Dag 3 av ca 90

I dag kan jag inte börja med att fokusera på pedagogik. Just nu berör dramat i Paris mig väldigt mycket. Denna stad, som jag tycker om. Denna stad, där jag gärna skulle vilja bo och arbeta en tid. Denna internationella stad, en smältdegel av olika kulturer - nu visar sig problemen. De problem som jag ibland försökt diskutera på mera avancerade kurser i franska. Att det blev en blodig upplösning av det redan blodiga dramat bådar inte gott. De extrema krafterna har nu större orsaker att hämnas. I kvällens nyheter sa en ung islamsk kvinna att detta inte är islam. Islam står för kärlek och fred. Precis som kristendomen. Den äkta religionen, alltså. I mina ögon är det jakten på makt som styr, när man i religionens namn börjar döda. Vi borde kunna acceptera och respektera varandra i stället för att vara intoleranta och fanatiska. Det är med bävan jag ser oron i världen sprida sig. Samtidigt kan man inte göra något. Alltså gör jag som Martin Luther sa: Om jag visste att världen går under i morgon, skulle jag plantera ett träd i dag.

Vad har jag då lärt mig inom mina studier i dag? Vi började med röstvårdsövningar. För mig var det mest repetition, men det är alltid bra att påminnas om hur viktigt det är att träna och värma upp rösten.

Resten av dagen hade vi ämnesdidaktik. I dag talade föreläsaren om kommunikativa övningar och gav exempel på dem. Vi gjorde också egna kommunikativa övningar som vi ska jobba med på måndagen. Det mesta var bekant för mig. Vissa saker har jag kanske inte tänkt aktivt på, t.ex. att muntliga övningar inte är detsamma som kommunikativa övningar. Inte alltid, åtminstone, för i kommunikativa övningar ska inte svaren vara självklara utan ge ny information. En sak jag inte heller tänkt på är, att muntliga övningar är komplicerade och kräver hjärnaktivitet inom många områden. Således ska man inte ha kommunikativa övningar som behandlar helt nytt stoff. Å andra sidan är det förstås sådant som jag märkt genom erfarenhet.

Det känns litet dumt att sätta tid på dylikt, men samtidigt är det väldigt givande att få höra de ungas funderingar. Det är förstås det lutherska arvet som säger mig, att jag kunde ha jobbat samtidigt, eftersom det vi lärt oss hittills inte varit så komplicerat. Samtidigt är det oerhört skönt att slippa ansvaret i dessa förändringstider.

Kommentarer

Populära inlägg