Spridda tankar

Min träningslista blir längre.  Men några ska jag försöka orka med i dag. It's My Life och Livin' on a Prayer. Det är mina söners förtjjänst att jag blivit bekant med Bon Jovi.  Guitar Hero på Playstation var ett väldigt populärt spel, som även Fru Nizzan testade på. Och då var det bl.a. dessa låtar som spelades. Väldigt lämpliga för en joggningsrunda, städrunda eller löpmattan. Sweet Dreams med Eurythmics. Såg just på youtube att det är hela 17 år sedan år 2002. Inte riktigt min årgång, alltså. Men mycket lämplig musik för träning. Takten är perfekt.  Sommartider med Gyllene Tider Nu börjar vi snacka musik för min generation. Per Gessle är väl i min ålder. Faktiskt dock ingen favorit när jag var yngre. Det var nog först på 2000-talet som jag riktigt började fastna för Gyllene Tiders låtarö  Alcastar. Not a Sinner Nor A Saint.  Alcazars låtar är mellolåtar och vanligt diskostuk. Ingenting mer och ingenting mindre. You're My Heart, You're My soul . Modern

I dag ska jag vara lite allvarligare än en träningslista. En bekant skrev på FB om droganvändning i kristna kretsar. Att en kristen familj borde ha gett en kompass som gör att man INTE använder droger. Detta då säkert med bakgrunden att en 20-årig kvinna sköts ihjäl i en lägenhet i Jakobstad för en vecka sedan. Och att den parhusbrand, liksom detta våldsdåd, sägs vara drogrelaterade brott. Jag anser mig själv vara troende kristen. Jag har dock inte tvingat mina barn att gå i söndagsskolan (jag försökte, men gav snabbt upp), eftersom jag utgick från att tvång aldrig ger en positiv bild av något. Det jag tvingade dem till var att gå i skriftskolan. Jag tvingade dem inte att sedan konfirmera sig. Vi ville inte att de skulle använda alkohol innan de fyllde 18. Ja, jag tycker inte de ska använda nu heller, men det är en annan historia. Säkert förekom sådant jag inte visste om. Jag må vara nykterist, men jag är inte korkad. Men det gick relativt lugnt till innan de fyllde 18. När de börj

Tja. I dag skulle jag väl ha allvarligare och viktigare saker att dryfta. Som droganvändning. Som att en ung fru, barn till en familj vi känner, dött i cancer. Som Clean Food och all pseudovetenskap som kommit i dess kölvatten. Men nä. Jag har inte lust. Inte i dag. Barbados sextiotalsmedley. 50-tals och 60-talslåtar har ofta bra takt. Do you wanna dance... etc. Så helt OK. Ingen höjdare, men passar träning. Tusen och en natt. Nu är vi inne på mellospåren. Tusen och en natt. Tja. Lätt att sjunga med i. Hörde henne t.o.m. live i Jakobstad på Jakobs Dagar för... 10-11 år sedan. Sista gången jag gick på nattklubb under Jakobs Dagar, det kan jag garantera. Minns när jag var där och konstaterade att jag har man och en 10-åring och en 12-åring hemma. Vad sjutton gör jag här.... Men låten är väl helt OK som Eurovisionsvinnare. Give Me Your Love. En mellolåt. Ganska intetsägande. Men passar när man försöker springa lita. Cara Mia.  Den har en refräng som lätt fastnar. Jag är ingen

What Doesn't Kill you. Det är en flashback till första åren som jag höll på med cirkelträning pga mina ryggproblem. När svetten rann och det nästan svartnade för ögonen, då var det den här som ledaren spelade. Back in 95 Linn och Sebastian Den här kom med i misstag, egentligen. Att jag överhuvudtaget hittade den var, att jag plötsligt kom ihåg mina söners gitarrlärare och hans fru och att de höll på med musik. Speciellt när de var yngre. Så jag ville lyssna på hurudan musik de gjorde.  La Dolce Vita . Den gamla Mellolåten med gruppen After Dark har jag kommenterat förr. Tempot är bra för min träning. Texten. Tja. Jag sjunger den med mycket stor självironi. Jag har aldrig haft något till övers för glitter och glamour. Än mindre för festande natten lång. Och dragshow är inte riktigt min grej. Men ändå. Jag vill leva la Dolce Vita och bada i champagne. Det, ni. Den dag ni ser det, då tror jag nog att jag är väldigt dement. Men visst, ibland drömmer jag mig till en sådan värld. Oc