Ensam i stan

Just nu är jag inne i en period då jag jobbar långa dagar (till 18 eller 19) två kvällar i veckan. Att sedan sätta sig i bilen och köra hem för att sova några timmar och sedan köra tillbaka ca 10-11 timmar efter att jag kom hem känns inte lockande. Sålunda kostar jag på mig en hotellnatt. En hotellkedja hade specialerbjudande. Så ja, det är dyrare än Äppelhotellet (skillnaden ca 20 euro), men då får jag också en ordentlig frukost i morgon, det finns personal dygnet runt och så finns det simbassäng. Jag simmade en halv timme. Riktigt skön motion, även om bassängen var så kort att jag tröttnat på den redan efter fem minuter.... Efter halvtimmen kom en herreman och skulle börja simma, men då försvann lilla jag. Det kändes inte riktigt lockande att vara ensam dam med en främmande herre i en liten simbassäng utan övervakning. Jag vet att jag är paranoid, jag är så gammal och gäggig att ingen karl som ser mig i simdräkt skulle vara särskilt lockad. Men, hur som helst. När jag är halvklädd vill jag inte vara det tillsammans med främmande män.

TV:n, däremot, fungerar inte så särskilt bra. Men... man har ju Sonera homerun, så det kanske går att se något program på netbooken.

Nu är jag TRÖTT. Det är jobbigt att jobba till kl. 18, när man är van att sluta två timmar tidigare. Av erfarenhet vet jag, att dessa kvällar kommer att användas till att se värdelösa dokusåpor (kommer månne Unelmien poikamies på onsdagarna??), läsa några veckotidningar och skvallertidningar. På tal om skvallertidningar: Såg att Mika Myllylä IGEN varit ute och festat, denna gång i Karleby. Jag tycker det är så oerhört tragiskt både med honom och Matti Nykänen. En gång var de finska folkets stora idoler, de hyllades och höjdes till skyarna. Nu är de försupna våldsmän. Speciellt synd tycker jag faktiskt just nu om Myllyläs exhustru och deras barn. Det kan inte vara roligt att se pappa på löpsedlarna så där. Pappa lovar bättra sig och flytta hem och så IGEN.... Observera nu, att detta inte skrivs i fördömande syfte. Jag bara tänker på hur det skulle vara för våra barn. Nog har jag många gånger tyckt att mina föräldrar varit FÖR inskränkta och fanatiska när det gäller nykterhet, men nog är det ju en gåva att få ha nyktra föräldrar!!! Aldrig har jag behövt vara rädd för i vilket tillstånd pappa ska vara. Aldrig.

För övrigt något helt annat: På fredag är det igen semifinal i finska euroviisut. Få se om tredje österbottniska bidraget går vidare. Nina Lassander gillade jag skarpt, Sister Twister var ungefär på samma nivå som de andra i den semifinalen (dvs. jag tyckte definitivt att de stod sig i konkurrensen) och nu har vi Linn kvar. Få se om österbottningarna orkar rösta ännu en fredag. Linns låt är också helt OK. Tyvärr tycker jag ingen av dem är riktigt den där som skulle kunna ta hem eurovisionssegern. Cider Hill tycker jag växer mot slutet, i början är den rätt tråkig. Och Linn - ja, hon kan ta mycket på charmen. Och så sjunger hon ju bra också. Så heja Linn!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Bra ursäkter?

Semester i covid-19-tider