Inlägg

Visar inlägg från 2015

Julannandag

Så har då hela adventstiden gått, vi har firat Lucia och jul och nu är det redan julannandag. Jag kan bara konstatera att det varit en tröttsam höst. Den extra kurs jag åtog mig, har tagit nästan varje helg och mycket av mina kvällar. Jag har inte riktigt fattat hur trött jag är, förrän nu. Dessutom dog min barndomsbästis' mamma i början av december. Jag var på begravningen, men jag har ännu inte varit och hälsat på kompisen. Jag bara inte orkade före julen. Kommer ju alltid hem (när jag inte sover i Vasa) först vid 18-tiden och är inte social efter det. Helgerna har gått åt till att utarbeta tenter och rätta dem - så då är jag inte heller särskilt social eftersom hjärnan är helt tom. Jag skulle ju vilja vara både kroppsligen och andligen närvarande när jag hälsar på i en sådan här situation. Dessutom tyckte ju jag själv, att det blev för mycket med alla som kom just samma vecka som dödsfallet. Jag uppskattade mera de som kom långt senare, när jag inte längre kände mig som en gram…

Tills cancern skiljer oss åt

Jag såg dokumentären om Peter Snickars' sjukdom på Arenan igår och i morse. Jag var tvungen att dela upp den i delar, den var så djup och tung. Och jag fylldes av beundran för hans fru Magdalena som kämpade, sökte alternativa vårdformer, som ville ha honom hemma till slutet, som var hans närståendevårdare. En del människor måste vara otroligt starka.

Samtidigt kände jag igen vissa saker. Ibland kunde jag se min egen pappa när det var Peter Snickars som var med i dokumentären. Jag såg min pappa när Peter Snickars inte förstod vad frun sa och inte förstod hur han skulle ta sig upp ur stolen.

Jag såg min pappa, när Peter Snickars skulle få strålbehandling.

Jag såg min pappa, när Peter Snickars låg död i sin säng.

Det var på något sätt en helt surrealistisk upplevelse. Jag  beundrar Magdalena, för att hon i flera år gjorde sådant för sin man, som jag inte skulle ha klarat av att göra för min far. Det surrealistiska var, att jag alltså tyckte mig se pappa flera gånger.

Många har sagt a…

Lillajulafton

Maken och jag sitter på tumanhand framför teven. Gossarna är ute på dåligheter, så mor får väl igen, i bästa Lilla Fridolf och Selma-stil stå med brödkaveln i högsta hugg när de kommer hem. För de yngre läsare, som inte läst Lilla Fridolf och Selma-serierna, kan jag berätta att det rör sig om en s.k. toffelhjälte som alltsom oftast smiter ut till krogen Södra Brunn - bara för att få sig en omgång av frugan Selma, när han kommer hem....

Nåjo. Bara de kommer hem levande och utan större skavanker så ska man väl vara nöjd.

Världen är oroligare än på mycket länge. Finland får ta emot en massa flyktingar. För ett par veckor sedan dödade IS-terrorister ca 130 parisare i ett flertal, koordinerade attentat. Och mera är att vänta, hotar IS.

Och på jobbet hotar samarbetsförhandlingar. Igen. Det är två år sedan sist.

Vintertid

Så är vi där igen. Det blir vintertid i natt. Och Fru Nizzan behöver verkligen den timmen. Hon skulle behöva fler. Och nej, hon har inte tid att sitta här. Hon ska  sortera kläder. Dagen har gått åt till att
a) träna, b) vara till frissan, c) vara till gravgården med mor, d) handla med mor, e) laga mat, f) städa undan efter maten, g) sitta framför teven och dricka kaffe, h) leka strumpmemory. Det lyckades inte så bra. Fru Nizzan har fortfarande många strumpor som söker en likasinnad partner.  Men fru Nizzan lokaliserade några söndriga strumpor som inte längre får vara med i memoryt. Nu borde hon ta itu med att sortera rena kläder, stryka kläder och egentligen också tvätta fönster. Men det hinner hon inte mera ikväll innan det blir mörkt. Sanningen är förstås att fru Nizzan inte prioriterar fönstertvätten så högt. Tror fru Nizzan prioriterar en lugn hemmakväll framför teven. Eller så tar hon sig i kragen och förbereder nästa veckas lektioner. Eller rättar tenter. Troligen blir det teve…
Det har varit en lång paus, och jag har inte avslutat reseskildringen. Vi ska se om det blir av. Just nu händer mycket i vårt land. Vi har en aldrig tidigare skådad ekonomisk kris (nåja, allt är relativt. Vi är ganska rika, men det barkar åt skogen). Man kan inte leva på lånade pengar i all oändlighet. Och så har vårt land fått en aldrig tidigare skådad flyktingström. Syrien och Irak lär vara de länder de flesta kommer ifrån. Jag tänker inte säga så mycket, eftersom jag inte debatterar politik och religion med folk jag inte känner. Och allra minst gör jag det på webben. Men vi kan säga som så. Jag tycker synd om dem som måste lämna sitt hem. De måste ha det verkligt dåligt för att lämna allt för at åka en okänd framtid till mötes. Så gjorde de fattiga i Österbotten, när de på 1800-talet åkte till Amerika. De satsade alla sina pengar på att åka till ett land som de trodde skulle ge dem ett bättre liv. Under kriget var det bara de finska barnen som fick komma till Sverige som flyktingar…

Delade känslor

Ja...jag brukar undvika att skriva om politik och religion så långt det går. Samtidigt är det saker som berör mig och alla andra. Just nu har jag delade känslor när det gäller situationen i vårt land och vår regerings sätt att handskas med det. Något samhällsfördrag vet vi inte. Vi vet alltså inte vad fackföreningarna tackade nej till. Eftersom de nu skulle kunna tänka sig att förhandla, så kanske det skulle ha varit ett bättre alternativ. Vem vet. Jag tror inte ens vår regering vet hur de ska göra.

Jag är synnerligen delad. Jag minns demonstrationerna i Grekland för inte så länge sedan. Demonstrationer mot den regering som försökte göra något för att EU skulle ge mera lån. På fredag ska det också demonstreras. Eventuellt blir det generalstrejk, har jag läst i pressen. Jag har nyligen blivit facklig förtroendeman, så jag gör det som facket säger jag ska göra. Men jag har inga alternativ att ge vår regering. Det är det som är problemet.

Mina 38 semesterdagar ska bli 30. 38 semesterdaga…
Bild
Oj, vad länge det är sedan jag skrivit. Det är över en månad sedan vi var på resa, och ännu har jag inte  reseskildringen klar. Mycket beror förstås på att jobbet börja, det har funnits och finns bär att plocka, kläder ska tvättas, det ska motioneras, lagas mat, handlas.... energin finns inte riktigt sedan jobbet kommit igång. Men nu ska jag sätta in några foton till.


Inget speciellt att kommentera, bara något vi såg i Berlin, inte alltför långt från Kurfurstendamm.
I väntan på att få komma upp i Fernsehturm. När vi kom, meddelades det att det var en timmes väntetid efter att man köpt biljett. När vi köat ca 20 minuter för en biljett, sa hon beklagande, att nu är det 1,5 timmars väntetid. Men, det var tyskt välorganiserat.Vi fick ett papper med information om vad man hinner göra när man har så lång väntetid. Dessutom fanns det nummer på biljetten, så man kunde kolla på en TV-skärm vem som var i tur vilken tid. Mycket professionellt, om man jämför med  Eiffeltornet där vi köade typ två…

Dags för reseskildring igen

Bild
Det här är förstås inte Olympiastadion, utan det är tunnelbanestationen en bit från stadion.


Stasimuséet fanns i Stasis forna högkvarter. Och det var inte bara ett höghus...

Och så blev det en utflykt till Potzdam. Tyvärr oförberett, så vi visste inte riktigt vad vi skulle se. Det blev en tur i spårvagn åt fel håll, och så for vi till centrum. Visade sig sedan att vi missat Glendicher brucke, där öst och väst bytte ut spioner ibland..

Något annat än Berlin

I kväll ska jag faktiskt inte publicera foton från Berlinresan, utan berätta en liten historia som hände i dag. Familjen Nizzan umgås ofta med en ung familj (nästan 20 år yngre än Herr och Fru Nizzan), låt oss kalla dem Ungafamiljen.  Ungafamiljen har en dotter som har samma förnamn som Fru Nizzan. Vi säger för enkelhetens skull att vi båda heter Nizzan.

För att förstå historien, behöver man veta att Fru Nizzan ofta sover på soffan. Dels för att Herr Nizze snarkar, dels för att ha koll på när Nizzarna kommer hem på nätterna. Just förra natten, var Nizze 1 ute på dåligheter, fru Nizzan kunde inte sova och flyttade således ut ur sovrummet och lade sig på soffan i arbetsrummet.

Herr Ungafamiljen kom på besök i dag på dagen.  Han kom in på sitt sovande senaste natt, och konstaterade att han sovit i sängen med Nizzan i natt, det hade varit litet trångt och han var öm i kroppen. Herr Nizze konstaterade lugnt att han nog undrat var fru Nizzan hållit hus i natt.... Jojo. Sådana små missförstå…

Reseminnena fortsätter

Bild
Och en massa olika tåg såg vi också.


 Den här båten tycks ha finskt påbrå, den heter visst Toinen, om jag läser rätt.
 Det här ser ut att vara en bil som har tagit intryck av flygplan.
 Och så var vi ute - ganska högt upp. Långt borta syns TV-tornet, som fanns alldeles i närheten av vårt hotell.
Och ytterligare ett flygplan. Det fanns mycket att se, jag orkade inte alls med allt. Men jag var med och jag gnällde inte så mycket. Tror jag.

Kan sägas att Mellaneuropa haft en varm sommar. Men inte när vi var där. Då var det finländsk sommar med mulet, regnskurar och knappa 20 grader. Långärmat och långbyxor var bästa klädseln. Men det gjorde att vi orkade göra något. Nu har de igen haft mellan 25 och 35 grader. Det skulle ha varit olidligt. Nästa inlägg kommer att fortsätta med Berlin. Då något annat museum.

Och så lite Berlin

Bild
Dessa två herrar har ställt till med en del i världshistorien.
På Tyska historiska muséet fanns mycket att se. Vi orkade inte med allt. Mycket hade förstås att göra med krig. Här är en fransk affisch, där de värvade folk till armén med devisen "En till, så har vi dem".
Givetvis var vi inte enbart kulturella. Här är Berlin Mall med ca 300 affärer. Om jag inte minns helt fel, var den i närheten av Potzdamer Platz. Och Humboldtuniversitetet sålde ut böcker. Jag hittade två franska pocketböcker, en av Francoise Sagan och den andra av Simone de Beauvoir. Håller på och läser Aimez-vous Brahms av Sagan. Lätt språk, ganska banalt innehåll. Man vänjer sig åtminstone vid användningen av passe simple....

Berlin fortsätter

Bild
Checkpoint Charlie var givetvis också en viktig punkt på vår resa. Tänk,att gränsen mellan öst och väst gick mitt i en stad...
Här, i närheten av Reichstag och Brandenburger Tor fanns ett minnesmärke över dem som dödats, när de försökte fly till Västberlin. En av dem dog kort före muren föll.


På Potzdamer Platz finns en liten del av muren kvar. Det här är ett monument över judar som dödades under andra världskriget. Litet längre bort (dit var vi inte) fanns ett monument över homosexuella som gick samma öde till mötes - dvs. dödades i koncentrationsläger.


Berlin fortsätter

Bild
Jag märkte hastigt, att min energinivå sjönk, när jag började köra till Vasa för att arbeta. Således blir det inga kreativa blogginlägg. Däremot tänkte jag fortsätta med att dokumentera vår resa. Inte för att någon läsare skulle tycka det är intressant, utan för att det är roligt för mig själv att komma tillbaka till bilder med någon bildtext.

Bild 1 är från Brandenburger Tor, andra resedagen.
Reichstag såg vi också i närheten av Brandenburger Tor. Tänk, att muren för drygt  25 år sedan fanns där. Berlinmuren började byggas fem dagar innan jag föddes, och jag var 28 år när östblocket föll. Vilken eufori jag kände då. Vilken optimism vi hade. Vi trodde att världen skulle bli så mycket säkrare och bättre, när det kalla kriget slut.

Semesterresa dag 1

Bild
Så blev det äntligen dags för en semesterresa. Berlin var målet i år. Vi har många år tänkt resa, men inte tyckt att vi har pengar. I år åkte vi i alla fall, eftersom det antagligen är sista gången vi åker i denna konstellation - hela familjen Nizzan. Vi startade från Kronoby måndagen efter Jakobs Dagar. Planet gick redan 5.35, så det var tidig väckning.Vi bodde på Park Inn på Alexanderplatz, på trettionde våningen. Det är Berlins största hotell, med ca 1000 rum. Vår utsikt var den här. Inte särskilt upplyftande, eftersom vi befann oss i gamla Östberlin. Men häftigt att se så långt. Första dagen vandrade vi mest runt och betraktade olika byggnader och så besökte vi DDR-muséet. Det var ganska litet, så det var litet trångt - men det var intressant. Vissa saker påminde faktiskt om hur vi haft/har det i Finland. Den subjektiva rätten till dagvård är tydligen en "socialistisk" sak. Dels var det väl för att kvinnorna skulle kunna jobba, men också för att staten skulle kunna fostr…

Jakobs dagar

Bild
Jag måste säga att jag inte var särskilt intresserad av Jakobs Dagar i år. Pojkarna var dit. Den äldre tre kvällar/nätter. De två gånger han hade bil, var det inga problem. Fru Nizzan var faktiskt till stan för att höra på KAJ, tillsammans med sådär 10 000 andra. Så kändes det åtminstone, och det uppskattade arrangörerna. Sedan hörde jag också på Tom och Maria Höglund - båda The Voice of Finland deltagare.Nizze 1 hittade jag inte. Som tur var, så hade han en kompis som var snäll nog att köra hem honom senare på natten. Ojoj, jag har mycket att vänja mig vid.



Tisdag vecka 4

Jaha. Vecka 4 har väl inte börjat så där väldigt lovande. Vädret har varit OK. Jakobs Dagar har börjat men fru Nizzan har inte gjort något vettigt alls. Nå. Tvättat fönster. Lagat mat. Städat något skåp och varit ute på skogsarbete i stället för långpromenad. Allmänt sur och olustig är hon i alla fall. Vet inte varför hon inte kan koppla av och ta det lugnt och läsa en bok.

I dag, när Nizze 2 farit på jobb, beslöt hon sig för att ta en runda till skogen innan herr Nizze skulle åka iväg till svärmor. Solen sken, hon var ändå rätt uppåt. Och vad hände? Jo, telefonen ramlade ur fickan, ner på stenplattorna. Och vad hände ytterligare? Telefonskyddet fixade inte att skydda skärmen, som sprack mitt itu. Och vad värre var: Telefonen vägrade samarbeta. Inget annat var sönder, förutom just skärmen. Och det gick inte att göra något alls. Varken svara på samtal eller knacka in pin-kod. Så. En och en halv timme i skogen, sedan en snabb dusch och så iväg till stan för att leta ny tel…

Vecka 3 snart slut

Jag har genomlevt vecka 3 av semestern. Inte gjort något speciellt, egentligen.  Städat lite, men inte alls så mycket som mina husmorsinstinkter säger att jag borde städa. I stället för att promenera, har jag tagit några pass på vår skogsplantering och försökt leta efter de 5000 tallplantor vi plockade ner för ett år sedan. Kan konstatera att det känns som om man inte skulle komma framåt. Jag har tillbringat kanske 10 timmar där, och kommit kanske 30 meter av kanske 70 meter, om vi säger så. Det är ojämnt, det är svårt att hitta plantorna, man kan inte ha bråttom och nästan varje dag ramlar jag ner i ett vattenhål och blir blöt till knäna. Men på något sätt är det mera rogivande än att vara hemma och städa. Det känns som om man gör något "riktigt". Jämför: "Vad gjorde du på semestern?" "Jag var mest hemma och städade skåp och handlade med mamma och läste." med "Jag var en hel del och arbetade i skogen med plantvård." Det låter liksom som om man …

Måndag vecka 3

Lika hastigt som den dryga månad jag jobbade efter studierna, lika hastigt försvinner semesterdagarna utan att jag gjort något speciellt. Lördagen var ganska intensiv. Jag var på hantverkarmarknad och till gravgården med mamma, sedan handlade vi, sedan var jag tvungen att åka med Nizze 2 till stan. Det hade nämligen visat sig på fredag morgon, att han inte ägde ett enda par skor som a) var tillräckligt stora b) inte var våta /smutsiga  c) inte var sönder. Dessutom visade det sig att han har bara ett par joggingbyxor som är tillräckligt stora. Och det visade sig att han inte har en enda jacka som är hel och dessutom tillräckligt stor. Det blev en liten utgift för kära mor. Hela barnbidraget och lite till. När vi kommit hem, ätit något smått osv. åkte jag till laestadianernas sommarmöte, som detta år hölls i Esse. Det var tredje året i rad, som jag deltog. Det är inte som Suviseurat med kanske 80 000 deltagare. Men det var ganska mäktigt på nattvardsgudstjänsten. Tältet, som rymmer ca 1…

Fredag vecka 2

Så fort de går, de här semesterveckorna. Måndagen använde jag dels till en morgonpromenad, dels till att storstäda huset - det som inte blev gjort förra helgen, eftersom vi då hade sommarens värmerekord. På tisdagen var det dåligt väder, så jag åkte till gymmet när sonen farit på jobb. Blev i alla fall en dust med några köksskåp och en dust med brännässlorna i bärbuskarna. På onsdagen var det ungefär samma program, med den skillnaden att Herr Nizze och Nizze 1 åkte till svärmor. Jag klippte gräs hos mamma och så for jag på långpromenad med en väninna. På torsdagen regnade det på morgonen, så jag förde sonen till jobbet och åkte på gym själv. På kvällen blev det bättre väder, så jag och mamma åsåg Esse Run. Tyvärr kunde jag inte delta i år. OK. Kunde och kunde. Jag kunde ha gått runt banan, men det kändes inte roligt. Gå lugnt kan jag göra utan att betala för det. Ska jag vara med i ett motionslopp, ska jag springa. Så tyvärr. Det kändes faktiskt surt, eftersom solen sken genom hela lo…

Semester vecka 2 inleds

Efter midsommaren arbetade jag en vecka. Semestern inleddes i kyligt väder på lördagen, då jag var och tog betalt för maten vid SLEF:s sommarfest, som detta år hölls i Esse. Jag hade på mig långkalsonger och extra tröjor, men jag frös ändå. På eftermiddagen den dagen träffade jag också en kompis från studietiden, som jag inte tror jag träffat sedan någon gång i slutet av 1980-talet, när vi båda var bosatta i Västra Nyland.

Därefter har semestern gått lugnt till. Vi har besökt min kusin i Larsmo, en annan kusin i Esse och så har jag städat litet, klippt gräs och rensat ogräs. Eftersom Nizze 2 är begåvad med sommarjobb, så stiger fru Nizzan upp klockan 7 för att laga en liten matväska åt honom. Det betyder att fru Nizzan fått promenerandet undan före 10 på morgnarna. Storstädningen är dock inte gjord ännu, trots att sommarens första semestervecka är avklarad. Storstädade badrum och grovkök i förra veckan, men tyvärr märks det inte längre. Jag har också haft en dust med brännässlorna som…

Midsommar i morgon

Nu är det ganska exakt en månad sedan vi avslutade studierna för att bli ämneslärare. För två månader sedan skulle jag ha sagt "aldrig mera studier". Första veckorna efter att vi varit ute och festat saknade jag gänget oerhört, speciellt min nya vän. Men så går dagarna och allt börjar komma in i sina gamla banor och så glömmer man. Nu, när jag börjar grundplanera höstens kurser märker jag, att jag igen faller in i mina gamla funderingar. Jag ska dock försöka höra handledarnas kommentarer och försöka vara autentisk, kommunikativ och induktiv.

En vecka kvar att jobba innan min riktiga semester. Det ska bli otroligt skönt med fem lediga veckor, oberoende av om vi anser oss ha råd att fara någonstans eller inte. Sommaren hittills har inte varit någon höjdare. Svalt och regnigt, så grannen håller på och sår det sista nu i kväll. En fördel med den svala våren och försommaren är dock, att grönskan fortfarande är skir. Häggarna har blommat ut, men i stället har syrenerna just slagit…

Arbetande fru Nizzan

Jaa. Nu har fru Nizzan fått intyg på att hon har behörighet att undervisa. Vilka ämnen hon har behörighet att undervisa i, beror i sin tur på ett annat intyg, som hon fick för redan två år sedan. Och  skulle hon nu vara energisk och läsa 60 sp i ett annat ämne, så skulle hon kunna få behörighet att undervisa det också. Men nu tror fru Nizzan det får vara slutstuderat en tid. Hon ska väl inte börja forska?? Alltså det värsta är att det lockar. Men fru Nizzan har inget forskningsobjekt som skulle intressera. Dessutom skulle hon i så fall vilja forska i pedagogik, vilket i sin tur betyder att hon borde läsa mera pedagogik. Och då är risken att det blir så teoretiskt och filosofiskt att det inte tilltalar fru Nizzan.

Sommaren hittills har varit väldigt regnig och kall. I går och i dag hade vi temperaturer som kröp upp över 15 grader, men ikväll har det igen visat sig att regn är på kommande.

Nizze 1 har fått körkort. Det lyckades riktigt bra. Skrivandet lyckades första gången, likaså uppk…

En vecka på jobb

Nu har jag arbetat min hela första vecka efter studierna och jag har redan kommit till det skedet, att jag endast minns det roliga från studierna. Minns inte alls att det skulle ha varit jobbigt eller tråkigt och att jag skulle ha räknat dagarna tills det var över. Men, så är det. Innan jag började, räknade jag dagarna till min tjänstledighet då jag skulle få studera. När det var som jobbigast prickade jag av deadlines och räknade hur många övningslektioner jag hade kvar. Nu känner jag alltså en stor tomhet. Ingen att diskutera lektionsplanen med. Ingen att diskutera pedagogiska lösningar inför hösten med. Ja, mina kolleger förstås, men ingen handledare. Det känns tomt, jag saknar mina studiekompisar. Men ändå - skönt att det är över. Jag fick en 4. Det betyder synnerligen goda insikter, ungefär en nia  med vanliga skolvitsord räknat. Så visst borde jag vara nöjd. Innerst inne vet jag, att mina prestationer vid övningsskolan inte motsvarade mera än så - men det stör mig ändå att jag i…

Nästa projekt

Inledde ett projekt i dag: började rensa bland de tvättade kläderna och strök sådär 10 skjortor. Åtminstone kändes de som 10. Återstår en ordentlig hög, men vi for på Nina Anderssons skivrelease i stället och så inledde jag projekt två: återgå till träningen. Dagens träning var: gå 1 min, jogga lugnt 6 min, gå 2 minuter jogga lugnt 6 min. Det blev ungefär 2 km. Sedan promenerade jag ytterligare 2 km. Skulle gälla att få igång lite styrketräning då också, typ plankan och lite stretch. Jag har fuskat över en månad nu. Projekt 3: trädgården och projekt 4: tvätta fönster får ännu vänta.

Studietiden över

Fru Nizzan kom med väldigt få uppdateringar de sista tio dagarna av studierna. Det berodde mest på att fru Nizzan kände sig väldigt tom och bara fokuserade på att producera lektioner och inlämningsarbeten. I tisdags var då dagen då allt var över. Efter en lång dag med ämnesdidaktiska seminarier och portföljpresentationer och utvärdering var det dags för party, party. Vi åt på Strampen (de flesta av oss) och sedan fortsatte vi till Ollies. Klockan var lite över 12 när jag gav upp. Följande dag åkte vi från jobbet ner till Åbo och hade seminarium. Det blev litet déjà-vu. Mycket av det som presenterades var sådant vi lärt oss på Övningsskolan. Förutom då en futurist som pratade. Jag tyckte det var mest svammel, det han kom med. Jag har varit med om scenariotänkande tidigare, redan för närmare femton år sedan och jag tyckte inte han kom med något nytt. Vi fortsatte sedan med Viking Grace till Stockholm och hade seminarium med Ida Hanson från Retorikcentrum som föreläsare. Också litet déjà…

Slutspurten

Lagom till slutspurten av studierna, har fru Nizzan gått och blivit ordentligt sjuk. Nåja. Termometern säger knappt 37, men fru Nizzan är i stort behov av vila och har inte städat det minsta denna helg. Och huset ser  ut som en svinstia. Men fru Nizzan måste försöka kurera influensan. Undervisade i fredags med skrovlig röst och överlevde,  men på kvällen slocknade hon på soffan. Och uppsatserna och portföljerna som ska vara klara om en vecka - dem har hon inte ägnat en tanke. Eller jo. Hon har ägnat dem en tanke, men tydligen hjälper det inte. De vägrar skriva sig själva. Däremot har hon nu lagt ihop ett prov till måndag. Det är bara att komma sig till övningsskolan i tid för att printa och kopiera.

Fru Nizzan har inte kommit med några djuplodande analyser sedan vappen. Främst för att hon varit arg och frustrerad på sig själv. Undervisningen har inte alls varit bra. Hon har inte lyckats förmedla det hon vill förmedla och har inte heller hunnit med det hon borde ha hunnit med. Vissa da…

Och så en liten analys igen

Bild
Så var vikariatet slut och jag hade i stället en övningslektion i nian i torsdags. Lektionen blev kanske inte som jag tänkt mig, men jag konstaterar att det är en underbar klass. De fick speeddata och de var helt otroligt aktiva och ivriga, trots att deras riktiga lärare just kommit från Paris och bjudit på godis. Måste bara komma ihåg att kolla att de har med sig sina "blagues" som de fick av henne....
Jag har fungerat förvånansvärt bra i nian. Givetvis såg jag, vad jag borde ha organiserat bättre när de speeddatade, men det är nog en bra muntlig övning. Det jag kanske gjort för mycket i denna grupp är, att jag skrivit ner en massa ord och uttryck åt dem, för att de ska kunna anpassa nivån enligt vad de vill träna. Det har kanske blivit litet för mycket. Men som sagt, jag har en pedagogisk motivering. Det ska finnas möjlighet att bygga på för dem som tycker att de elementära fraserna börjar bli för tråkiga.

Och så åhörde jag en lektion i fredags, när jag konstaterade hur en…