Spridda tankar

I går kväll var vi och hälsade på goda vänner, åt Korv-Görans mat och hade allmänt trevligt. I morse vaknade jag halv sju och konstaterade att jag tydligen inte tål Korv-Görans mat. Typiskt. Nå, det var ju tur att det mesta är fixat inför morgondagens konfirmation. Vi ska hoppas att Korv-Görans mäktiga burgare inte gör sig påminda i morgon. Det har regnat och blåst och varit allmänt tråkigt i dag. En trevlig sak var dock Niclas Sandells seminfinallopp på 1500 meter. Vackert så, IK Falken-löparen - fast du lär bo i Vasa.

Gårdagen gick åt till att städa, städa och åter städa. På kvällen var jag ute på en länk, så jag missade nästan Mannios bronsmedalj i spjut. Heja Mannio! Snyggt gjort, du räddade Finlands idrottsära.
I dag har jag slutfört städningen, nu räcker det för mig. Jag fryser litet, undrar om snuvan kommer tillbaka. Jag vågade mig ut på en kort länk i går kväll, eftersom jag tyckte jag kände mig bättre. Någon längre länk tror jag inte jag ska ta ännu denna vecka. Får hoppas att jag kan springa Esse Run i alla fall. Skulle inte vilja bara gå, när jag nu en gång börjat träna löpning.
Både Sandra Eriksson och Jonathan Åstrand är vidare. Tyvärr ingen topprestation av Åstrand, jag hade hoppats på mera. Och nu överträffade Evilä sig själv igen i längdhoppsförsöken. I sista försöket gick han över 8 meter. Och Ollikainen redan i första försöket. Heja Finland! Synd att man inte är på plats i Hfors! Men det är billigare och bekvämare här hemma. Konfirmanden skulle vilja ut på någon resa. Ska se nu. Kan…

Gårdagen avslutades med att jag röjde i Nizzan 1:s rum. Fy, vad jag hittade under sängen. Herrarna Nizzan tycks inte anse att det hör till att städa under sängen när man helgstädar. Därtill dammsög jag golvet och torkade det, så nu är hans rum åtminstone nästan färdigstädat. Dagen slutade med att jag såg på Morden i Midsomer. Och så kunde jag förstås inte somna förrän tretiden i natt. Tur, att man har semester. Snuvan har inte brutit ut riktigt, men känner mig tillräckligt svag för att inte ta länken på 7,5 km som egentligen ingick i mitt program redan i går.

Denna dag har gått åt till att jag
a) tvättade fönstren inomhus
b) värmde upp gårdagens lunch som lunchmat
c) skjutsade Nizzan 1 till frissan - han måste ju vara presentabel på konfirmationsfotot
d) skjutsade Nizzan 1 till besiktningskontoret - bara för att för andra gången få se en besviken son misslyckas i teoriprovet för mopedkortet. Fattar inte. Han har ju tränat så hiskeligt och klarade provet flera gånger hemma i dag innan …

Jaha, i dag vaknade man kvart före sju för att hundarna ville ut. Och så vaknade man på nytt typ 45 minuter senare för att de ville in. Jag var föga imponerad av hjärtligheten som hundarna visade. Nå, jag somnade på nytt, men vaknade slutligen klockan halv nio. Bara för att konstatera att a) det regnar och b) snuva är på kommande. Jag läste just på Facebook att vännen N som lovat baka tårtor till söndagens konfirmation också är förkyld. Vi håller tummarna att vi båda hålls på fötterna. För ska fru Nizzan baka tårtor blir det till ingenting.
Nå, jag tillbringade frukosten vid TV:n, såg slutet på en löjlig film som jag börjat se på i går kväll och sedan var det dags att fortsätta med bakningen. För säkerhets skull tillverkade jag ytterligare två mussel-räkpajer, en ordentlig sats mockarutor, havrekex och så skulle jag laga solrosfrömuffins. Förra gången jag lagade dem blev de hur snygga och fina som helst, så tanken var att jag skulle bjuda på dem också på söndag. Nå, nog kan det hända …

Första semesterdagens saldo:
1) Bakade 4 skinkpajer till konfirmationen. Borde räcka till ca 25 personer.
2) Åkte till stan och köpte 1 skjorta, 1 par skor och en konfirmationspresent samt mera ingredienser till pajerna.
3) bakade 2 musselpajer till konfirmationen. Torde alltså ha paj för ca 40 personer. Och så många blir vi inte.
4) lagade kvälsmat
5) var ute och gick med en väninna och hundarna
6) legat framför TV:n
7) känner mig sträv i halsen. Säg inte att jag får flunssa. Jag som ska träna inför Esse Run som går av stapeln om två veckor!

Det blev en skön midsommar, utan stress. Jag har verkligen försökt att varva ner och ta det lugnt och inte bry mig om allt som inns att göra både ute och inne. I morgon är det första semesterdagen och då kommer jag att börja ordna inför nästa söndags konfirmation. Jag inbillar mig dock, att jag har vilat så pass mycket att det inte ska bli några problem. Under förutsättning att jag inte blir sjuk eller så.
Det jag ska göra denna vecka är: baka salta pajer, baka söta pajer (förhoppningsvis gör sönerna det), baka någon annan söt kaka, t.ex. mockarutor eller toscakaka i långpanna. Sedan funderar jag på att överlåta åt maken att kanske grilla något kött senare på kvällen, med tanke på våra släktingar från södra delen av landskapet. Men det är inte bestämt än. Förutom bakningen borde jag tvätta fönster och storstäda huset. Men det borde gå, när man har en hel vecka på sig - utan jobb.

Vilket underbart väder det blev denna midsommarafton. Vi har tillbringat den hos goda vänner och hade knytkalas. Vi har ätit entrecôte, kyckling, grisfilé, sallader, jordgubbsmoussetårta, syltgrisar... druckit lemonad, cider (alkoholfri för min och tonåringarnas del), öl (alkoholfri även den för mig och tonåringarna gillade det inte), kaffe.... nu är vi lagom trötta. Trevligt att tonåringarna ville göra oss sällskap.

Semestern börjar på måndag. Oj, vad skönt det ska bli. Jag är SÅÅ trött på jobbet just nu. Fast veckan kommer att gå åt till att ordna inför konfirmationen som är om en vecka.

Denna vecka har jag helt klart kunnat konstatera att sommaren är här. På vägarna alltså. Frekvensen av farliga omkörningar där det dessutom fanns heldragna gula streck har denna vecka ökat betydligt. Jag må vara en snigel, men står det 60 på skylten så kör jag 60. Nå, förutom detta har också sniglarnas antal ökat. 80 på 100-väg, t.ex. och så husvagnar, traktorer, långtradare med bred last har jag också träffat på denna vecka. och så pricken på i: bilar med släpvagn som inte kan köra rakt... Körde efter en sådan i måndags. bilen vinglade i zickzack (visserligen huvudsakligen på sin egn sida av vägen...) i rätt många kilometer innan jag slutligen vågade köra om. Jag var nära att ringa polisen. så, sommaren är här och med den ett ökat antal intressanta upplevelser på vägen. Tur att jag snart får semester....

Så är då konfirmanden hemma igen. Kvällen som nattvakter gick väldigt lugnt till. Vi fick vara med på aftonandakten, vilket jag tyckte var en fin upplevelse. Jag var riktigt förvånad över hur tysta konfirmanderna var. Sonen ville inte se åt mig, men det förstod jag. Det viktigaste tyckte jag var, att konfirmanderna visste att vi fanns där. Det blev tyst redan före kl. 1. Vi tog några rundor kring huset för att se till att ingen smitit ut genom fönstret. Klockan tre packade vi ihop och åkte hem. Och ungdomarna lär faktiskt ha skött sig väl under hela lägret. Sonen hade dock spytt igår natt, så det var mindre kul, men nu tycks han ha tillfrisknat och sitter vid datorn i ett annat rum.

I TV pågår fotboll mellan Tjeckien och Polen. För andra kvällen i rad åskar det mitt i en match. Få se om även denna match avbryts.

Vilken vacker sommarkväll. Ingen blåst, solen skiner, äppelträden blommar, syrenerna och rönnarna håller på att slå ut, medan häggarna efter två veckors blomning ger upp. Det har sina fördelar med svala vårar.

Enda kruxet är myggorna. Började min hopplösa kamp mot kvickroten, bestämde mig dock snabbt för att i år får det bli sommaräng. Annars måste jag hacka upp alla blommor, alla smultron, alla stenväxter, sätta ny jord och försöka få dit allting igen - utan att växterna dör. För mig som är helt ointresserad av trädgårdsskötsel blir det för omständigt. Och jag vet ju efter 17 år att kampen är hopplös. Gift är det enda som hjälper - och då dör allt annat också.

Tog bara en kort promenad också. Myggorna jagade mig. Jag borde väl ha sprungit, men enligt mitt schema har jag vilodag i dag. Av den sköna sommarkvällen när jag tänkt mig att vara ute, blev det ungefär 40 minuter i solen. Jag avskyr myggor.

ag ska ha semester i morgon, men har bokat in zonterapi på förmiddagen och så ska jag v…

Jag är inte politiskt aktiv. Mitt engagemang sträcker sig till att vara medlem i en skoldirektion och att läsa tidningarna och att ha åsikter. Största delen av mitt liv har jag dock röstat på SFP. Som min gamle far brukar säga: Alla politiska partier är ungefär samma sak, men han förstår vad SFP säger.

Valet av ordförande för partiet har dock denna gång väckt mitt intresse. Varför, säger jag, varför väljer man en ung man med en 33-årings politiska erfarenhet, när det fanns en kvinna i 50-årsåldern med nästan 20 år längre erfarenhet? Varför, säger jag, varför stödde gubbarna från min hemort unge Calle från södra finland, när det fanns en mogen kvinna från grannkommunen som var minst lika kompetent. Med tanke på erfarenheten mycket mera kompetent? Att SU stödde Calle, det kan jag förstå. Och man ska inte rösta på en kvinna bara för att hon är kvinna. Men när det funnits och finns kvinnor i partiet som Astrid Thors och Anna-Maja Henriksson... varför i all världen väljer man då män? Visst…

Ibland lönar det sig att byta radiokanal. Jag har många, många år hållit mig till Radio Vega. Ibland hör jag på Radio Xtrem, bara för att jag gillar att höra på Ted Forsström. Nu gick jag i alla fall över språkgränsen och hörde på YLE Puhe en kväll. Det här programmet gillade jag: Yle Puhe om idrott

Programmet handlade om etik i idrotten och bl.a. att det blivit så dyrt att vara med i idrottsföreningar att det bara är eliten som har råd att idrotta. 5000 euro i året är en kostnad som t.ex. en ensamförsörjare med flera barn inte kan klara av.
I det här sammanhanget återkom en av debattörerna flera gånger till "siellä ruotsinkielisellä alueella" så hr man kvar talkoanda, en gemenskap som gör att många har möjlighet att vara med. Han tog exempel från Stafettkarnevalen och framhöll att det "ruotsinkielisellä puolella" kommer fram många goda idrottare. Det var så roligt att höra något positivt om finlandssvenskarna. Det skulle säkert vara bra att höra mera på finsk radi…

Så har då vår yngste son avslutat sin skolgång i byskolan. Det var mycket vemodigt. Deras klasslärare talade så vackert om dem,  barnen hade själva samlat ihop till en present åt henne.. Det märktes att det funnits en sammanhållning i den klassen. Så är den perioden i livet över, nästa år är båda barnen i högstadiet.

Senare i dag har jag uppvaktat ett par studenter och nu i kväll ett par som fick yrkesexamen. Ute är det kallt och blåsigt. Enligt mitt schema borde jag ut och springa en halv timme ännu i kväll, men jag har inte bestämt mig för om jag orkar. Det är jobbigt att stiga upp halv sju, köra barnen till buss och skola, köpa blommor och presenter, åka och umgås och dricka kaffe. Nu är jag helt slut.