Min 50-årsmiddag på Hästöskatan. Varmrätten var gös, efterrätten Kockens surprise. Och det var en överraskning. Maten och efterrätten var helt underbara och dessutom vackert upplagda. Billigt var det inte, men kan rekommenderas.
I slutet av förra året försökte en god vän få mig med på en 73-dagars utmaning. Man skulle använda produkter tillverkade av bär som plockats i Lappland. Och så i Nya Zeeland. Vi diskuterade aldrig vad de kostade, för målsättningen var att jag skulle bli friskare. Inte köpa något. Men jag har googlat på företaget och sett att priset för den utmaningen skulle ha varit 2-3 euro om dagen. Dessutom säger jag vanligen "blaha, blaha" när folk försöker övertyga mig om att jag behöver vitaminer elle Omega 3 eller liknande. Det gjorde jag nu också. Inte direkt. Men i princip. Säkert kan det vara bra, men en marknadsföring som är för bra för att vara sann, biter inte på mig. Även om den kanske är sann. Jag går bara inte igång på sånt. Jag måste alltid ha en inre motivation. Komma på saker själv. Ingen ska försöka övertala mig. Då går jag i lås. Jag måste få ta reda på och testa själv. Så är det med makens solenergiprojekt, som jag var väldigt sur på i början. Det är jag inte längre. Fö...
De har gått så fort att jag inte hunnit med. Ändå har dessa två månader varit lugnare än hösten, då jag samlade på mig plustimme efter plustimme för att hinna med jobbet. Nu har jag lyckats ta ut en del av de timmarna, så bara 19 återstår. Plus de flextimmar jag samlat sedan 1 januari. Fast de rör sig kring 15 just nu. Så arbetsmängden har varit lättare att klara av. Nizze 2 är i armén. Jag var och såg på krigsmannaedgången, https://www.facebook.com/Merivoimat/videos/2039145689527044/ och fick samtidigt hälsa på sonen i Esbo, dit den nyblivna jägaren också kom på lördagkväll. Vi var ute och åt på Harald, en riktigt trevlig restaurang i Iso Omena i Mattby. Jag for hem på söndagen, Nizze 1 skulle visst läsa tyska och Nizze 2 hade intressantare folk att umgås med än mor. Och mor skulle på jobb på måndag. Träffade en riktigt trevlig, finsk familj som skulle till Jakobstad och hälsa på mummi. Sällan man i Finland kommer i samspråk med medpassagarere på det sättet. Och ja, Ni...
Det här har varit höstens tyngsta vecka. Både jobbmässigt, vädermässigt och mänskligt. Jag undervisade till kl. 19 både tisdag och torsdag. På tisdagen körde jag hem, packade väskorna och åkte till nattåget som skulle gå kl. 00.08. Tåget gick 00.30. Sov ganska bra i sovvagnen och kom fram till Åbo kl. 8, tio minuter försenade. Hann äta frukost med chefen och avhandla en del jobbärenden. Sedan hade vi ett möte (jag är sekreterare) som räckte ca 45 minuter och därefter drack jag kaffe med några kollegor. Även då hann vi avklara några jobbärenden snabbare än när vi mejlar om dem. Jobbade lite och lunchade sedan med kollegorna och därefter hann vi ännu jobba litet innan det var dags för mig att åka norrut. Övernattade hos en bekant i Vasa. Hade i all hast köpt en present åt henne från Pentik. På väg från tåget märkte jag, att jag hade en väska för lite. Presenten låg i tåget. Sprang till stationen. Och, otroligt nog, märkte lokföraren att jag var där, öppnade dörren och lät mig gå in och h...
Kommentarer
Skicka en kommentar