Inlägg

Visar inlägg från oktober, 2014

Måndag

Det här var verkligen en måndag som gjorde skäl för sitt namn. Den började bra. Det var ju vintertid, så jag hade inga problem att komma mig upp. Det blåste hårt ute, men i övrigt varmt väder. Bilen startade snällt. Så någonstans omkring Ytterjeppo konstaterade fru Nizzan att röda varningslampan med en bild på ett batteri började lysa. "Vist workshop". Lätt för dig att säga, tänkte fru Nizzan. Var ska vi hitta en "workshop" klockan sju på morgonen mitt på riksåttan. Ca 35-40 km hem och dryga 60 dit fru Nizzan var på väg. Köra hem eller satsa på Vasa? Fru Nizzan satsade på Vasa eftersom hon är mycket logisk... I Vasa finns en märkesverkstad. I Vasa finns jobbet och de studerande hon skulle träffa kl. 9.15. Ju närmare Vasa hon var, när bärgningsbilen kom, ju mindre skulle förseningen bli. Det var en synnerligen klok slutledning. Eller? Det gick bra. Någonstans i Oravais började fläkten blåsa förtvivlat. Ahaa, tänkte fru Nizzan. Bäst att stänga radion och fläkten efter

Söndag

Så är det söndag igen. Fönstren skriker på någon som ska tvätta dem på utsidan, gräsmattan skriker att någon borde klippa den och sedan kratta bort löven. Inomhus skriker tvätten på någon som ska stryka en hög och hänga en annan. Och maten väntar på att lagas. Framför allt väntar boken Taivaslaulu på att bli läst. Och en tentamen borde sättas ihop, för säkerhets skull. Av alla dessa ting är inget något livshotande. Vi överlever hela vintern med smutsiga fönster. Och många år har gräsmattan varit okrattad. Det stör endast de år, när vi har en grön jul. Då borde man ut och kratta dagen före julafton - de korta timmar det är ljust vid den tiden. Strykningen är också ganska onödig. Behöver skjortan strykas innan man tar den på sig, så kan man ju stryka den då. Maten behöver lagas. Både herr och fru Nizzan blir sena i morgon kväll, så tonåringarna behöver något de kan värma. Ja, nu är de ju inte helt hjälplösa i köket. Det är bara en konstig sak som händer om vi båda kommer hem vid 21-tiden

Och så fick vi en motorväg

Fru Nizzan har en längre tid passerat diverse hemgjorda rondeller, diverse riktiga rondeller, extra trafikljus och annat på vägen mellan Esse och Vasa. Så klipptes då bandet i stor stil, vilket porträtterades i Vasabladet och i TV. Fru Nizzan körde den fina vägen på morgonen den 1 oktober. Och ja, det gick bra. Hon fick köra ungefär till Stormossen längs gamla vägen och så fick hon vända in på stora, fina vägen strax efter. Trafiken flöt fint. Fru Nizzan hade en sjusärdeles lång dag denna dag och sov över i stan, gick på gym och dylikt som hon annars inte orkar/hinner/ids. (Välj det alternativ som är mest troligt.). Fru Nizzan hade helt glömt de illvilliga rykten hon hört, att det skulle vara trafikstockning på nya, fina motorvägen på eftermiddagarna. Torsdagen förflöt, den var rätt intensiv, den också.  På kvällen väntade stabilitetsträning i Bennäs. Fru Nizzan åkte, som hon tyckte, i god tid från Vasa. Start 16.30 när träningen i Bennäs skulle börja kl. 18.15. Hon hade ju nästan två