glad att jag hade ett kvartssamtal att passa på eftermiddagen, då kunde jag med gott samvete gå hem några timmar tidigare..... För att nu ingen ska tro att jag bara kan komma och gå som jag vill: vi har flextid och

Ensam i stan

Just nu är jag inne i en period då jag jobbar långa dagar (till 18 eller 19) två kvällar i veckan. Att sedan sätta sig i bilen och köra hem för att sova några timmar och sedan köra tillbaka ca 10-11 timmar efter att jag kom hem känns inte lockande. Sålunda kostar jag på mig en hotellnatt. En hotellkedja hade specialerbjudande. Så ja, det är dyrare än Äppelhotellet (skillnaden ca 20 euro), men då får jag också en ordentlig frukost i morgon, det finns personal dygnet runt och så finns det simbassäng. Jag simmade en halv timme. Riktigt skön motion, även om bassängen var så kort att jag tröttnat på den redan efter fem minuter.... Efter halvtimmen kom en herreman och skulle börja simma, men då försvann lilla jag. Det kändes inte riktigt lockande att vara ensam dam med en främmande herre i en liten simbassäng utan övervakning. Jag vet att jag är paranoid, jag är så gammal och gäggig att ingen karl som ser mig i simdräkt skulle vara särskilt lockad. Men, hur som helst. När jag är halvklädd vi

Flickan i flaskan

Så har jag avklarat min andra finlandssvenska bok inom en månad. Denna gång var det Christel Sundqvists bok "Flickan i flaskan" som stod i tur. Den här boken behandlar viktiga teman: utbrändhet och hur en alkoholist i familjen påverkar den närmaste familjen. Liksom Korkea-aho rör sig också Sundqvist både i nuet och i det förflutna. Här underlättas läsandet av att det anges årtal som kapitelrubrik. Ändå hade jag ibland svårt att veta vad som var tankar, drömmar och fantasifoster. Allt flöt ibland ihop. Länge trodde jag att Ninni var en vän till huvudpersonen. Tyckte att det var en lustig mamma som inte bjöd in huvudpersonen på saft tillsammans med Ninni. När jag fick upp ögonen för, vem Ninni var, blev det lättare att se sammanhanget. Boken har ett intressant bildspråk. Ibland blir det opersonligt. samtidigt kanske det är nödvändigt att göra på det sättet för att mera objektivt kunna behandla ämnet. Författaren skriver att det mesta i boken är efterkonstruktioner och rena fan

Nytt arbetsår

Så har de första arbetsdagarna detta nya år avklarats. Efter mera än 20 år som statens tjänsteman är jag inte det längre. Det hette att vi skulle överföras med samma arbetsvillkor, men ännu finns inget nytt kollektivavtal. Överföringen betyder en hel del gällande semesterdagar, rätt till betald sjukledighet, arbetstider om inte arbetsgivaren går med på att vi får fortsätta som förr. Samtidigt infördes en större organisationsförändring på arbetsplatsen. Just nu känns arbetsmotivationen noll av ovannämnda orsaker. Tur att det kom en extra ledig dag. Märktes att kroppen inte vant sig vid väckning kl. 5.30, hjärnan har jobbat på högvarv på kvällarna och nätterna. Vemodigt att snart vara tvungen att kasta ut julen. Jag vill njuta av ljusen och tomtarna LÄNGE.

Fortsättning

Som fortsättning på gårdagens funderingar. Jag menar alltså att en hel rörelse inte kan stämplas för att en grupp människor handlat fel. Givetvis tycker jag det är fruktansvärt, det som hänt. Så till något annat: Göran Skytte citerar i sin bok "På väg" Nobelpristagaren I.B. Singer. "Att läsa tidningen på morgonen är som att äta gift till frukost. Det förekommer så mycket ont och så litet gott i tidningarna, att det efter läsningen är svårt att vara tacksam." Citatet är inte ordagrant och taget ur ett sammanhang, men det tilltalade mig.

Sorgligt slut

Det blev ett sorgligt slut på år 2009. Jag tänker på dem som blev skjutna i Esbo. Samtidigt tänker jag också på alla kvinnor (och män) som misshandlas i en relation. Hur ska de kunna skyddas? Även pedofilhärvan som behandlats i RIL News, Österbottens Tidning, Hufvudstadsbladet m.fl. gör mig rädd. Denna gång gäller det en rörelse som jag många gånger beundrat och sett upp till. Sett upp till dem för att de vågar stå för sina åsikter och inte böja sig för omvärldens förändringar. De vänner och bekanta jag har inom denna rörelse är också sådana mänskor som jag upplever som sunda och förnuftiga. Folk som påstått att det finns ett grupptryck har jag skrattat åt. Och ändå - i de bästa familjer förekommer då och då sådant som inte ska förekomma.