Inlägg

Visar inlägg från januari, 2015

Oh Lord why don't you buy me....

Såhär känner jag mig i dag.  Bilen som inte gick genom besiktningen förra veckan skulle in för svetsning i dag. Det visade sig dock att det är så mycket rost att det inte hjälper med något svetsande. Vi har två alternativ: skrota bilen eller göra en större renovering av det som är rostigt. Bilen kostade inte så väldigt mycket när vi köpte den för två år sedan. Jag har kört ca 100 000 km med den sedan dess, så jag ska väl inte klaga. Pappas gamla bil som står och rostar i garaget är medkörd kanske 60 000 km sammanlagt. En överslagsräkning... Låna 25 000 till en ny bil. Ränta...5 procent skulle visst ge en räntekostnad på 1250 euro per år. Alltså en större service. Men då skulle man dessutom ha en utgift för amorteringen också. Storleken förstås beroende på hur länge man tänker ha pengarna lånade. Så kanske man lika gärna kan slänga ut pengarna till service för den gamla bilen i alla fall. För även om man köper en nyare bil, kommer man inte undan service när man kör 50000 km per år. V

Fredag kväll igen

Oj, vad tiden går. Nu har jag redan varit tjänstledig en månad. Tre "lediga" månader återstår, sedan blir det "semester" i drygt två veckor innan studierna är klara. Jag borde göra en stor "att göra"-anslagstavla där alla uppgifter är insatta. Att ha dem i datorns eller telefonens kalender hjälper inte. Jag borde ha en hel vägg där allt finns på gula lappar. INte bara deadlines utan också VAD jag ska göra. Ouppmärksamma Nizzan mejlade i går en lärare för att fråga om innehållet i en uppgift. Det hade presenterats första gången. Ridå. Gissa om en gammal tant skäms. Men när man får deadline efter deadline av olika personer, blir man till sist rätt yr. I dag fick vi stoffet för våra 13 lektioner denna modul. Det ska nog gå helt bra. Jag har ju gjort motsvarande i 25 år, men nu ska det jag gör bedömas och det är inte min egen grupp. Nu har jag talat med mamma igen - vi far nog inte på begravningen. Ingen av oss var särskilt hågad. Det är rätt skönt, för då

Trött

Idag har jag varit så himmelens trött. Kände redan i går när jag kom hem att jag var svag i kroppen. Trodde jag skulle svimma när jag åt. Men sedan kom jag mig ut på en halvtimmes promenad i alla fall. Det har jag inte kommit mig för i kväll. Det blev bara knappt 30 minuter stabilitetsträning. Vackert så, i och för sig. Men när det nu visade sig att pappas kusins fru blir begravd på lördag och mamma sist och slutligen tycker att vi kanske borde åka till begravningen, så är jag litet ledsen för att igen missa ett träningspass. Det senaste missade jag för att jag var på en konferens i Vasa. Jag har så svårt att få in träningspass i kalendern just nu. När man är studerande borde det vara lättare. Men så är det inte. Sist och slutligen är det inte studierna som stressar, utan det som jag inte hinner här hemma. Nizze 2 ska få hit två flickor från Seinäjoki nästa vecka. Dels kommer jag att vara borta när de är är och dels har jag inte haft tid att städa ordentligt efter julen. Detta betyder

Studerande NIzzans hårda liv

Fru Nizzan trodde att livet som studerande är ett liv i sus och dus med fester var och varannan kväll. Men se, så är det inte. Studielivet levs precis som ett vanligt arbetsliv, åtminstone om man ska bli ämneslärare. Startade med att åhöra en lektion i finska i högstadiet kl. 8.30. Dagens tema var bl.a. imperativ och ord och uttryck som har med säkerhet att göra. Det var brandfiltar och det var askkärl och det var plåster och uppkastningssirap och ormförpackningar. Andra delen av timmen satt klassen och övade orden med programmet Didactor. Vissa gick in för det med liv och lust, andra inte. Som normalt är. Därefter åhörde jag en lektion i modersmål med klass 7. De hade skrivit egna noveller, läste varandras noveller och gav feedback. Jag var imponerad av, hur väl de klarade den uppgiften. Jag, som själv är så dålig på att ge och ta feedback. Resten av dagen har jag använt till att höra på en föreläsningom digitala hjälpmedel (Fronter och Didactor var nya för mig, Wilma och Adobe Co

Att åhöra lektioner

Igår kväll började jag samla material till en inlämningsuppgift i kursen Motivation och lärande. En av frågorna var, vad jag vet om förutsättningarna för lärande i den grupp jag ska undervisa. Tja. Jag vet en massa om ungdomen av i dag. Lärarna tävlar med sociala medier och annan underhållning. Är vi inte underhållande som lärare, så bryr de sig inte. Det är alltså läraren som ska ändra på sig. Nå. Nu räcker det tyvärr inte med svammel och wikipedia. Så jag öppnade John Steinbergs bok "Världens bästa fröken" och konstaterade att det är precis detta Steinberg skriver om. Konstigt att man ska vara tvungen att referera till honom för att få belägg för det vi som undervisar redan vet. Fast å andra sidan känns det skönt att även andra mött samma verklighet. En viktig sak skriver Steinberg: Vi ska inte åsidosätta kraven. MEN vi ska vara medvetna om att dagens ungdomar vill veta varför de gör en viss uppgift, vilken nytta de har av det i framtiden och rent allmänt varför undervisnin

Att byta roller

Inspirerad av en facebookdiskussion har jag fortsatt att reflektera. En FB-vän läste uppsatser och undrade vad det är som är så svårt när allt finns på Moodle. Alla direktiv hur man ska göra finns där. Och ändå... Som lärare känner jag mycket väl igen detta. Allt jag sagt, allt som står på papper som delats ut, allt har dokumenteras i Moodle. Så hur svårt kan det vara att hålla deadlines, veta vad som krävs för godkänt osv. Nå, så kommer studerande Nizzan. Första dagarna får hon ett papper där allt som krävs inom kursen i ämnesdidaktik finns nerskrivet. Deadlinerna finns givna, de skrivs in i kalendern. Men ändå. Det känns som att famla i dunkel. Dels känns det så, eftersom uppgifterna ska relateras till vår undervisning, vår undervisningsplanering och liknande - sådant vi ännu inte börjat med. En annan orsak är att auskulteringstimmarna delats upp i auskultering och auskultering. Dvs. vi ska åhöra 10 timmar under modul 1. Sedan ska vi skugga en lärare en hel dag. Sedan ska vi åhöra

Fredag vecka 3

Detta var sista egentliga veckan på FPV (= Fakulteten för pedagogik och välfärd) för ett tag. Från och med nästa vecka blir det auskultering och från vecka 6 blir det egna övningslektioner. Nu har vi fått feedback på de tider vi valde för våra presentationer. Två tillfällen (när jag ska vara åhörare) är OK för min del. Tillfället jag valde för min egen presentation (måndag vecka 9) har ingen åhörare. En snabb titt i almanackan säger mig att det finns ett enda tillfälle som passar mig i övrigt - och det är säkert någon som går och nappar det tillfället. Säg nu sedan vad jag ska skippa då. Sådant här är oerhört frustrerande. Igen efterlyser jag mera samarbete med övningsskolan. Jag förstår att det är svårt att pussla för dem och att vi inte kan ha samma schemaläggningssystem... men när det ingår i en kurs att man ska åhöra två presentationer och hålla en egen och tiderna inte passar med annat man har i schemat. OK. Jag har den administrativa belastningen att jag känner till hur svårt det

Torsdag vecka 3

Jag kan kanske inte karaktärisera denna dag som en lyckad dag. Nizze 1 sitter och skriker i sitt rum att nätet inte fungerar - trots att jag har full styrka på WiFi. Han använder telefonnätet. Själv surar jag över  att jag inte lyckades få bilen godkänd i besiktningen. Dels var det tre rostfläckar, dels var lamporna dåliga, dels var vindrutan nött och dels var däcken på gränsen till vad som kan godkännas. Jag börjar leka med tanken att flytta till Vasa. Fast å andra sidan börjar väl Nizze 1 ta körkort snart och då behöver vi bilar som inte är så ömtåliga. Och jag har ju inte tänkt skilja mig från herr Nizze - så en flyttning är en dålig idé. Fast det vore kanske bra för romantiken. (Ironi, ironi. Har man varit ett par i snart 24 år och gifta i snart 23 år kan man inte kräva så mycket. Vi har det helt OK.) Nå.  I morse diskuterade vi om motivation och lärande. Riktigt intressanta funderingar. På håltimmen gick jag till övningsskolan och plockade ihop ett auskulteringsschema för nästa

Meningsfullt lärande

Det var temat för dagens föreläsning. Vi inledde med att fundera på vad som är meningsfullt lärande och vad som är en meningsfull skola. Förslagen var ganska samstämmiga. Lära för livet, anknytning till verkligheten.. Man borde kunna motivera varför man ska lära sig en viss sak. Och det holistiska perspektivet.. Att undervisningen skulle bli en helhet. Som ämneslärare ställer det stora krav på kollegiet. Alla borde ha samma vision. Det hjälper inte om jag vill involvera läraren i metallslöjd i finskundervisningen om denna lärare tycker jag ska hålla mig inom mitt område. Bara som exempel. Många relevanta frågor och så mycket litteratur man borde läsa.

Vecka 3

Ve och fasa. Fru Nizzan märkte i går att hon inte börjat på sin inlämningsuppgift om inlärningsteorier. Den borde vara klar nu. Det är den inte. Inlämningsupgiften är fylld med citat som kopierats direkt från nätet. Fru Nizzan har inte lånat kursböcker. Fru Nizzan har inte reflekterat. Och i morgon ska fru Nizzan ha en induktiv grammatikpresentation. "Ta en gammal powerpoint", tycker ni säkert. Det tyckte fru Nizzan också. Men så märkte hon att hon inte riktigt använt den metod som läraren i ämnesdidaktik vill att fru Nizzan ska använda. Som tur är, har fru Nizzan bara två schemalagda lektioner i dag. Inte värt att köra till Vasa, kanske. Men fru Nizzan tänker inte skolka. Hon har suttit på Academill sedan kvart över nio och funderat på behaviorism och konstruktivism och skillnaden mellan lärande och inlärning.  Så nä. Livet som studerande är inte någon dans på rosor. Det mest irriterande är att man inte hinner reflektera om man upptäcker att man har flera uppgifter ogjorda o

Vi7 Sharing #digabit

Lördag morgon. Väckning kl. 6.15. Duscha, föna håret, dricka kaffe, äta frukost. Iväg till Vasa. Jag lekte med tanken att stiga upp en kvart senare och strunta i kaffet och pirogen i Vasa - men gratis kaffe kan man inte missa. Dagens programpunkt var en tillställning för lärare från 7 gymnasier i Vasaregionen (från Kristinestadstrakten norrut). Temat var digitalisering i skolan. Först samlades vi i ämnesgrupper. Vi studerande lyssnade på när lärarna diskuterade... Blev litet tröttsamt, även om jag kände igen det mesta. Visserligen var verkligheten litet annorlunda än vår, men det är helt klart uppifrån kravet på digitalisering kommer. Skolorna har börjat testa digitala prov, och det har förstås både bra och dåliga sidor. Vissa presterar bättre i digitala prov, vissa sämre än i traditionella prov. Och så tyckte de att inlärningsplattformer etc tar mycket tid. Precis som Moodle och alla andra verktyg vi förväntas pyssla med... Senare fick vi en presentation av den digitala studentexame

TGIF

Fast egentligen hjälper det inte så mycket. Fru Nizzan ska på en lärarfortbildning i Vasa i morgon, allt för att samla poäng för Verksamhet Utanför Klass. Men efter det tänker Fru Nizzan inte delta i Verksamhet Utanför Klass om det är kvällar eller helger, för Fru Nizzan har räknat sina VUK-timmar. Om två timmar = 1 VUK, så fick Fru Nizzan sina obligatoriska 8 VUK redan på fältpraktiken och genom sådant som hon fått på annat sätt (dvs. aktivitet inom Hem och Skola, föräldramöten och annat). Så de 3 VUK hon får i morgon får vara ett bevis för att Fru Nizzan intresserar sig för skolor utanför Pedersöre också. Jag förstå att de få personer som följer bloggen varit förtvivlade över att ingenting publicerades i går. Jag kan säga som så, att gårdagen var ganska intensiv och jag orkade inte skriva något när jag kom hem. På ämnesdidaktiken diskuterade vi kring textbehandling och nya medier. Jag tror att jag redan kommenterade undersökningen som publicerades i Tempus år 2009.  Vi kom väl till

Dagens reflektioner

Inledde även denna dag med en tur via gymnasiet. Fru Nizzan såg dock inte bilen från i går, så tyvärr fick vi inte saken uppredd. Klockan 10 startade vi med ämnesdidaktik. Vi fick information om vad vi ska skriva och så gick vi igenom lite aktionsforskning. Det är alltså det vi ska skriva om. Vi ska välja något som vi vill utveckla inom vår undervisning detta år, identifiera "problemet" med hjälp av litteraturhänvisningar, testa, utvärdera, reflektera... Ojojoj. Hur har jag klarat att undervisa i 25 år utan detta? Eller så är det just det här jag gjort hela tiden, men jag har bara inte fattat att det heter aktionsforskning. Senare på dagen diskuterade vi Tornbergs grammatiktext och så fick vi i uppgift att enligt den induktiva metoden göra en grammatikpresentation för gruppen nästa vecka. Jag funderar skarpt på att leta på mitt hemområde för att se om jag hittar någon gammal powerpoint som jag kan utveckla. Fast kanske inte. Tanken med studierna är väl att jag ska utveckla

Tjugondag Knut och tisdag vecka 2

13 januari började inte bra. Jag lovade föra Nizze 1 till gymnasiet samtidigt som jag åkte till Vasa. Vi körde efter en bil in på gymnasiets parkering. Därtill höll fastighetsskötaren på att skotta snö på parkeringen. Två bilar stod parkerade och jag tog för givet att bilen före mig var på väg att parkera där någonstans. När det inte såg ut som om chauffören tänkte parkera, körde jag förbi på höger sida (eftersom jag antog att hen skulle svänga till vänster), jag körde till slutet av parkeringen, vände lite mot vänster - och PANG. Det small till bak i bilen. Närmare bestämt vänster bakhjul. Tjohoo. Vad gör du mamma? skrek Nizze 1. Hen som körde den andra bilen var förstås hemskt olycklig. Jag såg ingen skada på bilen, så jag frågade inte efter hens namn. Nu har vi nog kommit till att jag måste ta reda på vem hen är, det blir nog försäkringsärende och hen måste ju få ge sin version. Det kan ju hända att hens bil också har någon skada som vi inte såg. Perfekt början på dagen alltså. Må

Måndag vecka 2

Så har andra veckan som studerande inletts. Nu just i kväll fick jag plötsligt i uppdrag att förhöra Nizze 2 på läxan i finska. Då borde jag ju ha använt allt jag lärde mig i artikeln om grammatik och det vi lärt oss om kommunikativa övningar på dagen i dag. Tyvärr var sonen inte särskilt mottaglig, så det blev traditionellt ordförhör på unipersonella uttryck och uttryck som har med sjukdomar att göra. I dag använde vi förmiddagen till att presentera kommunikativa övningar i olika språk. Helt roligt och man märkte ju hur viktigt det är att man har tänkt igenom övningarna. Det går inte att bara slänga fram ett papper och säga att nu är det bara att börja prata. Något som jag tyvärr alltför ofta gör.... Nåja, nu generaliserar jag. Men jag märkte hur förvirrad jag blev, när jag inte fattade hur en övning skulle göras. Sedan var det dags för en föreläsning om röstvård. Visst är det mesta gammalt och bekant. Jag måste faktiskt medge att jag suttit och läst igenom inlämningsarbeten som h

Grammatik

Så återkommer jag än en gång till en av mina favoriter inom språkundervisningen: grammatiken. En av texterna som är läxa till nästa vecka,  är skriven av Ulrika Tornberg (i boken Språkdidaktik). Texten handlar om grammatikundervisning.   Tornberg har helt klart samma åsikt som jag, när det gäller att det är nödvändigt att undervisa grammatik. Varför jag tycker det? Därför att vi i vissa situationer kan klara oss med bara ord, men att vi i mera komplicerade situationer behöver grammatiken för att kunna kommunicera förståeligt. Grammatiken sammanfogar orden och ger dem ett innehåll. Dessutom tar Tornberg upp just de frågor jag funderat över, nämligen hur man ska undervisa grammatik så att de studerande förstår att det är grammatiken som ger språket betydelse och innehåll. Precis som Tornberg tycker jag, att separat grammatikundervisning (t.ex. en lektion per vecka) inte ger någon helhetsbild. Tvärtom ger man ju då bilden av att grammatik är något annat än språket man ska lära sig.

Lördag

En lördag då jag varit i full gång hela dagen, men inte gjort något vettigt. Dagen startade med träning, 1,5 timmar cirkelträning. Efter det snabbt hem, i duschen, slängde i mig en näve nötter, iväg till frissan, handlade lite helgmat, lagade lunch, hämtade hem Nizzarna som  varit hos en kompis hela natten, vek litet kläder, såg på Tour de Ski, förde Nizzarna tillbaka, var till gravgården. Där gjorde jag dagens goda gärning. Det snöade så förtvivlat för några dagar sedan, att vår gravsten var helt insnöad. När jag grävt fram våra egna ljuslyktor, märkte jag att det fanns en insnöad lykta på graven bredvid. Så jag grävde fram den också, eftersom jag vet att den som sköter den graven inte har lätt att ta sig dit. Nu får herr Nizze besök - han och hans kompisar ska ha filmkväll.

Dag 3 av ca 90

I dag kan jag inte börja med att fokusera på pedagogik. Just nu berör dramat i Paris mig väldigt mycket. Denna stad, som jag tycker om. Denna stad, där jag gärna skulle vilja bo och arbeta en tid. Denna internationella stad, en smältdegel av olika kulturer - nu visar sig problemen. De problem som jag ibland försökt diskutera på mera avancerade kurser i franska. Att det blev en blodig upplösning av det redan blodiga dramat bådar inte gott. De extrema krafterna har nu större orsaker att hämnas. I kvällens nyheter sa en ung islamsk kvinna att detta inte är islam. Islam står för kärlek och fred. Precis som kristendomen. Den äkta religionen, alltså. I mina ögon är det jakten på makt som styr, när man i religionens namn börjar döda. Vi borde kunna acceptera och respektera varandra i stället för att vara intoleranta och fanatiska. Det är med bävan jag ser oron i världen sprida sig. Samtidigt kan man inte göra något. Alltså gör jag som Martin Luther sa: Om jag visste att världen går under i mo

Dag 2 som studerande

Sovmorgon i dag. Jag vaknade kl. 6.00 för att tvätta håret. Sovmorgon i den bemärkelsen att jag inte själv skulle undervisa kl. 8.30 och således kunde ta det lugnt. Vi var ändå framme redan 8.15. Dagen inleddes med kursen "Motivation och lärande".  Som alltid vid kursstarter är det en massa information, presentationer, vem är jag, vad är mina erfarenheter. Vid detta tillfälle var alla ämneslärare samlade, vilket är trevligt. Det ger en möjlighet att börja känna igen ansikten ute på stan också.  Just nu känner jag mig något förvirrad och är litet orolig för att inte ha koll på alla deadlines och vilka texter vi ska läsa till vilken dag. Så en större förståelse för yra studerande har jag redan fått. Allmänt taget har jag vissa problem med att hålla mun på föreläsningarna. De flesta av våra lärare har jag suttit och diskuterat pedagogik och framför allt språkundervisning med på matpauserna i flera års tid. Det är svårt att byta roll och inte ta för mycket plats. Nå, vi repeter

Första dagen som studerande

Nu är fru Nizzan studerande. Dagen inleddes med information och ämnesdidaktik. Ärligt talat kan jag säga att jag mycket väl kunde ha varit frånvarande från informationspasset. Med min långa arbetserfarenhet från ÅA i Vasa, så kände jag till det som kom fram. MEN, jag anser att det är till nytta att vara med på allt. För min yrkesroll är det bra att veta vilken information som går ut till de studerande och i vilken form. Ämnesdidaktiken var fylld av information och rätt hastigt konstaterade jag att nu gäller det att organisera sig. Långa dagar betyder att alla hemuppgifter ska göras på helgerna eller på nätterna. Jag tycker allt verkar genomtänkt och det presenterades klart och tydligt. Nu har jag lämnat in första uppgiften (som har deadline 23.1). Detta av den anledningen att den var lättast att åtgärda, eftersom jag funderat på uppgiften så många gånger. Att den sedan inte blev så välformulerad är en annan historia. Denna gång är jag ute efter att komma igenom kurserna, inte att f

Trettondagsafton

Så hette visst en pjäs av Shakespeare, om jag inte minns helt fel. Har för mig att det var många förvecklingar i den - så många att man inte visste vem som var vem. Kanske något av nyårets Janus-ansikte, kanske. I dag har Nizzarna börjat skolan. Fru Nizzan inledde dagen klockan 7 med att gå ut och sätta igång motorvärmaren. Bakluckan är fastfrusen, så sladden till motorvärmaren gick inte att använda. Som tur var, fungerade systemet i alla fall. Skjutsade sönerna till bussen. Nog för att de skulle ha mått bra av att cykla eller promenera - men det var ju ändå första skoldagen efter julen och minus 15 grader kallt. Därefter hann fru Nizzan med en kopp kaffe, förde sedan mamma till HVC och sedan till laboratoriet i stan. Vi gjorde en liten räd i stan, men inget shoppande. Herr Nizze och fru Nizzan lagade in en halv säck pellets, så nu behöver vi inte frysa, i alla fall. Sönerna får ta itu med andra halvan i morgon. Så meddelade Nizze 1 att hans lektioner för dagen var avslutade, så fr

Sociala veckan

Om vi var asociala hela veckan kring julen, så har vi varit desto mera sociala på det nya året. Nyårsdagen till vänner i Karleby. Fredag kväll till vänner i Kållby. Lördag hade vi vänner på besök. Nu väntar ännu tre dagar, sedan inleds studierna. Ute har det varit snöväder. Jag var ute och skottade litet snö på dagen och konstaterade, att måste jag göra något utearbete, så föredrar jag snöskottning framom att kratta... Även om dagens snö var tung och blöt. Från och med onsdag ska jag försöka blogga om livet som studerande och notera vad jag anser om utbildningen. Förra året var det ju en SU-politiker som gav ämneslärarutbildningen svidande kritik. Dels ingen verklighetsanknytning, dels togs ingen notis om dem som hade lärarerfarenhet, osv.  Så, det blir bloggens huvudsakliga uppdrag denna vår. Att redovisa för vad ämneslärarutbildningen ger en person med 25 års undervisningserfarenhet.

Gott Nytt 2015!

Ser man på världsläget är inte utsikterna för ett gott nytt 2015 särskilt goda. Men man ska inte vara pessimistisk. I bästa fall kan jag ha fel. De stridande kanske tar sitt förnuft till fånga. Jag skulle ju summera år 2014. Blev tvungen att bläddra litet i bloggen för att minnas vad det innehållit. Början av året var jobbigt på jobbet. Vi låg alla under hot om uppsägning. I vecka 10 fick vi veta att så många förväntas gå i pension före år 2016 att ekonomin ska balanseras med det. Efter det har året varit tungt på många sätt på jobbet. Omorganiseringar. Folk har bytt chefer. Nya utbildningar planeras. Vi som inte arbetar inom de akademiska enheterna ska inte säga så mycket. Stödenheterna är inte så mycket värda.  Antagligen är detta något helt normalt ute i den riktiga företagsvärlden.  Nåja, det var våren. Sedan kom våren då Nizze 1 var i Tyskland och hade besök från Tyskland. Fru Nizzan blev tvungen att inse att hon inte kan hålla fast sönerna hur länge som helst. Kallt var det i