Inlägg

Visar inlägg från 2019

Trött på dieter!

Jag är trött på dieter. Cambridge, 400 €/5 kg. Noom. Bara 10 minuter per dag. Samma kostnad som ett par skor.  Keto diet. LCHF. Atkins, GI. Låt bli socker, det är de fina flickornas drog. Du blir beroende av socker. Låt bli animaliska fetter. Låt bli spannmålsprodukter. Följ det här matschemat så går du ner 5 kg på två veckor. Ät det här kosttillskottet så blir du piggare, blodtrycket går ner och du orkar mer. Ta det här pillret så ökar din fettförbränning och du går ner  i vikt.Ät vegetariskt, helst veganskt. Undvik rött kött. Jag gick i Viktväktärna i början av 2000-talet. Och visst. Det var effektivt. Jag betalade så där 10 € i veckan, köpte Viktväktargodis att ta till, när jag blev för godissugen. Räknade poäng. Och visst, det var effektivt. Jag gick ner nästan 20 kg på ett halvt år. Från sådär 78 kg  till 58 kg. Ett par år efteråt kunde jag ännu äta nästan vad jag ville utan att gå upp i vikt. Men. Givetvis. När man stoppar i sig mat som vanligt så blir överskottsenergin till s

Träningslista igen

Min träningslista blir längre.  Men några ska jag försöka orka med i dag. It's My Life och Livin' on a Prayer. Det är mina söners förtjjänst att jag blivit bekant med Bon Jovi.  Guitar Hero på Playstation var ett väldigt populärt spel, som även Fru Nizzan testade på. Och då var det bl.a. dessa låtar som spelades. Väldigt lämpliga för en joggningsrunda, städrunda eller löpmattan. Sweet Dreams med Eurythmics. Såg just på youtube att det är hela 17 år sedan år 2002. Inte riktigt min årgång, alltså. Men mycket lämplig musik för träning. Takten är perfekt.  Sommartider med Gyllene Tider Nu börjar vi snacka musik för min generation. Per Gessle är väl i min ålder. Faktiskt dock ingen favorit när jag var yngre. Det var nog först på 2000-talet som jag riktigt började fastna för Gyllene Tiders låtarö  Alcastar. Not a Sinner Nor A Saint.  Alcazars låtar är mellolåtar och vanligt diskostuk. Ingenting mer och ingenting mindre. You're My Heart, You're My soul . Modern

Lite allvarligare

I dag ska jag vara lite allvarligare än en träningslista. En bekant skrev på FB om droganvändning i kristna kretsar. Att en kristen familj borde ha gett en kompass som gör att man INTE använder droger. Detta då säkert med bakgrunden att en 20-årig kvinna sköts ihjäl i en lägenhet i Jakobstad för en vecka sedan. Och att den parhusbrand, liksom detta våldsdåd, sägs vara drogrelaterade brott. Jag anser mig själv vara troende kristen. Jag har dock inte tvingat mina barn att gå i söndagsskolan (jag försökte, men gav snabbt upp), eftersom jag utgick från att tvång aldrig ger en positiv bild av något. Det jag tvingade dem till var att gå i skriftskolan. Jag tvingade dem inte att sedan konfirmera sig. Vi ville inte att de skulle använda alkohol innan de fyllde 18. Ja, jag tycker inte de ska använda nu heller, men det är en annan historia. Säkert förekom sådant jag inte visste om. Jag må vara nykterist, men jag är inte korkad. Men det gick relativt lugnt till innan de fyllde 18. När de börj

Träningslista inlägg 3

Tja. I dag skulle jag väl ha allvarligare och viktigare saker att dryfta. Som droganvändning. Som att en ung fru, barn till en familj vi känner, dött i cancer. Som Clean Food och all pseudovetenskap som kommit i dess kölvatten. Men nä. Jag har inte lust. Inte i dag. Barbados sextiotalsmedley. 50-tals och 60-talslåtar har ofta bra takt. Do you wanna dance... etc. Så helt OK. Ingen höjdare, men passar träning. Tusen och en natt. Nu är vi inne på mellospåren. Tusen och en natt. Tja. Lätt att sjunga med i. Hörde henne t.o.m. live i Jakobstad på Jakobs Dagar för... 10-11 år sedan. Sista gången jag gick på nattklubb under Jakobs Dagar, det kan jag garantera. Minns när jag var där och konstaterade att jag har man och en 10-åring och en 12-åring hemma. Vad sjutton gör jag här.... Men låten är väl helt OK som Eurovisionsvinnare. Give Me Your Love. En mellolåt. Ganska intetsägande. Men passar när man försöker springa lita. Cara Mia.  Den har en refräng som lätt fastnar. Jag är ingen

Träningslistan fortsätter

What Doesn't Kill you. Det är en flashback till första åren som jag höll på med cirkelträning pga mina ryggproblem. När svetten rann och det nästan svartnade för ögonen, då var det den här som ledaren spelade. Back in 95 Linn och Sebastian Den här kom med i misstag, egentligen. Att jag överhuvudtaget hittade den var, att jag plötsligt kom ihåg mina söners gitarrlärare och hans fru och att de höll på med musik. Speciellt när de var yngre. Så jag ville lyssna på hurudan musik de gjorde.  La Dolce Vita . Den gamla Mellolåten med gruppen After Dark har jag kommenterat förr. Tempot är bra för min träning. Texten. Tja. Jag sjunger den med mycket stor självironi. Jag har aldrig haft något till övers för glitter och glamour. Än mindre för festande natten lång. Och dragshow är inte riktigt min grej. Men ändå. Jag vill leva la Dolce Vita och bada i champagne. Det, ni. Den dag ni ser det, då tror jag nog att jag är väldigt dement. Men visst, ibland drömmer jag mig till en sådan värld. Oc

Min träningslista

Sönerna i Esbo. Mor på intervall. Vi har alltså barnfritt och föräldrafritt. Men sitter som vanligt på varsitt håll. Försökte få med Herr Nizze på kvällspromenad, men han säger att hans kropp inte klarar av att gå eller springa i terräng, det enda som fungerar är löpmattan. Tja. Jag gick med hundarna och min spellista då. Och nu började jag fundera på vad i hela friden det är som gör att jag har de låtar jag har på den spellistan. 1) Kometfabriken: Säg vad du vill. Tja. Jag gillar mycket av det Fredrik Furu gör. Den här gillar jag främst för intensiteten och takten. Gör att jag vill hålla en bra fart. 2) Europe: The Final Countdown . Den är så otroligt mäktig. Introduktionen, sången, allt. Ger energi. 3) KAJ: Hupparipäivä . Dels gillar jag takten, dels gillar jag hela idén. Man gör narr av sig själv och sin dåliga finska genom att härma en finsk artist. Och texten är obetalbar. 4) ABBA: Gimmie, Gimmie, Gimmie. Ett måste på min spellista. Den är intensiv, den har bra takt. 5) AC/D

Summering av semestern

Tre futtiga dagar kvar. Denna semester har verkligen varit lugn. Städa. Tvätta. Laga mat. Klippa gräs. Trimma gräs. Utfärderna har varit korta. Just nu har undersergeanten varit på långledigt. Det var på tiden. Han satt inne tre helger i rad. Vad har jag då sysslat med? Hälsat på några bekanta. Deltagit i #essevattenfestival: Såg på åbrodansen i Fors-Gers, såg på flytetygen och var till grillfesten. Cyklande. Vädret var kyligt ännu på söndagen när åbrodansen ordnades, men sedan blev det varmt - även om det var kyligt i skuggan. Vår bröllopsdag firade vi i år med att äta på Strandcamping. Då var det kyligt. Jag var på laestadianernas sommarmöte en sväng, men irriterade mig på en predikant som talade en timme och som, enligt mig, inte hade någon röd tråd. Jag fattade aldrig vad han ville komma till. Och då hör man predikan två gånger: Både på finska och svenska. Och jag minns inte ens vilken bibeltext han utgick från. Fastän man är konservativ så borde predikanterna ha en sådan res

Semester vecka 1

Så har semestern inletts. Midsommarafton firade jag traditionsenligt hos Unga Familjen, medan min man var hos sin mamma och några syskon i Södern. På midsommardagen fick vi en ordentlig hagelskur, sedan har det blivit något svalare. De första dagarna har traditionsenligt gått åt till att städa. Jag grundstädade undersergeantens rum tills han skulle komma på långpermis. På tisdagen fortsatte jag städa och på onsdagen var jag och en väninna och hälsade på en god vän från studietiden. I dag har jag fortsatt med att städa. Grundstädat ytterligare ett rum och normal helgstädning av de övriga.  Återstår mycket städning, men jag har bestämt mig för att ta litet i taget i år. Har hittills undvikit semestermigränen som i flera år slog till just måndag eller tisdag första vecka. För jag började med storstädning och slängde ur alla skåp. Och herr Nizze och Nizzarna frågar alltid varför jag använder min semester till att städa. Jag har ett svar: för att de inte får ändan ur vagnen och gör någo

Lite mer stafettkarneval

För att precisera lite mera, hur jag tänker kring Stafettkarnevalen. Jag läste kommentarer på bekantas bloggar om att det förekommit slagsmål mellan hejarklackarna redan för 20 år sedan. Att det varit krissamtal efteråt i vissa skolor. Nu tänker vi (mest) flickor. I dagens digitala värld, är det viktigt att få synas. Vara vacker, populär. De tränar i sin hejarklackar. De kommer ner dagen före till Helsingforsregionen. Sover knappt någonting natten före den stora dagen. Kommer till stadion fem på morgonen för att börja köa. Det blir masshysteri. Det sägs att för varje tonåring (ja, det gäller  nog oss vuxna också) sjunker IQ i en grupp. Att man upplever att det är viktigt att vara först och få välja plats blir så mycket viktigare när man stått där i timtal och är rädd att ett annat gäng ska smita före och ta "våra" platser. Det blir så viktigt. I den där situationen finns inget som heter tänka objektivt. Det borde vi vuxna förstå. Och ta vårt ansvar. Se till att det organis

Stafettkarnevalen

Jag har aldrig varit på Stafettkarnevalen. En av mina söner har varit en gång. Jag har tyckt det verkar trevligt. Nu har min och mina söners gamla skola kommit i dålig dager pga diskningen i hejarklacktävlingen. Ingen minns vinnarna i år. Var det Petalax? Jag har ingen egen ko i diket, så jag bryr mig egentligen inte. Men videon som visades säger en hel del. Dessutom verkar det inte vara första gången sådant här händer och jag tror knappast Sursik var de som hittat på muren. Jag anser, utan att ha varit där: 1) domarna ska vara så proffsiga att det inte spelar någon roll VAR på stadion hejarklacken är. Domarna ska vara utspridda och se och höra alla i tur och ordning. 2) Platserna lottas ut. Eller så får de som kommit klockan fem välja plats och så visar arrangörerna dit dem. Till exempel klockan fem och så ser ordningsmännen till att ingen börjar slåss under morgontimmarna. Svårare än så kan det väl inte vara om nu tumultet inte var något nytt för arrangörerna.

Biskopsval

Borgå stift har valt en ny biskop. Jag hör inte till dem som var röstberättigad, så min åsikt har inte betytt särskilt mycket. Det är dock ingen hemlighet att jag känner (mer eller mindre) tre av fyra kandidater och det var den jag inte känner. Därför, kanske, var inte den som valdes min favorit. Jag hade erfarenhet av motkandidatens kapacitet och personlighet vilket gjorde att jag skulle ha röstat på honom om jag fått. Därmed inte sagt att jag skulle ha haft något emot den som blev vald till biskop. Nästa gång är det dags för en kvinna, såg jag någonstans. Det var också en slogan som den kvinnliga kandidaten (också gammal bekant till mig från studietiden - även om vi inte haft kontakt på drygt 30 år) hade. Nästa gång lär jag vara i sjuttioårsåldern, ungefär. Dags för en kvinna? Jag tycker, trots min feministiska inställning i livet, inte om uttrycket "Det är dags för en kvinna." Är det inte kompetensen som ska avgöra? Den som har störst förtroende bland dem som väljer. Den

Leaving Neverland

Jag borde väl inte alls kommentera filmen. Men några tankar. Michael Jackson har aldrig betytt något för mig. Han har varit en stjärna bland andra. Jag känner igen honom om jag ser en bild. Men jag skulle inte känna igen hans musik - ja, förutom "Bad". Jag LYSSNADE på första delen av Leavning Neverland när jag körde hem en dag denna vecka. (hade sett andra delen från Sveriges TV tidigare.) Rekommenderas inte att höra på filmen när man kör bil. Vissa skeden av filmen satt jag och vände mig och vred mig och mådde illa, så fokuseringen på bilkörningen var inte hundraprocentig. Ok. Jag vet att det är en ensidig film. Jag vet att dessa båda herrar tidigare sagt att inget otillbörligt förekom, när de sov över hos Michael Jackson. Jag har dock svårt att tro att de ska ljuga ihop sådana där detaljer. Samtidigt undrar jag över mamman som tog sina barn och flyttade från Australien till USA - för Michael Jacksons skull. OK. Wade Robson har tydligen en fin karriär - kanske mycket tac

Utvärdering av YAZIO-appen

I slutet av förra året försökte en god vän få mig med på en 73-dagars utmaning. Man skulle använda produkter tillverkade av bär som plockats i Lappland. Och så i Nya Zeeland. Vi diskuterade aldrig vad de kostade, för målsättningen var att jag skulle bli friskare. Inte köpa något. Men jag har googlat på företaget och sett att priset för den utmaningen skulle ha varit 2-3 euro om dagen. Dessutom säger jag vanligen "blaha, blaha" när folk försöker övertyga mig om att jag behöver vitaminer elle Omega 3 eller liknande. Det gjorde jag nu också. Inte direkt. Men i princip. Säkert kan det vara bra, men en marknadsföring som är för bra för att vara sann, biter inte på mig. Även om den kanske är sann. Jag går bara inte igång på sånt. Jag måste alltid ha en inre motivation. Komma på saker själv. Ingen ska försöka övertala mig.  Då går jag i lås. Jag måste få ta reda på och testa själv. Så är det med makens solenergiprojekt, som jag var väldigt sur på i början. Det är jag inte längre. Fö

Summeringen av årets två första månader

Bild
De har gått så fort att jag inte hunnit med. Ändå har dessa två månader varit lugnare än hösten, då jag samlade på mig plustimme efter plustimme för att hinna med jobbet. Nu  har jag lyckats ta ut en del av de timmarna, så bara 19 återstår. Plus de flextimmar jag samlat sedan 1 januari. Fast de rör sig kring 15 just nu. Så arbetsmängden har varit lättare att klara av. Nizze 2 är i armén. Jag var och såg på krigsmannaedgången, https://www.facebook.com/Merivoimat/videos/2039145689527044/ och fick samtidigt hälsa på sonen i Esbo, dit den nyblivna jägaren också kom på lördagkväll. Vi var ute och åt på Harald, en riktigt trevlig restaurang i Iso Omena i Mattby. Jag for hem på söndagen, Nizze 1 skulle visst läsa tyska och Nizze 2 hade intressantare folk att umgås med än mor. Och mor skulle på jobb på måndag. Träffade en riktigt trevlig, finsk familj som skulle till Jakobstad och hälsa på mummi. Sällan man i Finland kommer i samspråk med medpassagarere på det sättet. Och ja, Nizze

2019

Jaha, då var det dags för summeringen av år 2018 och löften inför 2019. Jag kan genast gå till nyårslöftena, för det blir inga. Jag kopierar fjolårets facebookstatus. Jag lovar att fortsätta vara överviktig, äta godis och kakor, motionera lite, men kommer att ha högt blodtryck och för högt BMI och för högt kolesterol. Huset kommer inte att bli minimalistiskt. Inte heller snyggt, stilrent och städat. Jag kommer att fortsätta vara och jag och försöka låta bli att ha dåligt samvete. Fast den biten av nyårslöftet kan bli svårast att hålla. Vad har jag då sysslat med år 2018? 1 januari 2018 sände vi iväg Nizze 1 till Esbo för studier vid Aaltouniversitetet i Otnäs. Vi körde ner hans dator på veckoslutet kring trettondagen och konstaterade att DÅ förstod jag att han flyttat. På hemvägen körde vi via Petalax och firade svärmors 90-årsdag och höll aldrig på att komma hem. Den snöstorm som då drog över kustområdet mellan Petalax och Pedersöre (mm) var så bedrövlig att man inte kunde se väge