Torsdag vecka 3

Jag kan kanske inte karaktärisera denna dag som en lyckad dag. Nizze 1 sitter och skriker i sitt rum att nätet inte fungerar - trots att jag har full styrka på WiFi. Han använder telefonnätet. Själv surar jag över  att jag inte lyckades få bilen godkänd i besiktningen. Dels var det tre rostfläckar, dels var lamporna dåliga, dels var vindrutan nött och dels var däcken på gränsen till vad som kan godkännas. Jag börjar leka med tanken att flytta till Vasa. Fast å andra sidan börjar väl Nizze 1 ta körkort snart och då behöver vi bilar som inte är så ömtåliga. Och jag har ju inte tänkt skilja mig från herr Nizze - så en flyttning är en dålig idé. Fast det vore kanske bra för romantiken. (Ironi, ironi. Har man varit ett par i snart 24 år och gifta i snart 23 år kan man inte kräva så mycket. Vi har det helt OK.)

Nå.  I morse diskuterade vi om motivation och lärande. Riktigt intressanta funderingar. På håltimmen gick jag till övningsskolan och plockade ihop ett auskulteringsschema för nästa vecka. Riktigt bra, tyckte jag. Nå. För säkerhets skull kontaktade jag den första läraren på listan. "Tur att du frågade. Vi har provvecka på gymnasiet, så det fungerar inte så bra att auskultera på gymnasiet." Så. Två lektioner finns inprickade av de sju jag hade satt in för att få så effektiva dagar som möjligt.

Vi fortsatte med föreläsning om hur vi lär oss. Helt intressant men det som stör är att jag inte kommer att hinna bekanta mig med all den litteratur som finns i litteraturförteckningen. Framför allt borde jag bege mig till biblioteket snarast för att se om böckerna överhuvudtaget går att få tag på. Samtidigt såg jag nu ur studentens synvinkel hur distraherande det är att under föreläsningen skicka runt en lista där man ska anmäla sig till presentationer. Jag har gjort detta själv i flera års tid, och inte riktigt fattat hur det tar bort koncentrationen från temat. Nu satt folk och viskade och var irriterade för att de som fått listan först tog så lång tid på sig. De som satt först fick välja först och vi andra (ca 30) satt och var irriterade. Jag kunde inte släppa detta själv heller, utan märkte hur adrenalinet steg. Dels för att folk pratade både bredvid mig och bakom mig och framför mig och dels för att jag själv blev irriterad för att listan aldrig kom vidare. "Hur svårt kan det vara att pricka in tre tillfällen", tänkte jag. Det är väl bara att se i kalendern. Men lätt var det inte. En medstuderande tog sedan tag i saken efter lektionen och nu är åtminstone jag nöjd med mitt presentationstillfälle. Trots att det blir på måndag vecka 9, då vi egentligen skulle vara skrivlediga. Men far jag till Vasa då, kan jag ju sitta och skriva där ifall det blir håltimmar. Men jag ska alltså inte göra samma misstag flera år. Hädanefter blir det lista på anslagstavlan eller någon form av interaktiv lista på datorn. Inte under lektionstid. Det som tröstar mig är att även en doktor i pedagogik kan göra samma misstag som en magister med endast grundstudier i pedagogik.

En annan sak som stört mig  är att informationen mellan övningsskolan och universitetet inte tycks fungera. Nu vet jag ju att det är stora administrativa förändringar på gång, vilket gör att det är förlåtligt i år. Men med 40 års erfarenhet av lärarutbildning skulle man ju ha hoppats att det skulle ha utvecklats rutiner för information. Till exempel att man inte kan åhöra gymnasielektioner när det är provvecka. Vi kan ju inte förutsättas veta när provveckan är.

Nå, detta om min misslyckade dag.

Om jag skulle gå till att fundera litet över det vi fått lära oss i övrigt denna vecka. Röstföreläsningarna och röstvården är fortsättningsvis något jag tycker är något av det viktigaste vi fått hittills. Pedagogiska teorier om motivation och lärande i all ära - men nog är detta konkreta med röstanvändning matnyttigt på ett annat sätt. Speciellt när man vet att föreläsaren doktorerat just på lärares röstanvändning. Pedagogiska teorier kan man älta hur mycket som helst och sedan kommer det igen ny forskning som anser sig ha kommit på något helt nytt. Sådant som förstås är bra att känna till, för det är viktigt att reflektera över det man gör och varför man gör det. Men för vardagen i klassrummet känns just röstvården givande.

Ämnesdidaktiken tycker jag om. Vi har talat om skrivande i undervisningen. Det mesta kände jag till, vissa saker har jag själv använt - men det var ändå givande och matnyttigt och gav aha-upplevelser. Dessutom hade vi grammatikpresentationer där vi presenterade ett fenomen enligt den induktiva metoden. Väldigt givande.

Fortsättningsvis har jag svårt att ta till mig min nya roll som studerande. Det är mina kolleger som är mina lärare och ibland kommer jag inte ihåg att jag borde hålla tillbaka litet med vad jag säger och låta andra komma fram.

Nästa vecka börjar vi alltså åhöra på Övningsskolan och redan den sjätte februari ska jag hålla min första egna lektion. Dessutom borde vi hinna filma våra lektioner före vecka 8, då vi ska ha gjort en reflektion kring vår planering, analysera lektionen utgående från litteraturen mm. Ojoj. Ska bli spännande. Att hålla  7 lektioner på två veckor är ju inte på något sätt övermäktigt. Jag är van vid att hålla 4 lektioner per dag ibland. Det är logistiken kring det hela som frustrerar.

Kommentarer

Populära inlägg