Dagens tankar

I dag var dagens fråga i radio Vega om konfirmationen är föråldrad. Nej, säger jag. När man döper sina barn, blir de medlemmar i församlingen. De har ju dock inte tagit någon personlig ställning, utan är medlemmar för att vi som föräldrar valt det. I skriftskolan får de lära sig grunderna i den kristna tron ur kyrkans perspektiv. Efter skriftskolan har de möjlighet att välja om de vill konfirmera sig eller inte. Konfirmerar de sig, betyder det att de bekänner sin kristna tro och att de vill följa den tron i livet. Konfirmerar de sig inte har de kommit till att det inte är något de kan omfatta. I teorin väldigt lätt alltså. Det är det jag försökt förklara för mina barn, när de frågar om de måste gå i skriftskola. I praktiken är det ju något helt annat. Skriftskolan går man för att de flesta andra gör det och låta bli att konfirmera sig gör man ju inte. Man vill ju inte sticka ut och missa presenterna. I stället står man kanske och fnissar vid altaret. Säkert är det beteendet som man ibland ser en följd av en osäkerhet. Man kanske har stora livsfrågor men vågar inte riktigt visa att skriftskolan och konfirmationen berör. Konfirmationen i sig är inte föråldrad, däremot kanske den borde komma senare i livet? Tidigare kan man väl inte ta personlig ställning till tron? Visst, jag blev väl "troende" när jag var 12, men nog har det varit många upp och ner sedan dess. När jag var 15 gick jag i skriftskola och tyckte det var dödtråkigt, jag kunde ju allt. Så...det är inte lätt att veta när det är lämpligt.