Juniafton

Vilken vacker juniafton det blev. Mina tre män åkte på årets obligatoriska mete. En mört kom de hem med åt katten. Själv tog jag mig en promenad till tjärdalen i grannbyn. Jag fick min dagliga motion och mer därtill. Vanligen är jag ute 30 minuter, nu startade jag halv sju, var framme ca halv åtta, gick och såg mig omkring och träffade en del bekanta för att komma hem kl. nio. Det är så mycket lättare att motionera när man har ett mål. Att gå 8-10 km är annars alldeles för långt för mig... dödtråkigt. Bravo yttäbys-bor, fint att ni ordnar en tillställning som byn kan ha gemensamt. Massvis med folk var det dessutom.

Jordskalvet i går natt märkte jag inget av, fastän jag var vaken halv tolv. Gossarna som följer med fotbollsVM hade inte heller känt av något. Läste dock på FB att en granne märkt det.

På jobbet går allt som i sirap. Webbsidor borde uppdateras, nya lektioner med nya pedagogiska grepp borde planeras... och informationen till höstens nya studerande borde förnyas och bli klar och redig. Ack ja.

Dagens fråga i radion var: följer du med kronprinsessbröllopet? Ja, säger jag. Enligt min åsikt är det trevligt att det kan bli som i sagor: han fick prinsessan och halva kungariket, brukade det heta. Och varför inte? Inte är de kungliga bättre än oss andra, fastän de anses finare. Ingen får mig att tro att folk med adligt blod skulle vara förmer än en vanlig bondtös som jag. Visst ska jag sitta framför TV:n och torka en tår när de äntligen får varandra. Jag vill ha underhållning. Kronprinsessan och Daniel är underhållning.

Utifrån doftar det nyslaget gräs, bönderna i grannskapet jobbar för fullt. Vad tacksam jag är att det blev universitetsstudier i stället för ett liv som jordbrukare. Jag har ett mycket lättare liv på många sätt, även om jag trivs på landet som månskensbrukare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Bra ursäkter?

Semester i covid-19-tider