Och så fick vi en motorväg

-
Fru Nizzan har en längre tid passerat diverse hemgjorda rondeller, diverse riktiga rondeller, extra trafikljus och annat på vägen mellan Esse och Vasa. Så klipptes då bandet i stor stil, vilket porträtterades i Vasabladet och i TV. Fru Nizzan körde den fina vägen på morgonen den 1 oktober. Och ja, det gick bra. Hon fick köra ungefär till Stormossen längs gamla vägen och så fick hon vända in på stora, fina vägen strax efter. Trafiken flöt fint. Fru Nizzan hade en sjusärdeles lång dag denna dag och sov över i stan, gick på gym och dylikt som hon annars inte orkar/hinner/ids. (Välj det alternativ som är mest troligt.). Fru Nizzan hade helt glömt de illvilliga rykten hon hört, att det skulle vara trafikstockning på nya, fina motorvägen på eftermiddagarna. Torsdagen förflöt, den var rätt intensiv, den också.  På kvällen väntade stabilitetsträning i Bennäs. Fru Nizzan åkte, som hon tyckte, i god tid från Vasa. Start 16.30 när träningen i Bennäs skulle börja kl. 18.15. Hon hade ju nästan två timmar tid på sig.  Någonstans efter Stenhaga började fru Nizzan ana oråd. Det började bli en försvarlig mängd bilar framför henne. Och så kom skylten som meddelade att nu finns det bara en fil på motorvägen. Vi kröp fram. Sent omsider kom vi till ett trafikljus nära Kvevlax. Vi väntade och väntade och väntade. Under den tid som vi hade rött ljus, räknade fru Nizzan till ungefär 100 bilar som kom i motsatt riktning. Så kröp vi då fram till Kvevlax och brobygget där. Nytt rött ljus. Sträckan mellan Vasa centrum och Kvevlax brobygget tog mig 55 minuter. Och det är under 20 km.
Fru Nizzan var i Bennäs kl. 18.25. Konstaterade att det inte är värt att köra in till Sursik, parkera, byta till träningskläder och vara med ca 30 minuter. Fru Nizzan tänkte motionera hemma. Men i stället slängde hon sig i soffan. Hemfärden hade tagit henne 2 timmar och 2 min. Bara 30 minuter längre än normalt. Men tröttsamt var det. I dag var dock vägbyggarna på bättre humör. Fru Nizzan reserverade 2 timmar för körningen och startade kl. 6.00 för att hinna fram till undervisningen kl. 8.30. Och se, då gick det bra. Hon var framme före 8. Närmare bestämt inne på sitt rum 7.45. Så körningen tog 1 h 30 minuter. Samma sak på hemvägen. Sträckan som ena dagen tog 55 minuter, räckte i dag endast knappa 25 minuter. När fru Nizzan sedan skulle köra över bron, körde hon av någon konstig anledning i den andra filen - som borde ha varit avstängd. Den var färdigt asfalterad, det gick bra att köra. Men hur hon kom sig dit fattade hon inte själv. Måste ha varit hjärnsläpp. Man ska inte vara först i kön när man är trött i skallen.

Nizze 1 är ut på något galej. Fru Nizzan tycker han ska sitta hemma på kvällarna och vara en snäll pojke. Men det är ju inte riktigt sunt. Hoppas nu det är förståndiga ungdomar, så det inte händer något tråkigt.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

-
I slutet av förra året försökte en god vän få mig med på en 73-dagars utmaning. Man skulle använda produkter tillverkade av bär som plockats i Lappland. Och så i Nya Zeeland. Vi diskuterade aldrig vad de kostade, för målsättningen var att jag skulle bli friskare. Inte köpa något. Men jag har googlat på företaget och sett att priset för den utmaningen skulle ha varit 2-3 euro om dagen. Dessutom säger jag vanligen "blaha, blaha" när folk försöker övertyga mig om att jag behöver vitaminer elle Omega 3 eller liknande. Det gjorde jag nu också. Inte direkt. Men i princip. Säkert kan det vara bra, men en marknadsföring som är för bra för att vara sann, biter inte på mig. Även om den kanske är sann. Jag går bara inte igång på sånt. Jag måste alltid ha en inre motivation. Komma på saker själv. Ingen ska försöka övertala mig.  Då går jag i lås. Jag måste få ta reda på och testa själv. Så är det med makens solenergiprojekt, som jag var väldigt sur på i början. Det är jag inte längre. Fö
Läs mer

Bra ursäkter?

-
Under alla mina år, har jag börjat bli van vid en massa ursäkter när det gäller varför man inte kan/vill/har möjlighet att delta i kurser med obligatorisk närvaro. Likaså har jag hört alla möjliga förklaringar till, varför man inte kan hålla en deadline. En ursäkt brukar vara att kursen är dålig, dvs. läraren är dålig. OK. Jag har själv i mina dagar gått kurser som jag inte varit särskilt förtjust i. Tyvärr är livet sådant. Man får ta en del man inte gillar för att hitta guldkornen. Kyssa många grodor innan man hittar prinsen, heller hur det nu var. Nå. Hur som helst. De bästa ursäkterna brukar vara de som jag kan identifiera mig med: a) jag har familj hemma, b) jag bor långt från studieorten c) jag jobbar heltid. Nu är jag i den situationen att jag kunde tänka mig att använda ursäkterna a, b, och c. Jag försökte redan på skoj (dock inte med den lärare jag nu haft), vid matbordet på jobbet. Kollegan sa: "Jag tycker nog att studenten ska överväga att gå kursen ett annat år."
Läs mer

Semester i covid-19-tider

-
Jag har haft 6 veckor semester. Det kändes förstås lite konstigt att börja semestern, när man suttit hemma och jobbat sedan mitten av mars. Men nog har det varit semester i alla fall, trots att arbetsrummet är vårt sovrum. Vi har hemestrat. På midsommaren hade vi i vanlig ordning knytkalas med våra vänner. Jag har varit med mamma till tandteknikern ett par gånger. Vi har varit och hälsat på min kusin i Larsmo. Jag har träffat väninnor från studietiden. Väninnor som bor på Åland, i Tammerfors, i Pargas och i Helsingfors. Pojkarna är hemma. Maken har pop up antikvariat. Jag har bakat bullar och semlor. Plockat lite hallon. Vinbären står i tur nu, när arbetsveckan ska inledas. Storstädat hos mamma. Här hemma blev det inte storstädat. Mycket bastubadande. Kall och regnig juli, men desto torrare och varmare i juni. Hemester är helt OK.
Läs mer