Inlägg

Visar inlägg från 2013

Nu är glada julen slut

Fortfarande njuter fru Nizzan av lugnet att inte behöva åka till jobbet i mörkret. Sena nätter och långa sovmorgnar. Julafton gick åt till det traditionella: julfred från Åbo, koka lutfisk, äta lutfisk, delta i julbönen där fru Nizzan hade lästur, Sedan var det dags att koka risgrynsgröt, äta gröten, vänta på jultomten och dricka glögg. Jag fick det jag köpt åt mig: icebugs. Nu smalt ju snön bort, så jag har inte provat dem på riktigt hala vägar, men åtminstone verkar de nog vara mycket bättre än vanliga skor när det gäller att hålla mig på fötterna. På juldagen åt vi jullunch med lammstek och lådor. I övrigt gick det mycket lugnt till. Jag hann till och med sova en stund. Även julannandagen gick lugnt till. Vi åt rester.. Nizzarna fick besök på kvällen och vi var bortbjudna. På fredagen åkte jag på mellandagsrea och köpte 2 (!) jackor. Det var inte meningen och de var inte billiga, men den ena är en Didriksson som passar i kallt friluftsväder. Den vill jag inte nöta genom att ha de

Dan före dan

Jag drömmer om en grön jul... Nej, verkligen inte. Jag tycker inte om jular när våtarvet ser oförskämt piggt ute ute i gångarna i trädgården. Inte heller gillar jag att det syns att jag inte "hann" kratta bort löven i höstas. För att inte tala om att jag avskyr "klaka" som gör att vår gård är (var åtminstone igår och i förrgår) en fara för alla som försökte gå där. På fredag kväll låg jag raklång på plattorna utanför huset när jag skulle gå och hälsa på mamma. Tur att jag inte bröt något. I går tog jag sparkstöttingen ut till vägen, som började bli nästan lerig. Sedan lånade jag mammas sparkstötting för att ta mig till uthuset och leta reda på hennes utetomte. Det mest onödiga jobbet jag gjorde på vilodagen i går var att försöka göra en ny "fot" åt utetomten. Jag sågade och sågade och konstaterade slutligen att det inte blir till något. Jag hade ju typ 6 i handarbete och slöjd i skolan. Eller om det nu slutigen blev 7 på avgångsbetyget. Så började jag leta

Nå, nu börjar det likna något

Fru Nizzan steg upp klockan 7 i morse för att se till att Nizze 2 skulle komma sig iväg till julfesten. Visade sig att Herr Nizze skulle till byn ungefär samtidigt som skolbussen gick, så jag slapp föra unge Nizze 2 till byn. I stället började fru Nizzan med den trevliga julstädningen i Nizze 2:s rum. Nizze 1 sov, så där skulle hon inte göra sig besvär. Risken fanns att Nizze 1 skulle ha bränt sina broar med jultomten om fru Nizzan skulle ha kommit in med dammsugaren. Att städa Nizze 2:s rum var inte något nöje. Sannerligen tror jag, att herrarna inte dammsugit under sängen och i hörnen sedan fru Nizzan storstädade där i somras. Rent hälsovådligt i vissa hörn. Intressanta saker man hittar. Det är pennor, dammråttor, godispapper, strumpor, småmynt...och på datorbordet saftfläckar, godisfläckar, damm.... Kan konstatera att Nizze 1:s rum inte såg bättre ut, när jag kom så långt. Även om det var snäppet bättre. Och nu tycker förstås den Prydlige Läsaren att fru Nizzan borde ta bättre hand

Betygsättning av årets julbord

Julen närmar sig med stormsteg. Klapparna oköpta, maten oförberedd och huset verkligen ostädat. Satte upp litet tomtar i fönstret när jag kom hem. Tänkte att de kanske kryper upp ur vrårna och städar på nätterna och tillverkar julklappar också.  Men på fredag och lördag ska jag städa om inte tomtarna gör det.  Nåde den som kommer och stör mig då. Då ska det fejas. Annars kanske inte jultomten kommer. Har ätit tre julluncher i år. Den första på Fyrlövern i Vasa. Priset var 25 euro. I det ingick en jultallrik med diverse fisk- och köttröror. Litet av varje, ca en matsked skulle jag säga. Varmrätt var antingen kött eller fisk. Efterrätten var en efterrättstallrik med kanske fem eller sex olika sorters efterrätter. Det var ett lyckat koncept. Man åt sig inte fördärvad och kunde njuta av maten. Helt acceptabelt och rekommenderas. Det andra julbordet var på Svenska Klubben i Vasa. Även det kostade 25 euro. Här fick man ta allt själv. Förrätterna var helt OK, sillar, gravad lax och lite k

En vecka till jul, drygt

Nej, jag har inte handlat julklappar i dag. Jag har inte städat heller. Jag har bara varit på jobb. Dagen började för övrigt inte så bra. Jag var tvungen att tanka. Och det blir man inte glad av. Tänk, vilka skattepengar jag ger åt staten. Hörde jag rätt i dag, var det inte 75% av priset som är bränsleaccis? Nå, längs vägen pep det till. Då var spolarvätskan på väg att ta slut, men jag klarade mig till jobbet. När jag kört upp ur garaget på hemvägen pep bilen till igen. "Coolant, check level", sade displayen uppfordrande. Vad då, hur kunde nu kylarvätskan ha tagit slut plötsligt? Överväganden. Vågar jag chansa och köra till Esse? Eller vågar jag åtminstone köra till Oravais? Kanske det bara är givaren som har fnatt, så kanske jag inte behöver stanna på vägen. Men blir inte motorn snabbare varm än den brukar? (Det märks att fru Nizzan är totalt oteknisk.) Summa summarum, fru Nizzan körde in till TB i Smedsby. Var hittar man kylarvätska nu då? Det kanske inte är så bra om man

On Strike for Chistmas

Så hette filmen jag tog mig tid att se i går. Fram till halv fyra på dagen var jag så uppstressad över att jag inte kommer att hinna någonting inför julen. Så tog jag en promenad efter maten och den lugnade mig. Jag fick kylskåpet städat. Sedan fick det räcka. Sedan såg jag på filmen. Den var tänkvärd. Det är en tantfilm, som herrarna Nizze föredrar att kalla dylika filmer. Handlingen är i alla fall en mamma som yrkesarbetar och som dessutom har full koll på allt hemma. Allt bakas själv till julen, all mat hemlagad, ordnar med makens julfest för institutionen, sönernas julfest för kompisar och basketlag osv. Hon ber dem hämta julsaker, komma med och välja gran, men det kommer alltid något i vägen - för dem. Så hon går i strejk och får en massa andra kvinnor med sig. Männen ska slutligen visa att de fixar det här. Lyckas kanske inte så bra, så de beställer julklappar på nätet, beställer catering till julfesterna, ger bort fruns hemliga kakrecept till ett bageri, som bakar åt dem. Förstå

Spännande dag

Det blev en spännande dag, fastän det skulle varit en vanlig arbetsdag. Vi fick resultatet från samarbetsförhandlingarna. 64 personer får gå från min arbetsplats. Vi är visserligen över 1000 anställda, men för den som drabbas är det ändå lika jobbigt. Och också för de som får stanna, eftersom vi igen ska ha en omorganisering.  Det andra som tog mig en del arbetstid (faktiskt en dryg halvtimme övertid) var att ställa en dator i ordning inför en tentamen i morgon. En tentamen som jag inte själv kan övervaka av olika skäl, så jag hoppas allt fungerar. Hemvägen blev alltså spännande. Det har ju varit halt. E8 var dock i princip fri från is, inga andra problem med körandet än att det var mörkt och fuktigt. Och så när jag närmade mig Edsevö, såg jag fullt med blåljus och ett par unga män som meddelade att jag inte alls för svänga mot Alajärvi. "Kör till Neste och kör övre vägen, där får man köra.". Ok, jag gjorde så. När jag närmade mig bilolyckan, stod en ung man och viftade m

Didaktikuppsatsen

Ja, och så har jag ju sänt iväg sista uppgiften för grundstudierna i pedagogik. Hoppas nu läraren godkänner uppgiften också. Jag medger att den inte var särskilt genomtänkt och inte heller välskriven. Men Fru Nizzans studieenergi tog slut. Det blev migrän i stället och hon ville bara bli av med uppsatsen. Men jag vidhåller: Grundstudierna i pedagogik (de delar jag deltagit i) har varit väldigt givande. Och då talar jag med 25-årig undervisningserfarenhet i bakgrunden. PF:s lärare har visat respekt för att jag har undervisningserfarenhet och inte tystat ner mig, trots att jag babblat stup i kvarten om mina egna erfarenheter.  Fru Nizzan fasar för sin fältpraktik och sin auskultering. Eftersom vi ännu inte fått veta något om samarbetsförhandlingarnas resultat, vet inte Fru Nizzan om hon blir utan jobb eller ej. Hur som helst, känns det just nu som en bra idé att planera för studier våren 2015. I värsta fall får hon väl sedan läsa in förjdupade studier i pedagogik också och sedan söka for

Årets utmaning avklarad

Så har  då fru Nizzan hållit mitt festtal för 120 Essepensionärer. Herr Nizze och Nizzarna vill inte alls höra talet. Herr Nizze påstår att folk satt kvar bara för att det var kaffe efter mitt festtal, inte före. Så inte lära jag få några lukrativa anbud efter det här. Hur som helst, jag hade skrivit fyra A4-sidor som jag utgick ifrån. Sedan skrev jag ner stödord i ett häfte och så talade jag utgående från stödorden. Många trevliga ordvändningar och tankar försvann på det sättet - men jag tycker inte om att läsa innantill. Här kommer nu en redigerad version av mitt första tal. Det inleddes med en dikta av Bengt Pohjanen: Jag är född utan språk. Dikten finns på hans webbsidor och av copyrightskäl har jag den inte med här. Festtal vid Esse Pensionärsförenings julfest 11.12.2013 Språk och personlighet Jag är född utan språk Den här dikten är skriven av den svenska författaren Bengt Pohjanen. Han är född i Pajala 1944 och är präst i den ortodoxa kyrkan i Överkalix.      Efters

Thank God, it's Friday

Fast inte riktigt. Det är bara kvällen innan självständighetsdagen. Tack för en extra ledig dag. Väntar på den inlånade militärpojken, som ska besöka oss en sista gång innan han blir civil om två veckor. Jag håller på att somna... Trots att veckan varit kortare, är jag lika trött som jag brukar vara på fredagarna. Ingen energi alls. Och jag som borde börja baka saffransbullar och fruktkakor och pepparkakor. Fast jag hoppas att Röda Korsets basar har något som jag kan köpa, så slipper jag stressa. Jag har fortfarande en uppsats oskriven. Plus att jag alltså ska inleda karriären som festtalare på onsdag. Borde börja stå framför spegeln och hålla mitt tal nu, så jag vet hur länge det tar och vad som bör tas bort och var jag ska disponera om. Eller så leker jag att det är en lektion. Skriver ner några punkter och pratar fritt och sätter dem att göra parövningar när jag inte hittar på mer.... Skämt åsido. Det är svårare att hålla tal än att undervisa. Man borde kunna retorik, och det kan

Advent

I alla fönster börjar det se ut att vara advent. Utom hos familjen Nizzan. Förra helgen blev inte som fru Nizzan tänkt sig. alltså har vi inga julgardiner uppe ännu. Fru Nizzan prioriterade stabilitetsträning med alltid lika effektiva Alexandra framom att fara hem och ställa huset i ordning inför lillajul i kväll. Och det hör till saken att fru Nizzan inte gillar stabilitetsträning. Hon gillar inte gymnastik överhuvudtaget. Fru Nizzan vill ligga i TV-soffan och äta bakelser. Inte vara på stabilitetsträning. Men då Ryggen är så tråkig. Ryggen säger åt fru Nizzan att hon måste gå på den eländiga träningen. Ryggen säger också att hon måste stretcha varje kväll. Ryggen hämnas om fru Nizzan fuskar med sin träning och stretchning. Ryggen är en krävande kroppsdel. Kräver att fru Nizzan ska hålla magmusklerna i trim och se till att de andra musklerna inte blir för korta. Ta nu till exempel Baklåret. Baklåret har också samma strategi. Om inte fru Nizzan sköter sig, så hämnas Ryggen och Baklåret

Storm igen, tydligen

Ute tycks det ha börjat storma igen.  Nåjo. Gårdagen inleddes med ca 10 minusgrader. Jag hade redan i förväg bestämt mig för att övernatta på "mitt" hotell. Satt på jobbet till halv sju och hade inte alls arbetat klart, men då var jag så trött att jag traskade iväg till hotellet. Ute hade det under dagen blivit slask. Regnet öste ner och tidvis var det halt också. Väl planerat, i alla fall. Jag slapp köra dryga hundra kilometer i mörker och regn. Gick till gymmet, tre kvart. Låg framför TV:n och njöt av lugnet. Och fick sova nästan en timme längre än vanligt. Frukosten serverad när man kom ner. Slapp diska. Ja, det där ÄR värt 65 euro. Det gav mig nästan två timmar motion plus avslappning. I dag blev det en kortare arbetsdag. Klockan 13 var jag tvungen att lämna arbetsplatsen, eftersom jag skulle på mammografi till staden 100 km norrut. Mammografin tog knappt 10 minuter. Ändå hade jag alltså satt två timmar av min arbetsdag på den. Tänkte gå och hälsa på Svärmor på sjukhuset.

Stormen Eino

... eller vad han nu heter. Han har lyckats förstöra vår dag något i dag. Militärpojken var på besök. Skulle vara tillbaka kl. 18 i Drakan. Morgonen började med väckning 7.30. Just då, ungefär, gick strömmen. Jaha. Ficklampor och levande ljus framsöktes i dunklet. Strömmen kom tillbaka, vi åt frukost, åkte iväg till stationen. Fru Nizzan hade kollat på webben att tåget gått i normal fart  åtminstone de första stationerna.  När vi kört 300 m låg ett träd över vägen. Backa tillbaka, köra runt...Jag hanterar nämligen inte motorsåg. Inte än, åtminstone, fastän jag numera är skogsägare. När vi kom fram till stationen, visade det sig att tåget var 20 minuter försenat. Sedan blev det 30 minuter till. Så kom meddelandet att tåget kommer. Men nehej. Inget tåg. En finsk, knastrig röst meddelade något. Fråga mig inte vad. Någon hade i alla fall hittat information på webben att det skulle komma en buss i stället, eftersom tåget fastnat i Kannus. Träd över elledningarna eller liknande. Så, kvart

YES!

Nu har jag grunden i min didaktuppsats klar. Jag kan understryka att det varit pest och pina. Inte så, att ämnet skulle vara tråkigt. Nej, jag hittade en alldeles otroligt intressant bok om  Allmändidaktik, som är utgiven av Studentlitteratur i Lund. Författarna är alla - hör och häpna - finländare och majoriteten dessutom finlandssvenskar. De som redigerat boken heter Sven-Erik Hansén och Liselott Forsman. Boken rekommenderas varmt. Jag har inte läst hela, men de valda delar jag läst är så otroligt lättlästa (för att vara en bok som har "vetenskap för lärare" i namnet) att jag blir nästan lyrisk. Man KAN skriva vetenskap så en vanlig dödlig, som Fru Nizzan, förstår. Det om något gör att jag tror på deras vetenskapliga och pedagogiska kompetens. Måste man linda in det så en vanlig människa inte förstår, blir jag alltid misstänksam. Pest och pina av den anledningen att jag i går a) försov mig och vaknade 20 minuter innan jag skulle vara hos frissan och Nizze 2 i skriftskolan

Fru Nizzan firar fredag kväll

Nåja, firar och firar. Hon sitter vid datorn och lyssnar på hunden T som försöker skälla i kapp med en främmande hund, som tydligen förirrat sig till skogarna i närheten. Blir till att ha öronproppar i natt, om inte den främmande hunden eller våra hundar blir hesa. I helgen ska Fru Nizzan frisera sig. Hon ska också fungera chaufför åt Nizze 2, som går i skriftskolan. Därtill ska hon försöka få lördagsshopping med kära mor in i schemat. Och så skulle det inte vara sämre om Fru Nizzan skulle hinna med en grovstädning också. Hon kunde förstås ha gjort den i kväll, men Herr Nizze påstår att det inte behövs. Fru Nizzan betraktade badrumsspegeln och badrumsgolvet och konstaterade att det VISST behövs. Men inte i kväll. Fru Nizzan besökte gymmet i dag efter jobbet och känner sig rätt nöjd. Stretching borde stå på programmet före läggdags, men vi får se. I morgon borde Fru Nizzan också ta itu med sin didaktikuppsats. Avsnitt 1, didaktikens grundbegrepp börjar väl vara nästan klar. Dvs. det

Hur svårt kan det vara?

I helgen tog Fru Nizzan tjuren vid hornen, satte sig vid datorn med tre böcker om didaktik samt föreläsarens powerpointmaterial. Kan völ inte vara så svårt att skriva en uppsats om didaktikens grundbegrepp, undervisningsmetoder, utvärderingssätt och undervisningsplanering. Trodde hon, ja. Fru Nizzan bläddrade, suckade och skrev. Så var det dags för lunch. När den var klar, försökte hon igen. Och visst, det började ta sig, men när det var dags för bastu och kvällsmat var fortfarande inte första uppgiften av fem klar. Hur svårt kan det vara? Det är ju ingen doktorsavhandling jag ska skriva. Det är nyttigt att få studerandeperspektiv på skrivandet. Men jag undrar ändå hur det kan vara så svårt. Jag tror jag måste ta ett nytt perspektiv. Kanske tänka mig att jag skriver för kommande studerande. Kanske jag då går in för uppgiften på annat sätt, när jag har tid och ork att fortsätta. Hur svårt kan det vara?

Alla helgons dag

För ett år sedan kom pappa hem från sjukhuset. Det var sista helgen vi fick tillsammans. I dag har vi varit på paretntationsgudstjänst och det känns precis lika tröttsamt i kroppen som efter begravningen. Man måste låta sorgen ha sin tid.

Är jag riktigt klok?

Satt på ett fackligt möte till klockan 17 idag. Egentligen borde jag ha fortsatt med att förbereda morgondagens lektion, men eftersom "mitt" hotell inte hade några lediga rum i natt, konstaterade jag att jag vill hem.  Ont i halsen har jag också, och då är det skönare att vara hemma och botanisera i skåpen för att hitta eventuella dunderkurer. Vitlök är dock förbjudet, eftersom jag undervisar kl. 8 i morgon bitti. Tyvärr. Hem kom jag ca 18.45 i kväll. Undervisning kl. 8 i morgon, betyder att frun Nizzan sätter sig i bilen senast 6.10. Det betyder väckning 5.10, eftersom Fru Nizzan gillar lugna morgnar. Det blir alltså summa summarum knappt 11 timmar tid hemma. Och eftersom jag tänker gå till sängs senast 22, så är det bara 3 av dessa timmar som är vakentid, om man inte räknar frukosten och morgontoaletten i morgon. Om jag är riktigt klok? NÄÄÄ. Men jag råkar gilla mitt jobb. Och jag gillar min hemby. Och  jag gillar min familj, trots att Herr Nizze nästan alltid är borta när

Söndag

I går var det en tröttsam dag. Var på begravning, vårt fadderbarns mamma. Visserligen är fadderbarnet och de andra barnen vuxna, men mamman dog en alldeles för tidig död, mänskligt sett. Det finns många orsaker till att jag tycker att den familjen drabbats alldeles för hårt. Men livet är inte rättvist. Jag lider med familjen och jag skulle gärna vara allsmäktig och ändra på det som skett. Men livet är inte sådant. Vi får bara ta det som det är. För snart ett år sedan förlorade jag min pappa. Han hade fått ett långt och rikt liv och även om jag fortfarande ibland gråter av saknad (senast i går efter begravningen) så var det lättare att acceptera än att en yngre människa måste dö. I dag har det varit en mera "normal" dag. Litet återhämtning efter gårdagen. Begravningar kostar alltid på, fastän man inte är riktigt nära anhörig.

Fredag kväll

Ack så skönt med fredag kväll. Det blev Kotipizza till kvällsmat, sedan en tur till gravgården med mamma. Hur det blev med uppsatsen? Ja, åtminstone är den insänd. Inte blev den så bra som jag hade tänkt mig, men det blev klar. Jag hade ju tänkt skriva något som jag skulle ha kunnat publicera t.ex. i Vasabladets debattforum, men till slut blev det bara - just det - en uppsats för studiepoängen. Men kursen har varit intressant och givande. Jag hoppas lärarstuderande förstår att ta till sig allt som kommit fram under kursen. Den anknyter faktiskt till den vardag de kommer att möta. Ingen av oss vet i och för sig vilken värld de kommer att möta när de börjar undervisa. MEN jag hoppas att de (och gamla jag) lär oss att söka kunskap och förnya oss enligt behoven. Tyvärr kan ingen utbildning, inte ens lärarutbildningen, ge svar på hur vi ska klara jobbet sedan..  Utbildningen ger oss en grund, lär oss att söka kunskap och att ha öppna sinnen. Men det är arbetslivet som lär oss. Så har det va

Bra ursäkter?

Under alla mina år, har jag börjat bli van vid en massa ursäkter när det gäller varför man inte kan/vill/har möjlighet att delta i kurser med obligatorisk närvaro. Likaså har jag hört alla möjliga förklaringar till, varför man inte kan hålla en deadline. En ursäkt brukar vara att kursen är dålig, dvs. läraren är dålig. OK. Jag har själv i mina dagar gått kurser som jag inte varit särskilt förtjust i. Tyvärr är livet sådant. Man får ta en del man inte gillar för att hitta guldkornen. Kyssa många grodor innan man hittar prinsen, heller hur det nu var. Nå. Hur som helst. De bästa ursäkterna brukar vara de som jag kan identifiera mig med: a) jag har familj hemma, b) jag bor långt från studieorten c) jag jobbar heltid. Nu är jag i den situationen att jag kunde tänka mig att använda ursäkterna a, b, och c. Jag försökte redan på skoj (dock inte med den lärare jag nu haft), vid matbordet på jobbet. Kollegan sa: "Jag tycker nog att studenten ska överväga att gå kursen ett annat år."

Seger över tekniken IGEN

Fru Nizzan har a) lyckats föra över Rihannas låtar till telefonen, b) lyckats ladda ner en föreläsning från Moodle och fått den överförd till telefonen och c) lyckats ladda upp bilder från fredagen och d) klarat av att föra över bilder från skydrive till wordpressbloggen som drivs i studiernas namn. YES. Jag är en modern kvinna i mediesamhället. Dessutom studerar jag just nu EU-Kids On Line - en rapport från år 2012 som handlar om hur 9-16-åringar använder nätet, vilka risker som finns, vad de upplever obehagligt, vilket stöd de får i användningen, deras användning av sociala medier. Ja, nu skulle jag varken ladda ner föreläsningen eller sitta och läsa rapporten om den inte ingick i kursen i Mediekultur. Jag är dock för gammal för att studera bara för studiepoängen. Jag räknar med att lära mig något genom kursen, så jag bläddrar snällt igenom huvudpunkterna. I bästa fall får jag intervjua mina söner om deras nätanvändning. Nu ska jag ut på motionsrunda med föreläsningen i öronen....
Bild

Jag träffade kändisar!

I fredags var jag dödstrött när jag kom från arbetet. Jag ångrade bittert att jag köpt biljett till Jeppis jazz - och dessutom bokat bord. Herr Nizze skulle spela, så han skulle äta back stage. Det kändes litet tråkigt att inte ha någon bekant med sig vid bordet - men alltefter vad kvällen led, kom jag till att det varit ett bra beslut att boka bord och äta buffet. De som inte bokat bord och kom senare stod nästan hela kvällen och såg inte alls scenen lika bra. Kvällen började med Charlotta Kerbs och Joonas Haavisto. Charlotta har en vacker och uttrycksfull röst och hennes kroppsspråk gör att det är en njutning att lyssna på henne. Efter den sköna musiken till maten var det dags för Viktoria Tolstoy. Herr Nizze berättade att hon varit tillsammans med dem back stage och berättat att hon skulle åka iväg redan före 4 på lördag morgon... Det var fjärde gången jag hör Viktoria Tolstoy i  Jakobstad. Lika fantastisk röst varje gång. Och lika chosefri. Inga divalater där, inte. Och den hollän

Jag segrade över tekniken!

Äntligen. Jag har bevisat att jag inte är helt hopplös när det gäller den moderna tekniken. Dels deltar jag i kursen Mediekultur. En del av våra arbetsuppgifter inom den kursen kan man läsa på amneslararna2013.wordpress.com. Vi har två gånger lyckats använda oss av Adobe Connect Pro för att diskutera med vår lärare. Å andra sidan har jag använt ACP flera år redan för att ha möten med en arbetsgrupp, vars deltagare finns vid olika universitet i landet. Så den segern var inte så stor. Nej, min seger är mycket mera banal. I går lyckades jag rippa en skiva till sonens dator. Sonen är på lägerskola, så jag passar på att testa allt möjligt. Vad glad han ska bli, när jag har förstört något viktigt spel. Nå. Skivan var rippad. Gladeligen kopplade jag min Lumia till datorn. Och vad säger eländet. "Kan inte ansluta enheten till datorn. Stäng av telefonen och försök igen." Jag gjorde som Datorn sa, men se Fru Nizzan ska inte försöka sig på sådant som minsta barn klarar av i dag. Lycka

Dagarna går...

Nu är september nästan slut. Det har varit full fart, skulle jag säga. En hel del jobb, som inte alltid är så roligt, en del jobb som gör att man orkar jobba, så litet studier som jag borde engagera mig i. När jag nu som vuxen deltar i en del kurser som hålls inom grundstudierna i pedagogik, så måste jag nog säga att jag  tycker lärarna är kunniga, använder varierande arbetsmetoder och försöker bereda de unga (och vissa äldre..) för livet i skolorna. Även bland lärarutbildarna finns det förstås mera och mindre inspirerade lärare och det finns ämnen man som studerande är mindre intresserad av. Men i stort har jag hittills tyckt om de kurser jag deltar i. I dag har vi varit på skogsutfärd och besökt gammalskog. Den anses vara bo- och förökningsplats för flygekorrar, så den bör inte huggas ner. Känns litet bittert att andra kan bestämma vad vi ska göra med vår skog. Samtidigt när jag såg skogen med olika mossor, lavar som hängde från träden osv. så tyckte jag att det var väldigt vackert

Heja Sandra!

NU fick hon äntligen till det, den unga dam jag hejar på: Sandra Eriksson. Finskt rekord är inte illa. Ger säkert motivation inför framtiden. Själv har jag bara lyckats få in 5 studiepoäng på studiekontot. Smäller inte lika högt. Och nog är det ju knäckande att en ung dam springer 3000 meter hinder på samma tid som jag springer ca 1,3 km utan hinder. Men så är jag ju en soffpotatis också. Man ser en viss rivalitet i Sverigekampen - men samtidigt sa idrottarna att de ska ha roligt på banketten tillsammans och att de är glada för alla nya bekantskaper de fått i kamperna. Så inte är det bara konkurrens och tävlan. Minns ni när Thorkildsen och Pitkämäki var ungefär lika bra? Thorkildsen sa att han gillar att slå Tero om Tero är i form. Han tyckte inte om att vinna om Pitkämäki var i dålig form, för då var det ingen riktig kamp. Och minns ni, när Pitkämäki hade örvärk och knappt orkade kasta. Thorkildsen peppade honom mellan kasten "Du kan bättre än så här".  Det finns något a

Toppidrottare och media

Som bänkidrottare är det väldigt lätt att kritisera toppidrottarna. Lika lätt som det är att höja dem till skyarna när det går bra, lika lätt är det att kritisera dem när de misslyckas. Det kan inte vara lätt att vara toppidrottare i dag. Det räcker inte med att du tränar och tävlar. Du ska dessutom representera dina sponsorer, du ska representera din förening och ditt land. Du är allmän spottkopp om du inte svarar vänligt på frågorna de dagar du misslyckats. Du är allmän egendom. Alla har rätt att ha åsikter om din träning och dina prestationer och till och med ditt privatliv. En blyg och inåtvänd person har säkert svårt med detta. Jag såg en dokumentär om Christophe Lemaître förra året. Där framkom att han har svårt med att svara på frågor i direktsändning. Jag tänker på Mika Myllylä. Var hans framgång värd det som sedan hände? Givetvis gick det fel redan när dopningen kom in i bilden - men var fanns alla människor som hyllat honom när han gick ner sig totalt? Det finns ju något so

Vilka idioter!

Ja, så uttryckte sig Janne Grönroos i Radio Extrem i morse. De som var idioter var Esseborna. Att Ted, som är från Purmo höll med, det kan jag smälta. Det finns ju en viss hatkärlek till invånarna i grannbyn. Men tyvärr var det knappast något skämt när Janne utstötte "Vilka idioter". Orsaken till utbrottet var denna artikel på yles webbsidor: http://yle.fi/uutiset/pietarsaaren_seudulla_sallitaan_taas_rokotukset/6806776 Duon (och också texten) vill få det till att religionen (läs en stark väckelsekristen miljö, där en stor del av invånarna är laestadianer) är orsaken till att man inte vaccinerar sina barn. Det nämns inte att det är ett par damer, från Kronobyregionen om jag inte minns fel, som i ett flertal tidningsinsändare visat på undersökningar som skulle stöda åsikten att vaccinationer kan vara skadliga. Jag skulle aldrig ha tänkt tanken att inte vaccinera mina barn. Jag tillät också vaccinering för svininfluensan. Något jag ångrade sedan narkolepsifallen kom. De fic

"Semestern" slut ännu en gång

Så är du studiesemestern avslutad. I morgon börjar jag jobba på riktigt igen. Det har varit ganska hektiska veckor och nu känner jag en ofantlig trötthet över mig. Och ändå har det inte varit så mycket längre dagar än mina arbetsdagar. Dagarna har gått åt till att åhöra lektioner, sitta på föreläsningar, hålla egna lektioner, få litet feedback på egna lektioner... Det har faktiskt varit givande. I gymnasiet trivdes jag, inget större fel på högstadiet heller. MEN skulle jag någon gång undervisa i ett högstadium, så får jag verkligen arbeta på strategier för att eliminera de värsta orosmomenten. Jag menar, det är ju gulliga ungdomar innerst inne. Det man måste göra är att på något sätt få dem att respektera andra elever och läraren. Och det är jag inte säker på att jag fixar. Inte efter att ha varit van vid att arbeta med vuxna människor i över 20 år.  Att jag sedan undervisade i mitt svagare ämne, finskan, gör ju inte direkt att lektionerna varit lättare. Mitt element är nog nybörjarund

Att vara studerande

Fru Nizzan har avslutat sin andra semestervecka som studerande. Hon har åhört intressanta lektioner i olika ämnen och fått sin hittills största utmaning: undervisa en klass i högstadiet i modersmålsinriktad finska. Litteratur är ämnet och dagen är tisdag eftermiddag. Fru Nizzan undrar om hon ska spela apa eller om hon ska vara gravallvarlig. Eftermiddagen är inte den mest mottagliga tiden att få en 15-åring intresserad av Minna Canth och Väinö Linna. Handledaren kanske dock inte är så road om gamla Fru Nizzan klär ut sig till Minna Canth och leker att hon är hårdför 1800-talsfeminist. Nizze 1 höll på att skratta ihjäl sig när han hörde att fru Nizzan ska undervisa i modersmålsinriktad finska. DU!!! Eleverna kan ju bättre finska än du! Javisst kan de det. Fru Nizzan är inte alls glad åt gruppen. Hon skulle ha passat bäst i en 7:a med enspråkigt svenska elever. Men livet är fullt av utmaningar och det gör hela den här introduktionsperioden så mycket mera intressant. Franskan skulle jag

Semester igen

Fru Nizzan jobbade en vecka drygt, sedan tog hon semester igen. Mitt i den tid då hon borde förbereda nästa läsår. Varför i hela friden, tänker hon nu. Fru Nizzan beslöt sig för att studera. Hela tre veckors heltidsstudier. Fru Nizzan hade också tänkt gå någon kurs vid sidan om jobbet i höst, men börjar redan nu ångra sitt beslut. I stället för att använda sin semester till att sova på morgnarna och ta det lugnt, stiger Fru Nizzan upp normal tid och kör den vanliga vägen till jobbet. Ibland går Fru Nizzan in till jobbet och kollar att inte allt rasat ihop för att hon inte är närvarande. Nej, inget har gått fel på jobbet när Fru Nizzan är borta. Fru Nizzan är inte alls oumbärlig. Åtminstone inte ännu. Och vad gör då Fru Nizzan? Jo, hon går en inledande kurs för blivande ämneslärare. Alltså hallå, säger ni. Fru Nizzan klagar ju över sin undervisning stup i kvarten. Och ja, Fru Nizzan har undervisat 20 år, men inte på heltid. Och Fru Nizzan orkar inte klaga över regelverket, för de fa

Semestern slut

Min sista semestervecka har gått åt till att plocka svarta vinbär, koka vinbärssaft samt läsa Åsa Lantz' bok "Vart tog den snälla lilla flickan vägen". Jag hade problem med att komma i gång med boken, men nu när jag slutligen gav mig tid att läsa, kunde jag inte sluta innan den var utläst. Mina löparrundor har blivit kortare. 5 km en kväll och i går kväll bara 4. Känner av en begynnande snuva. Frös i går. Har tillbringat ett par dagar i Södern med familjen. Fru Nizzan håller dessutom på att bli senil. För en vecka sedan skickade hon födelsedagskort till en 50-åring. I går hittade hon det frankerade kuvertet i handväskan. Ridå. Fattar inte hur det ska gå att börja jobba.

Jakobs dagar

Så har vi då äntligen sommar. På onsdagen hade vi plättkalas med godo vänner, jag klippte lite gräs med lilla klipparen för att underlätta för sönerna som klipper de stora ytorna. På torsdagen beslöt jag att det är semester som gäller. Vi tog en runda till det europeiska mattorget och handlade en del smått och gott. Försökte också koncentrera mig på min bok "Vart tog den lilla söta flickan vägen", men konstaterade att det finns hallon på tomten så jag plockade en liter...ok för mig som inte gillar bärplockning och efterarbetet. På kvällen sprang jag min åttakilometersrunds. Tänker inte öka mängden, 8 km får räcka för en 50-plussare. Eftersom sommarvärmen satt i ännu i går, fredag, bestämde jag mig för att inhibera veckostädningen. I stället plockade jag röda och vita vinbär och saftade dem. Handlade med mamma, besökte gravgården och läste min bok. På kvällen blev deg Jakobs Dagar för hela slanten. Trion KAJ i Skolparken och senare Sturm und Drang.Nizze 1 hade sitt kompisgän

Dag 24

Just som jag skulle  berömma det underbara sommarvädret fick jag känning av migrän. Har haft vänner på plättkalas i dag, nu i kväll har jag klippt litet gräs i stället för att ta en promenad längs vägarna. Kan intyga att det är minst lika tungt som att promenera med hundarna. Nu i kväll var det svalare, men då behagade flugorna svärma omkring fru Nizzan, så nu har hon gjort sitt för i dag. Herr Nizze meddelade att han skulle åka in till stan på Jakobs Dagar, men fru Nizzan hade inte minsta lust att höra på OBO Big Band. Fy, vad tråkig man blir på gamla dar. Ungdomarna är också hemma. Det i sin tur är kanske litet oroande. Deras största intresse är att prata med kompisarna via skype. Och spela. Sommarjobben här hemma lockar inte: städa, klippa gräs, kasta ved, tvätta fönster, hjälpa mormor, rensa ogräs... Det skulle finnas hur mycket jobb som helst, men inget anses nödvändigt.  Var jag likadan i samma ålder? Jag betvivlar. Jag har synnerligen klara minnen av att jag gick i fähuset morg

Ronja Rövardotter

Jag glömde ju Pedersöre teaters Ronja, som vi såg på torsdag kväll. Vädret var toppen och jag tyckte amatörerna lyckades mycket bra. Enda kruxet var att jag höll på att börja stortjuta när Skalle-Per dog. Alltså jag vet att det är teater, men förra årets elände kom över mig... Sevärd pjäs, hur som helst. Även tonåringarna var skapligt nöjda.

Söndag

Dagarna går i rasande fart. Det här är näst sista helt lediga söndagen på semestern. I fredags var jag och handlade med mamma, var till gravgården, hälsade på en släkting på sjukhuset och städade lite. Den kvällens joggingrunda blev 7,3 km. Vi fick sedan besök av en permispojke från Dragsvik. I går hade vi inte så mycket program. Jag testade två recept på vinbärspajer. Tyckte dock de blev litet försura. Kanske det är så att bären inte är riktigt färdiga ännu. På kvällen var vi på sightseeing i regionen, men det var inte så livat. Det var trevligare att se Dirty Harry... I dag tog jag en länk på 7,6 km. Dvs. Jag borde orka Jakob åttan, men tror jag avstår. I dag har vi haft besök av två bekanta familjer med barn. Det är alltid roligt att  träffa dem och roligt att leka farmor..

Dag 17 och halva dag 18

Håhå. Jag måste ha en oerhört stor sömnskuld. Jag vaknade kl. 10 i morse. Jag, som alltid annars varit morgonpigg. Denna semester sover jag halva dagarna. Gårdagen var vacker, om än kylig. Dum som jag var, hade jag strechat på golvet kvällen före. Då kände jag hur oerhört smutsigt golvet var. Således blev det operation städning igen en gång i går. Herr Nizze och hans kompis var och vandrade Utterleden mellan Lappfors skidstuga och Hjulfors. De hade beställt hämtning ca 13-tiden. Eftersom jag inget hörde, körde jag iväg vid 13-tiden. Inga herrar på plats. Nä, herr Nizze skulle alltså ringa när de närmade sig Hjulforsen, hade han tänkt. Medan jag tänkte att han hör av sig om det blir senare än kl. 13. Men det gjorde inget. Jag tog en liten tur längs Utterleden, jag med. Hann en dryg kilometer innan jag mötte herrarna. Måste säga att de hade god fart, med tanke på att de gått närmare 15 km. Herr Nizzes kompis åt sedan hos oss och senare på kvällen tog jag itu med lite ogräs igen. Nu var

Tisdag, semesterdag nummer 16

I går gjorde jag alltså inga stordåd. Förmiddagen gick alltså åt till att vara med mamma till byn, sedan var det lunch, så röjde jag ur ett skåp i grovköket. Skåp och skåp. Det är ett litet rum på ca 3 kvadratmeter. En gång har jag faktiskt sovit i garderoben/skåpet. Herr Nizze snarkar som bekant. En gång hade vi gäster från Södern och extrabäddarna var upptagna. Vad gjorde fru Nizzan? Jo, hon konstaterade att garderoben går att sova i, eftersom det även då var nystädat. Man tager ett liggunderlag, täcke och kudde och sover på golvet. Tanken var ju att gästerna inte skulle märka mitt tilltag, men så var någon vaken när jag smög mig ur garderoben. Nu skulle jag inte längre vilja sova där på golvet, inte med tanke på all avföring från möss som jag hittade i går. Nåjo. Det om det. Städningen var bra uppvärmning, så jag stekte också plättar samt joggade 6,7 km. Nästa pass i morgon borde då bli 7 km. Hm. Det börjar bli på gränsen. I går gick det lätt i alla fall. I kväll har jag bestämt m

Semestervecka 3 inledd

Gårdagen tillbringade jag verkligen på semestervis. Kvällen före tog vi en tur till Larsmo, och kaffet hade sina följder. Sov dåligt på natten, somnade ungefär samtidigt med tonåringarna, där vid halv fyra, kanske. Sov alltså LÄNGE. Strök lite kläder, men i övrigt var det inget utom de obligatoriska hushållssysslorna. Sov en stund på eftermiddagen och blev litet piggare. Så pass pigg att jag orkade ta en långsam promenad. Trodde jag höll på att bli förkyld, så jag sprang inte. Nu har inget ändrats i hälsotillståndet, så kanske jag springer i dag. I dag är det mulet, småkallt och småregnar. Var just med mamma till byn och tillreder dagens lunch.  Nizze 1 skulle också ha morgonkaffe... så det dricker han nu. Temat för resterande tre semesterveckor får bli att göra så lite som möjligt.