Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2010

Gräsänkan

Gräsänkan sitter och väntar. Väntar på att maken ska komma hem. Tänk, att man efter 19 år tillsammans (varav 18 som gifta) kan börja bli otålig när han inte kommer hem. Han har ju varit borta i två helger. Allt har sina sidor. Vi talade just med honom i telefon. När vi berättade att vi ser på Fångarna på fortet konstaterade han att det är tur han inte är hemma.... Sådana kommentarer har vi sluppit i en veckas tid :)

Veneziansk

Så har man då äntligen vaknat till efter gårdagens firande. Nåja, firande och firande. Smällande ska vi väl kalla det. Själv satt jag inne och hade djuplodande diskussioner med värdinnan i villan. Huvudsaken är att barnen trivs. Två tonåringar var med, få se hur många år till de vill fira med oss. Just nu har jag äppelmoskok på gång. Har massor med äpplen på träden. Dessutom borde jag plocka krusbären innan alla ramlar ner. Såg också att lingonuppköparen börjar köpa på måndag. Det tyder på att lingonen är färdiga. Jag gillar inte att plocka bär, jag gillar inte att sylta och safta. Frysen såg ganska full ut, så jag tror inte jag behöver några lingon i år heller. Äppelmos och äppelpaj gillar jag dock. Detta recept som gossen fått i 4H:s matlagningskurs är super: 2 ägg 1 dl socker vispas. 1 dl smält smör (eller olja, det testade jag) blandas i tillsammans med 1 dl mjölk. 3 dl semlemjöl, 1 tsk bakpulver och 1 tsk vaniljsocker blandas i ägg-och smörblandningen. Sedan skivar man så mycket ä

Måndag

Den tredje måndagen i arbetets tecken är över. Visst borde jag göra något vettigt och vara en god mor. Ändå vill jag hellre sitta här och blogga. Allt jag tänkt skriva har försvunnit någonstans ut i universums vidder. Här sitter jag med mina tankar. Jag fyllde 49 för snart en vecka sedan. Om ett år har jag fyllt 50, om jag lever och har hälsan. 50 år låter rätt hemskt. Och ändå... 50 år är ingen ålder. Vid 50 har jag minst 15 år kvar att arbeta, och jag har arbetat 24 år. Och snabbt har de gått. Minns min 25-årskris som i går. Firade dagen i Åbo. Ensam. Den jag tänkt fira med hade inga pengar och var upptagen med annat. Året innan hade jag gjort slut med min dåvarande. Jag var 25, singel och ensam i storstan.På den tiden gifte sig många av mina kompisar. Framför mig såg jag den gamla nuckan jag skulle bli. Redan 25 år och jag hade inte gjort något av mitt liv. Om 25 år är jag 50 och kommer inte att ha gjort någonting.... Så tänkte jag då. Nu är alltså 49 och tycker jag hunnit en massa.

Antman och Nyman

Jag läste två intressanta kolumner i Vssabladet i dag. L Antman tyckte att ungdomar som inte tror på Gud skulle åka på prometheusläger i stället för konfirmationsläger. Det ligger något i det. Som församlingsaktiv vill jag förstås att mina barn åker på konfirmastionsläger. Jag har döpt dem i kyrkan och då vill jag också att de ska gå i skriftskolan. Däremot tycker jag, precis som Antman, att de inte ska stå i kyrkan och bekänna en tro som de inte vill bekänna sig till. Konfirmationen borde återfå sin ursprungliga mening, inte vara något som alla andra gör. Malin Nyman skrev att hon inaktiverat sitt facebook-konto. Hon tröttnade på att varje diskussion inleddes med att "jag läste på facebook" och att man inte riktigt vet vilka som ser det man skriver osv. Dessutom tog det en massa tid. Jag har varit på facebook drygt ett år. Det roliga är att hitta folk jag inte haft kontakt med på många år. Det tråkiga är, att sedan antalet vänner når upp till 100, så blir det för mycket av d

Jobb igen

Så var det dags. Efter sex veckors ledighet är det dags igen att börja jobba. Det kändes rätt trögt i dag, men så småningom kanske man kommer in i systemet igen. Familjen hälsade på hos släkten i södra delen av landskapet i går, vi sov över där och så åkte jag därifrån till jobbet. Nu gör jag som alla andra, sitter vid min dator och hoppas att någon annan ska åta sig att reda upp i köket efter kvällsmaten = resterna efter lördagens grillfest. Till på köpet är tydligen alla småirriterade, även jag brände propparna och smällde i dörren när tonåringen fräste åt mig. Väldigt omoget när man är 40+. Å andra sidan är jag väl i övergångsåren, så jag kan skylla mina reaktioner på det. Bara maten har satt sig, ska jag ta mig en kvällspromenad, under förutsättning att det inte regnar. Maken talade om en cykeltur, men när jag frågade tidpunkten fick jag inget svar, så jag ska leka mykkäkoulu här ett tag och se om han märker när JAG slutar prata. :)

Sommarfredag

I år har jag verkligen fått ha semesterväder. Visserligen fruktansvärda åskväder med fruktansvärda stormar - något som jag avskyr - men däremellan varmt och skönt och bara några enstaka regndagar. Det betyder att jag inte storstädat på riktigt denna sommar, jag har inte fyllt frysen med bullar och semlor. Inte heller har jag gjort något speciellt, förutom semesterresan. Och ändå har sex veckor gått med en svindlande fart. Vi har haft bara ett plättkalas denna sommar, och ett par grillfester. Tyder nog på att vi blir äldre, orkar inte planera. Släkten från södra delen av landskapet har inte heller varit hit i sommar. Det blir också glesare, liksom mina besök dit. Å andra sidan betyder det väl att jag är rätt utvilad nu, när jobbet ska börja på måndag. Ute i trädgården börjar de svarta vinbären vara färdiga, men jag tror inte att de ännu blir bra saft - jag har en känsla av att det i så fall blir gelé i flaskorna. Synd att jag inte hann med det innan semestern är slut, det brukar bli så

Första augusti

Pitkämäki räddade Finlands friidrottsära - igen. Tack, tack, Tero! Jag skulle så gärna unna dig guld, men som Thorkildsen kastar, så är han värd alla sina segrar. Han verkar så avslappnad och ändå fokuserad. Och herrarnas 4x100 meter var ju helt bra för Finlands del. Finskt rekord är inte så illa. Jukka Keskisalo tycker jag så synd om. Tänk, att vara skadad nu igen. Å andra sidan, så tror jag att han inte skulle ha haft någon medaljchans. Fransmännen sprang så fort, och resten av gänget kämpade om bronset. Tommi Evilä ser det inte bra ut för. Han brukar vara stortävlingarnas man, men inte i kväll, tyvärr, tyvärr. Men Petteri Lax tycks komma på poängplasts, fint gjort. Måste vara bra för självförtroendet att få slå Evilä. För att återgå till något annat. Jag har läst Marianne Käckos bok "Tapa minut, äiti" (Ta livet av mig, mamma). Tårarna rann tidvis, men jag tror det är lättare att hålla distansen när man inte läser på sitt modersmål. Jag suckar över min övervikt på ca 10-15