En vecka till jul, drygt
Nej, jag har inte handlat julklappar i dag. Jag har inte städat heller. Jag har bara varit på jobb. Dagen började för övrigt inte så bra. Jag var tvungen att tanka. Och det blir man inte glad av. Tänk, vilka skattepengar jag ger åt staten. Hörde jag rätt i dag, var det inte 75% av priset som är bränsleaccis?
Nå, längs vägen pep det till. Då var spolarvätskan på väg att ta slut, men jag klarade mig till jobbet.
När jag kört upp ur garaget på hemvägen pep bilen till igen. "Coolant, check level", sade displayen uppfordrande. Vad då, hur kunde nu kylarvätskan ha tagit slut plötsligt? Överväganden. Vågar jag chansa och köra till Esse? Eller vågar jag åtminstone köra till Oravais? Kanske det bara är givaren som har fnatt, så kanske jag inte behöver stanna på vägen. Men blir inte motorn snabbare varm än den brukar? (Det märks att fru Nizzan är totalt oteknisk.) Summa summarum, fru Nizzan körde in till TB i Smedsby. Var hittar man kylarvätska nu då? Det kanske inte är så bra om man häller spolarvätska i kylaren? För säkerhets skull, tog jag spolarvätska också. Borde man kanske blanda ut vätskorna med vatten också? Men nu hade fru Nizzan inget extra vatten och orkade inte fråga efter. Ut i regnet, öppnade motorhuven (ja, det kan jag faktiskt). Jaha, hur var det nu då? Kylarvätska till höger och spolarvätska till vänster eller var det tvärtom? Men se, där. Det är ju en bild (om man nu ser den i mörkret) på "korken" till kylaren. Öppnade FÖRSIKTIGT. Det har ju herr Nizze och diverse manliga vänner lärt mig. Det kan nämligen flyga het vätska på mig, om jag öppnar för snabbt. Senast jag var tvungen att fylla på kylarvätska hade jag nämligen en kavaljer med mig, så han fick sköta jobbet. Och nej, tyvärr. Inget saftigt skvaller. Vi bara samåkte ett tag. Sedan hittade han ett jobb närmare hemtrakterna, så nu får jag sköta bilproblemen själv. Nå, jag skruvade och det sa plopp. Således var det rätt behållare jag valt. I med en dryg liter kylarvätska. Således var det inte fel på givaren. Det är nog något annat. Således säkrast att ha med sig vatten och kylarvätska i bilen hädanefter. Medan fru Nizzan ändå var i farten, fyllde hon på spolarvätska. Outblandad. Betyder att hon borde bege sig ut i regnet nu igen och fylla på vatten. Suck. Konstaterade att jag är i fel ålder för att få männen vid bensinstationen att hjälpa mig. Skulle jag ha varit en vacker 20-åring, kanske någon skulle ha nappat i halvmörkret. Skulle jag ha varit en 80-åring, skulle någon kanske också ha förbarmat sig. Men nu är jag en överviktig 50-åring som dock ser relativt pigg ut, om än oteknisk. Så då är det ingen som rusar och frågar om de kan hjälpa till med motorhuven. Det är jämlikhetens baksida. Men jag är ju feminist, så där fick jag.
Nå, längs vägen pep det till. Då var spolarvätskan på väg att ta slut, men jag klarade mig till jobbet.
När jag kört upp ur garaget på hemvägen pep bilen till igen. "Coolant, check level", sade displayen uppfordrande. Vad då, hur kunde nu kylarvätskan ha tagit slut plötsligt? Överväganden. Vågar jag chansa och köra till Esse? Eller vågar jag åtminstone köra till Oravais? Kanske det bara är givaren som har fnatt, så kanske jag inte behöver stanna på vägen. Men blir inte motorn snabbare varm än den brukar? (Det märks att fru Nizzan är totalt oteknisk.) Summa summarum, fru Nizzan körde in till TB i Smedsby. Var hittar man kylarvätska nu då? Det kanske inte är så bra om man häller spolarvätska i kylaren? För säkerhets skull, tog jag spolarvätska också. Borde man kanske blanda ut vätskorna med vatten också? Men nu hade fru Nizzan inget extra vatten och orkade inte fråga efter. Ut i regnet, öppnade motorhuven (ja, det kan jag faktiskt). Jaha, hur var det nu då? Kylarvätska till höger och spolarvätska till vänster eller var det tvärtom? Men se, där. Det är ju en bild (om man nu ser den i mörkret) på "korken" till kylaren. Öppnade FÖRSIKTIGT. Det har ju herr Nizze och diverse manliga vänner lärt mig. Det kan nämligen flyga het vätska på mig, om jag öppnar för snabbt. Senast jag var tvungen att fylla på kylarvätska hade jag nämligen en kavaljer med mig, så han fick sköta jobbet. Och nej, tyvärr. Inget saftigt skvaller. Vi bara samåkte ett tag. Sedan hittade han ett jobb närmare hemtrakterna, så nu får jag sköta bilproblemen själv. Nå, jag skruvade och det sa plopp. Således var det rätt behållare jag valt. I med en dryg liter kylarvätska. Således var det inte fel på givaren. Det är nog något annat. Således säkrast att ha med sig vatten och kylarvätska i bilen hädanefter. Medan fru Nizzan ändå var i farten, fyllde hon på spolarvätska. Outblandad. Betyder att hon borde bege sig ut i regnet nu igen och fylla på vatten. Suck. Konstaterade att jag är i fel ålder för att få männen vid bensinstationen att hjälpa mig. Skulle jag ha varit en vacker 20-åring, kanske någon skulle ha nappat i halvmörkret. Skulle jag ha varit en 80-åring, skulle någon kanske också ha förbarmat sig. Men nu är jag en överviktig 50-åring som dock ser relativt pigg ut, om än oteknisk. Så då är det ingen som rusar och frågar om de kan hjälpa till med motorhuven. Det är jämlikhetens baksida. Men jag är ju feminist, så där fick jag.
Kommentarer
Skicka en kommentar