2019
Jaha, då var det dags för summeringen av år 2018 och löften inför 2019. Jag kan genast gå till nyårslöftena, för det blir inga. Jag kopierar fjolårets facebookstatus. Jag lovar att fortsätta vara överviktig, äta godis och kakor, motionera lite, men kommer att ha högt blodtryck och för högt BMI och för högt kolesterol. Huset kommer inte att bli minimalistiskt. Inte heller snyggt, stilrent och städat. Jag kommer att fortsätta vara och jag och försöka låta bli att ha dåligt samvete. Fast den biten av nyårslöftet kan bli svårast att hålla.
Vad har jag då sysslat med år 2018?
1 januari 2018 sände vi iväg Nizze 1 till Esbo för studier vid Aaltouniversitetet i Otnäs. Vi körde ner hans dator på veckoslutet kring trettondagen och konstaterade att DÅ förstod jag att han flyttat. På hemvägen körde vi via Petalax och firade svärmors 90-årsdag och höll aldrig på att komma hem. Den snöstorm som då drog över kustområdet mellan Petalax och Pedersöre (mm) var så bedrövlig att man inte kunde se vägen framför sig. Och man såg inte en enda plogbil längs riksåttan mellan Vasa och Pedersöre. Det glömmer jag inte.
Nizze 2 blev student med hyfsade vitsord. Ingen laudatur, men i alla fall flera eximia. Och han kom in till Helsingfors universitet för studier i kemi. Efter den torraste och hetaste sommaren jag kan påminna mig, flyttade även han till Esbo och blev sambo med storebror. Själv har jag under hösten bott ett par nätter per vecka i en väninnas lägenhet, så min käre man har verkligen fått känna på hur det är att vara ensam. Nåja, han får ju sköta sin Svärmor vid behov.
Min kära mor bor fortfarande hemma, men vi har fått intervallplats åt henne en vecka per månad. Själv tycker hon det är en onödig kostnad. Men det är just en intervallplats där de har aktiviteter och målsättningen är att stöda hemmaboendet. Och för mig tycker jag att det behövs en vecka per månad när jag vet att jag kan stänga av telefonen på natten. För det kan jag ju inte när hon bor hemma, eftersom balansen inte är som den ska längre.
Jag har haft en ganska jobbig höst med mycket undervisning och jag har över 30 timmar som jag inte hunnit ta ut i ledigt. Därför har jag nu långt jullov - men det betyder att jag måste jobba lite hemma i alla fall. Men jag slipper i alla fall köra till Vasa och jag slipper redovisa för hur jag arbetet här hemma. Jag jobbar när jag vill och om jag vill, för dagarna är redan inarbetade.
Summering: tung höst, men väninnans lägenhet har gjort att jag överlevt. Ja, just. Jag har ju hållit en MI-kurs i Pedersöre också. Man har ju för lite jobb och för mycket fritid. (NOT, bara dum i huvudet.)
Och så har jag en underbar man som står ut med mig.
Och mina kära söner har varit hemma över julen - det har varit riktigt roligt att ha liv i huset igen. Svårt att tänka sig att jag för 5 år sedan var sur över kompisarna som satt i köket och hindrade mig från att sova. Nu är det bara roligt.
Än så länge har de inte visat upp några flickvänner, så det blev ännu en jul med bara oss fyra plus mamma.
Och...7 januari ska Nizze 2 i armén. Få se om han också blir undersergeant. Eller om han har turen att stanna bara sex månader.
Vad har jag då sysslat med år 2018?
1 januari 2018 sände vi iväg Nizze 1 till Esbo för studier vid Aaltouniversitetet i Otnäs. Vi körde ner hans dator på veckoslutet kring trettondagen och konstaterade att DÅ förstod jag att han flyttat. På hemvägen körde vi via Petalax och firade svärmors 90-årsdag och höll aldrig på att komma hem. Den snöstorm som då drog över kustområdet mellan Petalax och Pedersöre (mm) var så bedrövlig att man inte kunde se vägen framför sig. Och man såg inte en enda plogbil längs riksåttan mellan Vasa och Pedersöre. Det glömmer jag inte.
Nizze 2 blev student med hyfsade vitsord. Ingen laudatur, men i alla fall flera eximia. Och han kom in till Helsingfors universitet för studier i kemi. Efter den torraste och hetaste sommaren jag kan påminna mig, flyttade även han till Esbo och blev sambo med storebror. Själv har jag under hösten bott ett par nätter per vecka i en väninnas lägenhet, så min käre man har verkligen fått känna på hur det är att vara ensam. Nåja, han får ju sköta sin Svärmor vid behov.
Min kära mor bor fortfarande hemma, men vi har fått intervallplats åt henne en vecka per månad. Själv tycker hon det är en onödig kostnad. Men det är just en intervallplats där de har aktiviteter och målsättningen är att stöda hemmaboendet. Och för mig tycker jag att det behövs en vecka per månad när jag vet att jag kan stänga av telefonen på natten. För det kan jag ju inte när hon bor hemma, eftersom balansen inte är som den ska längre.
Jag har haft en ganska jobbig höst med mycket undervisning och jag har över 30 timmar som jag inte hunnit ta ut i ledigt. Därför har jag nu långt jullov - men det betyder att jag måste jobba lite hemma i alla fall. Men jag slipper i alla fall köra till Vasa och jag slipper redovisa för hur jag arbetet här hemma. Jag jobbar när jag vill och om jag vill, för dagarna är redan inarbetade.
Summering: tung höst, men väninnans lägenhet har gjort att jag överlevt. Ja, just. Jag har ju hållit en MI-kurs i Pedersöre också. Man har ju för lite jobb och för mycket fritid. (NOT, bara dum i huvudet.)
Och så har jag en underbar man som står ut med mig.
Och mina kära söner har varit hemma över julen - det har varit riktigt roligt att ha liv i huset igen. Svårt att tänka sig att jag för 5 år sedan var sur över kompisarna som satt i köket och hindrade mig från att sova. Nu är det bara roligt.
Än så länge har de inte visat upp några flickvänner, så det blev ännu en jul med bara oss fyra plus mamma.
Och...7 januari ska Nizze 2 i armén. Få se om han också blir undersergeant. Eller om han har turen att stanna bara sex månader.
Kommentarer
Skicka en kommentar