Inlägg

Visar inlägg från 2009

Mellandagar

Jag tyckte jag hade så många mellandagar, dagar då jag skulle göra allt möjligt. I morgon är det plötsligt nyårsafton, sedan nyårsdag och så är det bara två lediga dagar kvar. Skidorna som barnen ska få är inte ännu köpta... Vilsamt har det i alla fall varit efter julen. Min andra julklappsbok i år är "Flickan i flaskan", skriven av Christel Sundqvist. Inte heller den är särskilt upplyftande läsning, men jag gillar den. Återkommer säkert med en recension när jag läst igenom den.,

Se till mig som liten är

Jag sträckläste nästan Kaj Korkea-ahos bok, så en liten recension ska jag försöka klara av. Helhetsintrycket av boken är gott. Den har ett lättläst språk och byggs upp så att man blir otålig och vill veta hur det går för bokens huvudperson Kasper och hans flickvän Lina. Det som försvårar läsningen till en början är att berättelsen rör sig dels i nutid, dels i förfluten tid och ibland är det en mardröm som beskrivs. Det finns mycket som stämmer till eftertanke i boken. Händelser i det förflutna som förträngs och som vi inte försonats med kommer upp till ytan när vi minst önskar det. Det allseende röda ögat (en ond Gud???) som jagar oss och får oss att bryta ihop.. Den osunda religiositeten som leder till sjukdom .. Det finns mycket man kan tolka och fundera kring. Boken är givetvis fiktion, men min lokalkännedom gör att jag nästan kan gissa var Svartsjö ligger. Likaså ser jag framför mig när huvudpersonen kör förbi skolan, biblioteket, banken, bybutiken, kyrkan och ån... Samma väg som

Halva julen över

Som alltid på juldagskvällen känner jag ett visst vemod. Det som förberetts i över en månad, den förväntan som byggts upp är plötsligt förbi. Nå, ännu återstår ju två helgdagar och nyår och trettondag, men ändå... Inledde dagen med ett besök i julottan. Inte många där, inte. Kanske 60 personer. Jag föredrar dock julottan. Julaftonen är så fylld med allt annat: mat som ska förberedas, paket som ska packas, julbastun eldas....så jag har inte fått någon känsla för julbönen. Sitta där och trängas på julafton, när man kan få vara i lugn och ro på juldagsmorgonen.... Givetvis har jag ibland varit så trött på juldagsmorgonen att jag nästan darrat i kroppen, men ändå... Det har blivit alldeles för mycket mat och godis dessa dagar. Och alltför litet motion (förutom städningen den senaste veckan...). Vi tog just en kort promenad. Känner dock att jag imorgon måste ta en längre promenad för att börja må bättre. Tyvärr har jag inte hittat någon motionsform som jag gillar så till den grad att jag sk

Julvecka och julstress

Semestern började med storstädning. Fattar inte att det kan räcka nästan 4 dagar att städa ett hus. Visserligen ingick en del annat: tvätta, stryka.., byta sängkläder, laga mat, hjälpa barnen som försöker sig på godiskok.... men ändå. Jag är helt matt. Och ända har jag städat långt i från så mycket som min mamma brukade städa till jul när jag var liten. Granen står så grön och grann i stugan, nästan färdigt klädd. Bara ett problem dök upp: julgransfoten (av plast) visade sig vara sprucken. Det märkte vi alltså efter att maken konstaterat att granen dricker mycket. Vattnet finns mest på golvet. Undrar hur vi ska lösa det. Granen är som sagt nästan färdigt klädd. Blir litet jobbigt att tänka sig att plocka bort allt igen och sätta den på en ny fot.. Ack ja. I-landsproblem. För att övergå till något helt annat. På lördag kväll såg jag på Solstorm. Boken läste jag i somras, så jag visste ungefär vad jag väntade mig. Ändå kände jag mig obehagligt berörd av att det var inom en församling so

Kallt

Vinter och kyla. Äntligen, tycker jag faktiskt. Trots det, blev det litet väl kallt på gravgården i dag. Min bästa väninna sedan skoltiden har mist sin far och han blev begravd i dag. Det är alltid, oberoende av årstid, kallt på gravgården när jag är på en begravning. I dag var det dock exceptionellt. Påminde om när min farmor begravdes för ca 30 år sedan. Då var det nästan lika kallt och jag tyckte det var så hemskt att de skulle lägga henne i den kalla jorden. I dag kändes det viktigt att vara på begravning. Denna far har jag alltid då och då suttit och druckit kaffe tillsammans med under de senaste åren. Inte ofta, men en eller två gånger i året. Jobbigt kändes det, eftersom det påminner om att de egna föräldrarna inte är unga längre. Försökte bli kvitt den ledsna känslan genom att städa en del av kylskåpet och gå i bastu. Mitt i kylan visar det sig att det är något fel i pannrummet. Vattnet kyligt. Typiskt. Tur att man har elvärme som reserv. Gubben har pratat om att åka bort över

Sankta Lucia...

I går fick jag en släng av julstress. Det bakades pepparkakor och sultankaka och så lagade jag kålrotslåda. Det som står på ena barnets önskelista är ännu fjällbullar till julen. De smakar dock bäst riktigt nybakade, så jag har inte bestämt mig för när jag ska laga dem. Kanske det går lika bra att baka bullarna i förväg, frysa ner och värma och sätta på glasyr när de ska serveras. Följden av julstressen är att jag i dag ska ta det riktigt lugnt. Bloggar, kollar litet på FB och så ska jag se sprinten från Davos. Matti Heikkinen var en glad finländsk överraskning i går. Robinson Karibien följer jag och barnen med. Det blev en smärre familjekris i går kväll, när vi tre bänkat oss framför TV:n och far i huset ville se något "vettigt" program. Det slutade med att ena barnet började fälla tårar, det andra muttrade ilsket och mor i huset satt och virkade och försökte vara neutral. Jag ville ju också se Robinson, men det är ju faktiskt också gubbens TV. Inte bara min, fast jag betal

Morgonstund

...har inte alltid guld i mund. Usch, vad jag avskyr att stiga upp för att köra till jobbet när det är så här mörkt. Något tröstar det mig att alla julbelysningar satts upp och piggar upp mig längs vägarna. Dock inte tillräckligt för att jag ska hitta arbetsglädje. I går morse hörde jag en intressant radioandakt när jag körde till jobbet. Den hölls av Boris Salo och talade om att Nya Testamentet i Bibeln inte alls är kvinnofientligt. Han berättade om den kultur som fanns när Jesus vandrade omkring i Israel. Kvinnan hade inget värde, egentligen. Hennes plats var hemmet och hemsysslorna. Som exempel tog han att kvinnan skulle tvätta sin mans ansikte etc. etc. Män på den tiden uppmanades att inte tala med sina fruar mer än nödvändigt (ja, förstås inte med andra kvinnor heller). Någon rabbin från den tiden uppmanade män att hellre söka "mäns ondska än en kvinnas godhet", eftersom kvinnan påverkade mannen negativt. Så kom då Jesus och började upprätta fallna kvinnor, sitta och pra

La Carola

I går kväll åhörde jag tillsammans med uppskattningsvis 900 andra Carola Häggkvists julkonsert i Jakobstad. Första halvan av konserten var jag ganska besviken. Tyvärr gillade jag inte riktigt hennes tolkningar av julsånger, trots att hon har en mäktig röst. MEN vändningen kom när hon tog upp barnen på scenen. Från och med det ögonblicket ändrades något i hela konserten. Sångerna blev annorlunda, mera levande. Många av dem var helt nya för mig (jag är ingen stor Carola-fantast längre), men hon sjöng dem med sådan inlevelse att jag blev helt tagen. Speciellt "Allt ska bli bra, mamma". Jag tror inte att ens en stor artist som Carola är så beräknande, att hon börjar gråta på scenen när hon sjunger en sång hon gjorde när hennes mamma dog. Lite blåögd måste man väl få vara, så här i juletid... Det gav också en intressant touch åt konserten, att hon mellan sångerna berättade om julens budskap, hur hon själv kom till tro som 13-åring, hur ensam hon känner sig ibland, när sonen är h

Norrifrån och söderifrån

Läste just Yvonnes blogg (bloggen.fi/yvonne) om detta att vara norrifrån och söderifrån. Jag är österbottning i själ och hjärta. Är, har alltid varit och kommer alltid att vara. Trots att jag varit både åbolänning och västnylänning. Minns hur allt förändras. När man gick i byskolan var de andra byarna något främmande. När vi sedan kom till högstadiet blev plötsligt alla som kom från samma kommundel väldigt bra (trots att vi gått i olika byskolor). Ja... och sedan kom man till Åbo och då blev alla österbottningar något som gjorde att man kände sig hemma. Då berodde det inte längre på om man var från Karleby eller Närpes: alla som talade österbottniska kändes som bybor... även om sydlänningarna också var trevliga. Men visst är det en viss skillnad mellan södra delen av Österbotten och den norra delen. Ibland hör man talas i nedvärderande ordalag om "bibelbältet". Jag kommer från det bältet och det är jag stolt över. Visst var det bra att komma bort från det och få ifrågasätta

Fullmåne

Härligt med fullmåne. Annars brukar jag inte gilla fullmånen - jag kan inte sova. Trots det är det underbart med litet ljus och litet kyla där ute. Man slipper känna sig omsluten av mörker dygnet runt. Dessutom slipper man dra in en massa skräp som automatiskt fastnar på skorna när det regnar och är vått ute. Läste på www.ot.fi idag, att elever satt ut ett test på Facebook, där de jämfördes med sina lärare. Jag har inte sett testet, så jag vet inte om det var elakt eller snällt. Hur som helst.... Det var ju inte så länge sedan elever fick betygsätta sina lärare på berusad.org. Det känns på något sätt så väldigt fel, att folk anonymt ska få betygsätta lärare eller andra offentliga personer. Precis lika fel som att jag här skulle sitta och betygsätta mina arbetskamrater, mina chefer eller kanske mina elever. Det är väl knappast ens moraliskt riktigt att uttrycka en åsikt om t.ex. elever på webben. Jag kan uttrycka min åsikt om saker jag läst, jag kan ha åsikter om politikers uttalanden

Lillajulafton

Så är då lillajulen här. Tänk, vad den här dagen gått fort. I går kväll var vi på After Eight i Jakobstad på Bistro Bohème. God mat, trevligt sällskap. Vad kan man mer begära av en fredag kväll? After Eight är ju ett drogfritt ställe, så det enda som dracks, var alkoholfritt. Ändå verkade folk trivas väldigt bra där. Eller så var just det orsaken....man UMGICKS, Trots den lyckade fredagkvällen har jag hela dagen känt mig STRESSAD. Det är typiskt mig denna tid på året. Får pressen att jag borde storstäda, göra fint... Nu struntade jag slutligen blankt i allt sådant och i stället plockade jag bara fram litet julprydnader och satte ut uteljusen och var och handlade. Ja, och så har vi kokat en stor kastrull ärtsoppa. 12 liter blev det... Dit gick hela dagen i alla fall. Lillajulgubben har också varit och hälsat på... jag fick inget, konstigt nog. :)

Mörker

Mörkt på morgonen Mörkt på kvällen Ingen snö Mörker och regn Undra på att jag är omotiverad och mörk till sinnes. Men SNART sätter jag upp adventsljusen.... Kanske det leder till ljus i sinnet....

Om mig

Jag skrev ju redan att jag bytte blogg för att jag inte gillade förnyelsen på den gamla, konservativ som jag är. Om någon vill veta mera om mina "äldre tankar", så finns de på http://gammal.bloggen.fi/nizzan .

Solsken

Åh, vad skönt att få se solen! Idag har jag hunnit vara ute i solen innan det blir mörkt igen. Man blir något deprimerad av mörkret. Mörkt när man åker till jobbet, mörkt när man åker hem... All sol mottages med tacksamhet. Funderar på att hänga ut julgransbelysning i något träd där ute, allt för att lätta på mörkret. Nåja, deprimerad....den som upplevt en riktig depression skulle knappast kalla min melankoli för depression, jag vet. Likaså betyder "utbrändhet" något helt annat för den som upplevt det "på riktigt". Hur som helst. Jag har ingen lust att göra något, trots att julen snart står framför dörren. Baka lussekatter och pepparkakor brukar ju vara roligt - men just nu känns det inte alls så. Hoppas glädjen att bereda sig för julen snart dyker upp. Paniken för städning och julkappar vill jag inte ha i år.

Hejsan världen!

Bloggen.fi förändrades och jag gillade inte förändringen. Sålunda kommer jag nu främst att blogga här om jag bloggar alls.... Det beror förstås också på huruvida jag gillar hur denna blogg fungerar och om jag har inspiration.