Inlägg

Visar inlägg från april, 2014

Beslut, beslut, beslut på lördag kväll

En synnerligen intensiv lördag har nått sitt slut. Nu är kl. 18.12 och helgdagsfriden borde inträda. Det har varit otroligt varmt och fint. Och vad har fru Nizzan gjort? A) Suttit vid frissan från 9-10.45. B) Hämtat Nizze 2 vid andra frissan och löst ut honom. C) Hämtat Nizze 2:s dator och diverse attiraljer från LAN-stället. D) Konfererat med mor huruvida vi ska handla nu eller senare. E) Avfärd till gravgården. F) Träffade (nästan planerat) en kusin, som var där och planterade på sin mammas grav. G) Handlade i bybutiken. H) Hem. Konstaterade att Nizze 1:s rum var tömt. Alla grejor stod på golvet i köket och spisrummet. I) Lagade lunch. J) Konstaterade att Posshill anlänt för att hjälpa maken sätta parkettgolv i Nizze 1:s rum. K) Åkte till 90-årskalas med mamma. L) Anlände hem litet före fem. M) Konstaterade att Herr Nizze och Posshill fått en arbetsledare. N) Hällt mjöd på flaskor. O) Plockat upp diverse skräp efter golvläggningen. Rummet inte klart. Blir klart först i

Solig påskannandag

Dagen har gått åt till promenad, fönstertvätt, krattning och så bara slappa. För en stund sedan försökte jag få eld i bastuugnen - samtidigt som jag hade en våffla i våffeljärnet. Våfflan blev inte särskilt vacker. Och jag blev sur på grund av en artikel jag råkade läsa i det gamla Vasabladet. Artikeln handlade om Magdalena och Peter Snickars i Vasa, som fått pris av Kulturfonden. Ja, det blev jag förstås inte arg för. Tvärtom. Jag unnar dem priset av hela mitt hjärta. Det var en annan sak jag blev arg över. Magdalena har varit närståendevårdare åt sin man sedan augusti 2012. Han har nämligen en elakartad hjärntumör. Det är ett tungt jobb att sköta en person med hjärntumör. Jag kan tänka mig att hon inte kan lämna honom långa stunder och jag beundrar henne stort. Nu framkom det i artikeln att hennes ersättning ska HALVERAS. Varför? Jo, för att den är tänkt för "livets slutskede". Och nu har det skedet varat i över ett och ett halvt år, så det anses ha varit "för länge&

Påsklördag

Så har man avklarat en påsklördag igen. Skärtorsdagen gick åt till städning, huvudsakligen, klädvård mm. Hann också med att hämta en gymnasiebok i stan och  vara på gymmet en timme. Långfredagen blev lång, men trevlig. Hade goda vänner på besök, så det blev bara en kort promenad i stället för den långpromenad jag hade tänkt mig. Så nu blir jag inte motionslicentiat på jobbet i år, heller. Å andra sidan så skulle jag ändå inte ha nått upp till behövligt antal motionspoäng för att bli licentiat. Får sikta in mig på magistergraden i år igen. Påsklördagen har gått åt till en promenad och till att ta emot påskhäxor. De första fyra mötte jag, när jag var på väg ut. Vände hem igen, för att de skulle få sitt godis. När jag kom från min halvtimmespromenad, stod två herrar och knackade på. Ytterligare en stund senare kom tre till. Och så ännu en stund, så kom en till. Men hoppsan! Det var ingen påskhäxa, det var ett Jehovas vittne, så jag blev smått chockad. Jag erbjöd henne inte godis. Och ta

Stora gymnasier

En eftermiddag våren 1976 åkte flaggan i topp på Sursikbacken i Pedersöre. Pedersöre skulle få inrätta ett gymnasium hösten 1976. I dag, 38 år senare, ser jag framför mig hur det monteras ned. I går hörde jag i radion, att det planeras att endast gymnasier med 500 studerande ska få koncession i framtiden. Till exempel skulle Vasa kunna få koncession för Kristinestad, Kaskö, Närpes, Petalax , Korsholm, Vörå och så Jakobstad eller Karleby för Karleby, Kronoby, Pedersöre, Nykarleby. Ursäkta om jag glömt något gymnasium - det här är bara fiktiva exempel. Jag frågar mig: Hur har vi blivit så mycket fattigare sedan mitten av 1970-talet, att vi inte kan ha landsortsgymnasier? Vad skulle det innebära om landsortsgymnasierna inte längre får vara självständiga? Risken är stor att de utarmas, om ledningen finns i staden. Risken är stor, att det igen blir enbart rikemansbarn som bor nära gymnasiet, som får möjlighet att gå i gymnasiet. Vi har redan studerande i Pedersöre gymnasium, som har kan

Trött och sur

Nizze 1 återvände lyckligen från Tyskland och hade inte blivit hemskickad för dåligt uppförande. Lärarna hade varit nöjda med eleverna, så det nattliv som säkert förekom (ja, jag har också varit ung - fastän jag var så oerhört exemplarisk) störde inte, tydligen.   Jag var 15 när vi var på lägerskola till Dalarna. Jag minns fortfarande att vi hade ett antal lärarstuderande med oss i vårt rum, och de vaktade oss som hökar. Vi avundades dem som "bara" fick ha våra vanliga lärare med sig. Jag har inte något minne av att det skulle ha varit några bekymmer. Jag minns också en enda kväll när vi var in till Rättviks centrum. Säkert var vi som var födda på 60-talet oerhört exemplariska. Hörde efteråt att det var slut på lägerskolorna ett tag, för att eleverna var så bråkiga....Men det måste vara fel. Vi gjorde ju inget galet..... Hur som helst. Jag var oerhört glad att se honom igen, och vid hemkomsten berättade han och var riktigt social. Nu har han igen kommit in i vanliga banor o

Lärarutbildning

Jag gissar att någon som vanligen inte läser min blogg, kommer in här bara för att jag nämner ordet lärarutbildning i Svenskfinland. För att göra det klart, så arbetar jag inom Åbo Akademi, jag har ett nära samarbete med lärarutbildningen, men jag är inte själv lärarutbildare. Jag är inte ens utbildad lärare, vilket torde ha framkommit under höstens skriverier. Jag har nyss slutfört mina grundstudier i pedagogik och jag var mycket nöjd med de kurser jag deltog i. Lärarna var kunniga, flexibla och relaterade till vår vardag i skolan. Att jag sedan tycker att det är en helt befängd ekvation, att en blivande ämneslärare på fem månader ska kunna få allt hen behöver för att fungera som lärare, det är en annan historia. Tidigare var auskulteringen ett läsår. I och med Bolognareformen ändrades detta till ett halvt år på plats vid Pedagogiska fakulteten. Allt för att försnabba studietiden och få ut folk i arbetslivet - det var väl det som var meningen med Bolognareformen. Jag har inga som hels

Och så var de bara tre

Ja, så var vi bara tre. Nizze 1 har varit i Tyskland sedan fredagen. I motsats till senaste helg, har det varit tyst i huset. Fru Nizzan använde lördagen till a) cirkelträning, b) handla med mor, c) storstäda i Nizze 1:s rum, d) avnjuta tacopaj hos goda vänner. Storstädningen av Nizze 1:s rum var verkligen av nöden. Om en knapp månad ska vår tyska gäst inhysas där, och den mängd damm jag hittade, när jag städade bokhyllorna och diverse klädskåp får mig att undra, hur det kommer sig, att inte Nizze 1 lider av dammallergi. I dag har fru Nizzan använt dagen till att se på en Camilla Läckberg-film. Efter det var det mest jobbets tecken: vikt kläder, strukit kläder,  Hon har också tömt ett skåp, så den tyska gästen ska ha någonstans att sätta sina kläder. Ytterligare städning lär bli av nöden, man kan ju inte bara gömma saker i skåpen, när man ska få en gäst som kanske öppnar skåpdörrarna. Tänk om gästen blir skadad av allt skräp. Tanken var också att fru Nizzan skulle jogga 20 minute