Och så en liten analys igen

Så var vikariatet slut och jag hade i stället en övningslektion i nian i torsdags. Lektionen blev kanske inte som jag tänkt mig, men jag konstaterar att det är en underbar klass. De fick speeddata och de var helt otroligt aktiva och ivriga, trots att deras riktiga lärare just kommit från Paris och bjudit på godis. Måste bara komma ihåg att kolla att de har med sig sina "blagues" som de fick av henne....
Jag har fungerat förvånansvärt bra i nian. Givetvis såg jag, vad jag borde ha organiserat bättre när de speeddatade, men det är nog en bra muntlig övning. Det jag kanske gjort för mycket i denna grupp är, att jag skrivit ner en massa ord och uttryck åt dem, för att de ska kunna anpassa nivån enligt vad de vill träna. Det har kanske blivit litet för mycket. Men som sagt, jag har en pedagogisk motivering. Det ska finnas möjlighet att bygga på för dem som tycker att de elementära fraserna börjar bli för tråkiga.

Och så åhörde jag en lektion i fredags, när jag konstaterade hur energin från gruppen kan påverka en lärare positivt. Men det har jag ju vetat.

Just nu håller jag på och försöker få ihop nästa veckas lektioner: måndag och tisdag främst. Onsdagen vet jag ungefär hur jag ska göra. Jag har jobbat rätt mycket med en uppgift till i morgon, men nu när jag vaknade i morse kom jag till att det inte är så jag ska göra. Så det så.

Igår var jag "ledig" på dagen. Var till lokala elbolagets bolagsstämma. Vi var fyra damer närvarande och drygt 40 herrar.  Eftersom två av damerna beslöt sig för att åka till Evijärvi och Hanhikoski kraftverk, hängde också jag på och så blev det lunch i Lappajärvi.

Kvällen använde jag sedan till att fundera på morgondagens lektion - men nu ska jag alltså planera om den igen. Jag vet. Ingen normal lärare lägger så här mycket tid på en lektion. Jag skulle aldrig hinna med det jag ska göra på jobbet, om jag skulle planera så här i detalj. Men nu har jag alltså handledare, nu studerar jag och då måste man ju fundera på andra arbetssätt än de jag tidigare. Och testa. Annars är det ju ingen mening med att studera. Fast jag måste ju försöka få det så de lär sig något också. I slutet av denna sekvens ska jag ha ett prov. Igen känns det skrattretande. Jag har gjort och bedömt prov i 25 år. Nu ska jag plötsligt lära mig det. Men här ser jag också tillfälle till utveckling. Det är inte nödvändigtvis så, att jag gjort rätt i alla år. Eller att mina prov är de enda rätta.

Men nu ska jag fortsätta, så jag blir klar någon gång.