On Strike for Chistmas

Så hette filmen jag tog mig tid att se i går. Fram till halv fyra på dagen var jag så uppstressad över att jag inte kommer att hinna någonting inför julen. Så tog jag en promenad efter maten och den lugnade mig. Jag fick kylskåpet städat. Sedan fick det räcka. Sedan såg jag på filmen. Den var tänkvärd. Det är en tantfilm, som herrarna Nizze föredrar att kalla dylika filmer. Handlingen är i alla fall en mamma som yrkesarbetar och som dessutom har full koll på allt hemma. Allt bakas själv till julen, all mat hemlagad, ordnar med makens julfest för institutionen, sönernas julfest för kompisar och basketlag osv. Hon ber dem hämta julsaker, komma med och välja gran, men det kommer alltid något i vägen - för dem. Så hon går i strejk och får en massa andra kvinnor med sig. Männen ska slutligen visa att de fixar det här. Lyckas kanske inte så bra, så de beställer julklappar på nätet, beställer catering till julfesterna, ger bort fruns hemliga kakrecept till ett bageri, som bakar åt dem. Förstås blir frun sur, då. Det görs ju inte på rätt sätt. Fast, givetvis, det är en amerikans familjefilm så allt blir bra till slut. Hon fattar att man kan göra julen på flera sätt. Det är inte det yttre som gör julen perfekt.

Om fru Nizzan kände igen sig? JA! Och ändå sjunker ambitionsnivån från år till år. Jag MÅSTE handla julklappar och jag MÅSTE ha en ordentlig storstädning på fredag och lördag. MEN inga skåp och inga lådor och jag tänker köpa lådorna i år också. Bara potatislådan gör jag själv, för ingen köpt låda är lika bra som min egen. Men det är i princip inte mera jobb än att göra en stor sats potatismos. Det är bara tiden i ugnen som är lång.

Just nu har jag sultankakor i ugnen. Inte för att de är ett måste, men jag tycker om att laga torrkakor. Det är bara så sällan jag orkar numera. Och Nizze 2 har i läxa att laga pepparkakor, så det får han sköta.

Just nu har jag lyssnat på Tarja Turunens julkonsert från 2012. Jag åhörde den i Korsholm och hade tänkt åka till Karleby i år, men jag kom till att jag inte orkar. Dels lång kö för att komma in (man måste vara tidig om man ska få någon bra sittplats), dels är den bara en dryg timme, och dels tror jag programmet är detsamma som ifjol. Men de som gillar Tarja Turunen och har möjlighet ska absolut åka dit om de har möjlighet. Jag var mycket nöjd med fjolårets konsert.