Inlägg

Visar inlägg från januari, 2012

Long time, no see

Så har jag då redan arbetat ett par veckor och är inne på tredje arbetsveckan. Förra veckan var intensiv med arbete tre kvällar och möte en kväll. Gissa om jag städade på fredag kväll? Nä. Jag var helt slut. Skulle förbereda lektioner på lördagen, men nej. Det hela började med att Nizzan 2 meddelade att hans skrinnskor var för små. Och varför hade ingen sagt det till mig tidigare? Jag hade ju frågat tidigt i höstas om båda gossarna har tillräckligt stora skridskor, jag frågade vid jultiden och jag frågade i mellandagarna. "Jaja", blev svaret. Nu påstod Nizzan 2 att INGEN frågat honom. Jag menar. Nizzan 2 är ju snart 13 år och borde väl förstå sitt modersmål? Så: förmiddagen gick åt till att handla. Kom hem vid 12-tiden, det var dags att laga lunch och städa litet. Herr Nizzan var också i farten med städningen och då plötsligt blev det liv i luckan. Det var SÅ råddigt i ett skå och det ligger SÅ mycket gamla kläder där. Varför är de där och de borde städas bort. Gissa vilken

Semestern slut

Ja, så är semestern slut för denna gång. I morgon är det jobb som gäller igen. Det känns litet vemodigt, men det är väl bara att konstatera att man inte får och dra hur länge som helst. Nu har jag i alla fall vilat upp mig efter julstädningen. Svårt att komma igen och bli skärpt med tanke på jobbet. Men kanske, kanske ska det lyckas.

Pleppo Live - Välkomna till mommos

År 2011 avslutades med att familjen Nizzan tillbringade några dagar hos fammo - inte mommo. Som höjdpunkt på kvällen hade fru Nizzan bokat biljetter till Pleppo Live. Herr Nizzan hade inte varit på Wasa Teater sedan 1978 när han såg Onkel Vanja. Efter det har han ansett att all teater är värdelös och han brukar vara en plåga att ha med på amatörteater och revyer, eftersom han alltid letar fel....:D. Nizzan 1 är 14 år, så det var ju en prestation att tillbringa nyårsaftonen i föräldrarnas sällskap. Nizzan 2 är 12 år och hittade en klasskamrat bland publiken, så det var mindre kritiskt.... Och Fru Nizzan då... Ja, jag minns lille Kaj som en pojke som gick sin egen väg redan i 10-11-årsåldern. När Radio Pleppo gick på Extrem var jag redan långt över målgruppen i ålder, och förstod mig inte på fenomenet. Lika mycket som jag avskydde Pale och Vile under deras storhetstid, lika mycket tyckte jag att Ted och Kaj var osmakliga. Men, man är väl inte sämre än att man kan ändra sig. Trots att jag