Inlägg

Visar inlägg från september, 2011

Tjänstledig

Denna vecka är jag, som det så vackert heter, tjänstledig med lön för att få rehabilitera mig på Norrvalla. Jag värmde upp med en timme på gymmet i går och därefter en liten promenad med hundarna. Hör och häpna. Min höft var inte ond i morse när jag vaknade och gick nerför trappan. Kan slå vad om att den surnat till nu när jag suttit vid datorn i trettio minuter. Om ca 2 timmar ska jag packa mig iväg mot Jakobstad, där jag ska ha ett möte via videokonferens innan jag får åka på rehabiliteringen. De var inte så glada på rehabiliteringen. Vi borde vara med på ALLT. Och ja, jag skulle också helst vara på rehabiliteringen från början, men nu har Högsta Ledningen prickat in ett möte med oss just denna dag och denna tid. Och man kan ju inte kräva att ett stort gäng på dryga 10 personer anpassar sin tidtabell till oss. Det tycker jag i alla fall, men rehabiliteringsanordnaren tyckte nog att vi borde ha flyttat mötet.... Jaja, var och en med sitt. Jag vet ju att jag är irriterad när studenter

Mrs Bighill Singers

I kväll åkte jag till stan för att höra på Mrs Bighill Singers. Jag var uppklädd och vad händer när jag kört 400 meter? JO: jag hittar HUNDARNA som inte alls var ute och sparkade boll med sonen utan var hos grannarna 400 meter bort. Fort in med de våta hundarna i bilen, och givetvis smutsade de ned både mig och bilen. De är inte särskilt populära just nu. Det blir nog att sitta i buren i morgon.... och så måste vi skaffa nya kedjor att ha dem i om de ska ut på natten. NÅ, Mrs Bighill Singers. Vilka fantastiska förmågor det finns. Konserten hölls i Betaniakyrkan, vilket passade perfekt för en gospelkonsert. Heidi Storbacka visar att hon är en utmärkt dirigent. Men så är hon ju också erfaren. Hon var ju den som skötte grovjobbet för Timo Kotipeltos kör, som vann Kuorosota för några år sedan. De var så samsjungna, ingen glänste mer än den andra. Pianisten Mikael Svarvar är otroligt skicklig. Kvällen till ära framförde de en ny sång, som komponerats av honom för ett år sedan. Texten lär de

Höst

Sonen den yngre har just tvättat valpen. Valpen som är sju månader drygt. Valpen som borde vara rumsren. Nu har Valpen plötsligt igen börjat kissa inne och hittade just bajs också. Kan det månne ha att göra med regn och rusk där ute? Dessutom springer hon till Grannens gödselhög för jämnan. Vi som tänkt uppfostra henne så att hon hålls på gården. Att få henne att förstå att Grannens gård är Grannens gård och inte egen, DET är en annan historia. Mest rädd är jag för att Grannens vackra blommor ska bli förstörda....i värsta fall uppgrävda. Vi får nog ta skeden i vacker hand och börja ha hundarna i buren igen. Höst är det, ja. En rolig sak är MI-kurserna som börjat. Jag brukar inte gå på MI-kurser. Anser att jag inte har tid. Nu var jag därtill nödd och tvungen, eftersom arbetsplatsläkaren sa att jag måste börja träna i konditionssal för att få min rygg i skick. Det hjälper inte med tio gånger massage, som jag hade tänkt mig. Har sålunda varit två gånger på cirkelträning för personer med

Projekt Sju Sjöar

Mitt projekt Sju Sjöar är härmed avslutat, åtminstone för i år. Det som började så bra efter Esse Run i somras slutade med fiasko. Det ryggonda jag blev av med genom att springa blev till något annat. Något som ibland tar ont när jag försöker springa och något som blir alldeles omöjligt när jag suttit i bilen eller sovit en natt. Förslitningar, misstänkte företagsfysioterapeuten, så nu ska jag till läkaren igen. Har fått återgå till promenader, vilket känns otroligt ineffektivt, när jag nu i nästan två månader sprungit så svetten runnit när jag varit på mina rundor. Men vad gör man. Får försöka boka in konditionssal eller simning någon gång i stället, men när i hela friden ska man orka och hinna det? Ingen får mig att sätta mig i bilen efter kl. 19 på kvällen för att köra 20 km till simhallen för att simma 45 minuter och så köra hem igen. Inte när man sitter 3 timmar i bilen per dag.... Någon gång måste man träffa sin familj också. Så ibland undrar jag hur läkare och fysioterapeuter t

Höstregn

Söndagen var så varm och vacker att jag trodde det var sommar. Tvättade fönster men var i övrigt väldigt lat. Lekte semester. Idag ösregnade det. Den äldre sonen hade idrottsdag i skolan och blev genomblöt, berättar han. Inte nog med det. Sedan kom frossan. Migrän trodde maken och sonen. När jag gick in och kände på sonens puls var det bara att konstatera att det inte enbart är migrän. Det var något helt annat. 39 graders feber. Här har lillebror snörvlat en vecka, här har jag haft magen i olag, haft någon konstig snuva som inte letar sig upp i näsan utan sätter sig nere i halsen... och så kommer han hem med 39 graders feber... Mor blir orolig. Sonen har sällan feber. Och Mors kalender säger att hon inte har tid att vara sjuk de närmaste veckorna. Måste ju jobba in allt jag bara hinner så jag hinner vara några dagar på Norrvalla. Men mest är MOr förstås orolig för sin son. När sonen var liten kunde han sova i dubbelsängen när han var sjuk. Nu är sonen tonåring och vill inte alls sova i

Tågresa

Helsingfors tur och retur på en dag är ett nöje i sig. Tänk, att inte behöva sitta på arbetsplatsen, utan man får sitta i tåget i stället. Och tänk, att vissa, dvs. jag, har så lite jobb att jag har tid att sitta på tåget för att delta i ett möte i Helsingfors. Nu vill jag ju påstå, att jag jobbat mycket mera denna dag, än jag skulle ha gjort på arbetsplatsen. Jag har i princip arbetat mellan kl. 6 och kl. 17, dvs. 11 timmar. Detta eftersom jag kunde jobba under restiden, speciellt i morse, eftersom jag är morgonmänniska. Nu flyger tankarna överallt och är inte alls jobbrelaterade. Men det tycker jag att jag har rätt att göra, eftersom jag varit så duktig sedan 6 i morse. Och vad händer då på tågresorna idag? Tja, det började bra i morse. Ett stort gäng modersmålslärare steg på tåget. De har någon konferens i huvudstaden. Mötet jag var på, var också helt OK, vi avslutade ett projekt och kom till och med till ett resultat. Nu, på hemvägen, blev Pendolino försenat ca 25 minuter pga något

Nina Holmén

Jag hörde NIna Holmén i radion en dag när jag körde hem från jobbet. För den yngre generationen kan jag berätta att Nina Holmén (född Wärn) blev europamästare på 3000m år 1974. Det var en stor händelse för den bygd jag kommer från. En bygdens dotter som tog EM-guld. Min pappa var 52 år då. Ninas lopp minns jag inget av, det enda jag minns är att pappa tog mig, en trettonåring, i famnen och dansade på köksgolvet när Nina tog guld. Sådan känsloyttring har jag aldrig sett hos honom varken förr eller senare. Däremot har jag senare sett loppet på Yles Areena och får fortfarande tårar i ögon när jag minns pappas glädje. Något stort mottagande fick hon inte. HOn lär ha meddelat att hon inte ville ha något stort mottagande. Jag samlade tidnngsurklipp om henne. De finns säkert på vinden hos mina föräldrar ännu. Jag tror att två personer mötte henne på Bennäs järnvägsstation, sedan samlade väl Esseborna litet pengar så hon och Rune kunde köpa en färgTV. Det var den tidens elitidrottare. Hon och

VM i friidrott

Näst sista dagen av idrottsfesten i Daegu. Vad kan man säga? Kinnunen 15 i mål i gång, Kempas diskad. Båda spydde, Kinnunen måste ligga i dropp. De två har alltid tidigare haft en förmåga att följas åt i tävlingarna och dessutom överträffa förvätningarna. Tyvärr inte denna gång. Thorkildsen detroniserad i en spjuttävling som finländarna med normala insatser borde ha klarat sig i. Men insatserna har inte varit normala i sommar. Kanske de borde ta kontakt med Christoph Treier? Dåliga insatser föder dåliga insatser. Men trevligt att Ruuskanen var i final och att han inte blev sist. Borde kanske Pitkämäki ha stannat hemma så vi skulle ha fått se hur den unga förmågan skulle ha klarat pressen? Frågorna är många i pressen efter det här. Men Jonathan Åstrand, jag säger bara: Jonathan Åstrand. Ingen världsstjärna, men ändå 17 bäst i världen i detta VM. Lugn som en filbunke och gör det han förväntas göra. Givetvis ingen chans mot fransmannen Lemaître som slog nationsrekord och inte heller m

Min egen lilla dator

Och så har käre maken äntligen hittat laddningssladden till min nätbok, så nu slipper jag använda makens Mac eller sönernas fasta dator. Hurra! För med den här lyckas jag ladda upp bilder till bloggen. Det tog skruv när jag hotade ta med Mac på nästa arbetsresa.....Fast å andra sidan kan man fråga sig om man måste vara nätansluten 7 dagar i veckan. Försökte mig på en länk ikväll, 3,4 km. Misstänker att jag har slemsäcksinflammation och så snuva så det var inte så vettigt. Men jag måste ut. Och jag hade ingen fart på. 10 minuter per km är promenadtakt. Till mitt försvar kan sägas att jag hade två hundar med, som behövde stanna rätt ofta... Skyll på dem, säger ni. Och ja, jag skyller på hundarna, snuvan och min sjuka höft.:D

Hästöskatans mat

Bild
Min 50-årsmiddag på Hästöskatan. Varmrätten var gös, efterrätten Kockens surprise. Och det var en överraskning. Maten och efterrätten var helt underbara och dessutom vackert upplagda. Billigt var det inte, men kan rekommenderas.