Inlägg

Visar inlägg från juni, 2010

Midsommardag

...går i lättjans tecken. Eftersom vädret inte lovade strålande sol, inställde jag resan till Kuortane och elittävlingarna. Hur vi ska få kvällen att gå, återstår att se. Tänkte börja med kaffe och en promenad, sedan blir det väl att ligga framför TV:n. Inte håller jag på att få semesterdepression ännu, väl.

Semester

Äntligen semester! Förhoppningsvis är vädret lika vackert hela juli månad :). Bilen har kommit hem igen. Det verkar vara den ena nyckeln som är sönder, inte strömlåset. Åtminstone körde maken hem bilen i kväll utan problem. Dagens debatt i radion var "Köper du ut alkohol åt minderåriga?". Mitt svar är "Nej, det har jag aldrig gjort." Henrika Mercadante menade i sin krönika, att man tar bort spänningen genom att köpa alkohol till ungdomarna. Se bara på Italien, menar hon. Där smygs det inte, utan man tar med sig barnen på fester, de får smaka på vinet och lär sig använda det etc. etc. Nu har jag själv alldeles nyss fått en tonåring och min fasta övertygelse är i dag att jag inte kommer att köpa ut något till honom. Väl medveten om att det sägs att allt förbjudet är så mycket roligare har jag den inställningen. Själv är jag, om inte absolutist, så nykterist. Jag kan dricka ett glas öl per månad (maximum), men ser det inte som något man måste pröva på. Jag har aldrig v

Bilen gör mig galen

Finns det något så dyrt som bilar? Jag är beroende av en stadig bil för att kunna förflytta mig hemifrån till jobbet i Vasa. Jag kör ca 1000 km per vecka och behöver en bil som håller. Detta år har bilen inte varit särskilt medgörlig. Det började en dag i februari. Kretskortet i växellådan - ca 700 euro. En månad senare ett annat elfel. 300 euro plus ett mindre fel, 200 euro. Vanlig service 400 euro. Till råga på allt ska bilfirmorna ha kontant betalning. Eller kreditkort. I kväll när jag kom från jobbet hade maken bestämt att vi skulle åka in till stan och äta KorvGörans kebab och gå på kvällsloppis. Trevligt, även om jag var trött och hungrig efter att ha varit hemifrån 12 timmar och det var sex timmar sedan jag åt lunch. När vi satte oss i bilen hände det trevligaste.... Bilen vägrade känna igen nyckeln - elektronikfel igen. Där satt vi. Maken ringde en god vän som vänligt nog hämtade oss och bärgningsbilen hämtade bilen. Undrar vad den lilla elektronikgrejen kommer att kosta. Snart

Söndag

Var på högmässa i dag, det händer tyvärr inte så ofta. Jag borde gå oftare, det är så bra för själen att sätta sig ner en stund och bara fokusera på sitt inre liv. Dagens text handlade om det förlorade fåret och jag tyckte prästen relaterade det bra till verkligheten. Familjer har både vita och svarta får, inom familjen har vi förväntningar på oss. Förväntningar vi kanske inte riktigt fyller, vi känner oss utanför och vill inte komma. På samma sätt är det, enligt honom med församlingen. En del kanske känner sig främmande och vill inte komma, för att de inte vet när de ska stiga upp och sätta sig enligt liturgin. Någon annan känner sig obekväm för att barnen inte sitter stilla i bänkarna. Men, enligt prästen, så säger Jesus "vad bra att du kom" i stället för att säga "du passar inte in här". Nåjo, det var en dålig resume - men jag tyckte i alla fall det var en givande predikan.

Språkkunskaper

En lunch denna vecka träffade jag på en Unicef-tjej. Hon ville värva folk som donerar pengar månatligen. Jag tänkte inte ansluta mig till gänget, men tjejen pratade en nästan flytande svenska. Vissa ord frågade hon, men slutligen frågade jag varifrån hon kom och var hon lärt sig svenska. Uleåborg, svarade tjejen. Och svenska har jag lärt mig i skolan. Skulle alla vara lika duktiga på svenska i Uleåborg skulle det inte vara några problem att ansluta Karleby-regionen till Uleåborgsområdet. Och ja - det slutade med att jag lovade donera pengar till Unicef. Vad lära vi härav? Jo, språkkunskaper är viktiga, speciellt i serviceyrken.

Bröllop i Svea rike

Så har då morgonen randats. TV:n fylls med program om det kungliga bröllopet. Och ja, jag ska se på vigseln på eftermiddagen. Absolut. Jag brukar ju se på presidentens bal nästan varje självständighetsdag så.... Just nu gör jag något så föga kungligt som att vika kläder. Går inte så snabbt när man bloggar samtidigt, men det gör det hela roligare. Ett plagg, så får man skriva litet igen.... I går i Aktuellt hörde jag för övrigt att män hjälper till mera i hemmet nuförtiden, enligt en ny undersökning. "Hjälper till" med hemarbetet låter så lustigt. Betyder det alltså att det är kvinnans jobb och att mannen "hjälper till"? Ska man tolka det så, att tvättar jag bilen (vilket jag nästan aldrig gör) så "hjälper jag till"? "Hjälper till" gör man väl om det är något som egentligen är en annans arbetsuppgift, men man av godhet vill ge en hjälpande hand? När det gäller hushållsarbete, bilskötsel, trädgårdsskötsel.... som dock är gemensamma funktioner för

Dagens tankar

I dag var dagens fråga i radio Vega om konfirmationen är föråldrad. Nej, säger jag. När man döper sina barn, blir de medlemmar i församlingen. De har ju dock inte tagit någon personlig ställning, utan är medlemmar för att vi som föräldrar valt det. I skriftskolan får de lära sig grunderna i den kristna tron ur kyrkans perspektiv. Efter skriftskolan har de möjlighet att välja om de vill konfirmera sig eller inte. Konfirmerar de sig, betyder det att de bekänner sin kristna tro och att de vill följa den tron i livet. Konfirmerar de sig inte har de kommit till att det inte är något de kan omfatta. I teorin väldigt lätt alltså. Det är det jag försökt förklara för mina barn, när de frågar om de måste gå i skriftskola. I praktiken är det ju något helt annat. Skriftskolan går man för att de flesta andra gör det och låta bli att konfirmera sig gör man ju inte. Man vill ju inte sticka ut och missa presenterna. I stället står man kanske och fnissar vid altaret. Säkert är det beteendet som man ibl

Juniafton

Vilken vacker juniafton det blev. Mina tre män åkte på årets obligatoriska mete. En mört kom de hem med åt katten. Själv tog jag mig en promenad till tjärdalen i grannbyn. Jag fick min dagliga motion och mer därtill. Vanligen är jag ute 30 minuter, nu startade jag halv sju, var framme ca halv åtta, gick och såg mig omkring och träffade en del bekanta för att komma hem kl. nio. Det är så mycket lättare att motionera när man har ett mål. Att gå 8-10 km är annars alldeles för långt för mig... dödtråkigt. Bravo yttäbys-bor, fint att ni ordnar en tillställning som byn kan ha gemensamt. Massvis med folk var det dessutom. Jordskalvet i går natt märkte jag inget av, fastän jag var vaken halv tolv. Gossarna som följer med fotbollsVM hade inte heller känt av något. Läste dock på FB att en granne märkt det. På jobbet går allt som i sirap. Webbsidor borde uppdateras, nya lektioner med nya pedagogiska grepp borde planeras... och informationen till höstens nya studerande borde förnyas och bli klar o

Åter en dag till ända

Så har dagen åter gått till ända. Nu återstår bara 7 arbetsdagar till semestern. Intresset för jobbet är ganska lågt just nu, samtidigt som jag vet att jag måste jobba nu för att ha något att säga mina studenter i höst. När jag kommer tillbaka 9 augusti är det inte mycket tid kvar att förbereda och ordna och fixa. Åt lunch på Strampen i Vasa i dag. Jag gillar stället. Lunchen brukar alltid vara smaklig, salladsbordet riktigt bra. Min vardagstro då? Ja, i dag har jag väl inte sänt den så många tankar. Däremot har Maria Sundblom-Lindbergs morgonandakter om de tio budenää varit väldigt intressanta. Hon har fått mig att se dem på ett helt nytt sätt. Jag från konservativa delen av kristenheten i Österbotten skulle säkert inte ha så mycket gemensamt med denna präst, men nog har hon mycket att komma med. Hennes kolumner i Kyrkpressen är ibland helt fantastiska. Maria har verkligen en förmåga att vända orden så allt blir så klart. Undrar om det är för att hon är kvinna? Det skulle inte i så f

Måndag kväll

Ja, så bestämde vi oss för en resa i alla fall. Jag, som alltid vill ha pengar på kontot hellre än att resa upp dem är förtvivlad, även om jag ser fram emot just den här resan. Min trygghet finns i pengar. Saker bryr jag mig egentligen inte om, jag gråter nästan varje gång jag måste ut med mera pengar än mat och bränsle. Nåja, det är överdrivet - men jag avskyr att inte vara skuldfri. Vad säger det om min personlighet? Samlar jag mig skatter på jorden där inget är beständigt? Den bibelversen tänkte jag på, när finanskrisen slog till. Kanske man inte ska spara på hög, kanske det är så att pengar är till för att användas. Jag tror jag ska minska på facebooken och börja blogga mera - det känns roligare att skriva längre inlägg med litet djupare innebörd än FB. Det som jag tror jag ska fortsätta skriva om är min vardagstro. Om den nu längre finns.

Söndag morgon

Står egentligen och viker kläder, men kunde inte låta bli att logga in på datorn... Vi funderar på att resa litet i sommar och jag försöker hitta billiga resor. Billiga resor för 4 personer. JO tack. Dit jag vill kostar det minst 3000 euro för hela familjen. Utan måltider. Men jag vill till Paris, inte till Mallorca eller Cypern eller Turkiet. Nå, antagligen slutar det hela med en utflykt till Ylivieska sista semesterveckan då skolkläder ska handlas i panik. I går var det skolavslutning och tårögd såg jag min äldste son avsluta sitt sjätte skolår. Nästa år är det högstadiet som gäller. Fick skällor när jag kom hem, för att jag citerat Kometfabriken i mitt föräldratal. "Du får aldrig ge dig, gör vad du kan för att nån gång i livet bli den som vann. Gör det du tror på, inte tvärtom - du får inte bli som dom." Jag tyckte det passade så väl för den klassen - men sonen tyckte bara det var pinsamt. Hann också fira ett fadderbarn som blev student. Som tur var, var festen inte så st