Jag skrev ju redan att jag bytte blogg för att jag inte gillade förnyelsen på den gamla, konservativ som jag är. Om någon vill veta mera om mina "äldre tankar", så finns de på http://gammal.bloggen.fi/nizzan.
I slutet av förra året försökte en god vän få mig med på en 73-dagars utmaning. Man skulle använda produkter tillverkade av bär som plockats i Lappland. Och så i Nya Zeeland. Vi diskuterade aldrig vad de kostade, för målsättningen var att jag skulle bli friskare. Inte köpa något. Men jag har googlat på företaget och sett att priset för den utmaningen skulle ha varit 2-3 euro om dagen. Dessutom säger jag vanligen "blaha, blaha" när folk försöker övertyga mig om att jag behöver vitaminer elle Omega 3 eller liknande. Det gjorde jag nu också. Inte direkt. Men i princip. Säkert kan det vara bra, men en marknadsföring som är för bra för att vara sann, biter inte på mig. Även om den kanske är sann. Jag går bara inte igång på sånt. Jag måste alltid ha en inre motivation. Komma på saker själv. Ingen ska försöka övertala mig. Då går jag i lås. Jag måste få ta reda på och testa själv. Så är det med makens solenergiprojekt, som jag var väldigt sur på i början. Det är jag inte längre. Fö...
De har gått så fort att jag inte hunnit med. Ändå har dessa två månader varit lugnare än hösten, då jag samlade på mig plustimme efter plustimme för att hinna med jobbet. Nu har jag lyckats ta ut en del av de timmarna, så bara 19 återstår. Plus de flextimmar jag samlat sedan 1 januari. Fast de rör sig kring 15 just nu. Så arbetsmängden har varit lättare att klara av. Nizze 2 är i armén. Jag var och såg på krigsmannaedgången, https://www.facebook.com/Merivoimat/videos/2039145689527044/ och fick samtidigt hälsa på sonen i Esbo, dit den nyblivna jägaren också kom på lördagkväll. Vi var ute och åt på Harald, en riktigt trevlig restaurang i Iso Omena i Mattby. Jag for hem på söndagen, Nizze 1 skulle visst läsa tyska och Nizze 2 hade intressantare folk att umgås med än mor. Och mor skulle på jobb på måndag. Träffade en riktigt trevlig, finsk familj som skulle till Jakobstad och hälsa på mummi. Sällan man i Finland kommer i samspråk med medpassagarere på det sättet. Och ja, Ni...
För några veckor sedan lyssnade jag på Radio Extrem på vägen till jobbet. En av programledarna hade varit ute på date i Noux nationalpark. I programmet diskuterade de klädsel, vad mannen hade haft på sig. Programledaren konstaterade att hon inte ville veta om han hade haft långkalsonger, för det är så osexigt. Det märks att Fru Nizzan är av en helt annan generation. Hon kan inte påminna sig att hon någonsin funderat på vilka slags underkläder en man har haft på sig. Fru Nizzan tycker att när man är så långt i förhållandet att man ser vad motparten har för slags underkläder så är man redan så kära i varandra att utseendet inte spelar någon roll. Och inte underkläderna heller. I Fru Nizzans värld är ett förhållande så mycket mer än att vara sexig. Tillit. Vänskap. Förtroende. Man finns till för varandra. Man försöker få ekonomin att gå ihop. Man ställer upp för varandra. Visst är det trevligt att piffa upp sig. Visst är det trevligt om partnern piffar upp sig lite. Det ä...
Kommentarer
Skicka en kommentar