Jag skrev ju redan att jag bytte blogg för att jag inte gillade förnyelsen på den gamla, konservativ som jag är. Om någon vill veta mera om mina "äldre tankar", så finns de på http://gammal.bloggen.fi/nizzan.
Under alla mina år, har jag börjat bli van vid en massa ursäkter när det gäller varför man inte kan/vill/har möjlighet att delta i kurser med obligatorisk närvaro. Likaså har jag hört alla möjliga förklaringar till, varför man inte kan hålla en deadline. En ursäkt brukar vara att kursen är dålig, dvs. läraren är dålig. OK. Jag har själv i mina dagar gått kurser som jag inte varit särskilt förtjust i. Tyvärr är livet sådant. Man får ta en del man inte gillar för att hitta guldkornen. Kyssa många grodor innan man hittar prinsen, heller hur det nu var. Nå. Hur som helst. De bästa ursäkterna brukar vara de som jag kan identifiera mig med: a) jag har familj hemma, b) jag bor långt från studieorten c) jag jobbar heltid. Nu är jag i den situationen att jag kunde tänka mig att använda ursäkterna a, b, och c. Jag försökte redan på skoj (dock inte med den lärare jag nu haft), vid matbordet på jobbet. Kollegan sa: "Jag tycker nog att studenten ska överväga att gå kursen ett annat år."...
I slutet av förra året försökte en god vän få mig med på en 73-dagars utmaning. Man skulle använda produkter tillverkade av bär som plockats i Lappland. Och så i Nya Zeeland. Vi diskuterade aldrig vad de kostade, för målsättningen var att jag skulle bli friskare. Inte köpa något. Men jag har googlat på företaget och sett att priset för den utmaningen skulle ha varit 2-3 euro om dagen. Dessutom säger jag vanligen "blaha, blaha" när folk försöker övertyga mig om att jag behöver vitaminer elle Omega 3 eller liknande. Det gjorde jag nu också. Inte direkt. Men i princip. Säkert kan det vara bra, men en marknadsföring som är för bra för att vara sann, biter inte på mig. Även om den kanske är sann. Jag går bara inte igång på sånt. Jag måste alltid ha en inre motivation. Komma på saker själv. Ingen ska försöka övertala mig. Då går jag i lås. Jag måste få ta reda på och testa själv. Så är det med makens solenergiprojekt, som jag var väldigt sur på i början. Det är jag inte längre. Fö...
Det här har varit höstens tyngsta vecka. Både jobbmässigt, vädermässigt och mänskligt. Jag undervisade till kl. 19 både tisdag och torsdag. På tisdagen körde jag hem, packade väskorna och åkte till nattåget som skulle gå kl. 00.08. Tåget gick 00.30. Sov ganska bra i sovvagnen och kom fram till Åbo kl. 8, tio minuter försenade. Hann äta frukost med chefen och avhandla en del jobbärenden. Sedan hade vi ett möte (jag är sekreterare) som räckte ca 45 minuter och därefter drack jag kaffe med några kollegor. Även då hann vi avklara några jobbärenden snabbare än när vi mejlar om dem. Jobbade lite och lunchade sedan med kollegorna och därefter hann vi ännu jobba litet innan det var dags för mig att åka norrut. Övernattade hos en bekant i Vasa. Hade i all hast köpt en present åt henne från Pentik. På väg från tåget märkte jag, att jag hade en väska för lite. Presenten låg i tåget. Sprang till stationen. Och, otroligt nog, märkte lokföraren att jag var där, öppnade dörren och lät mig gå in och h...
Kommentarer
Skicka en kommentar