Och så fick vi en motorväg

Fru Nizzan har en längre tid passerat diverse hemgjorda rondeller, diverse riktiga rondeller, extra trafikljus och annat på vägen mellan Esse och Vasa. Så klipptes då bandet i stor stil, vilket porträtterades i Vasabladet och i TV. Fru Nizzan körde den fina vägen på morgonen den 1 oktober. Och ja, det gick bra. Hon fick köra ungefär till Stormossen längs gamla vägen och så fick hon vända in på stora, fina vägen strax efter. Trafiken flöt fint. Fru Nizzan hade en sjusärdeles lång dag denna dag och sov över i stan, gick på gym och dylikt som hon annars inte orkar/hinner/ids. (Välj det alternativ som är mest troligt.). Fru Nizzan hade helt glömt de illvilliga rykten hon hört, att det skulle vara trafikstockning på nya, fina motorvägen på eftermiddagarna. Torsdagen förflöt, den var rätt intensiv, den också.  På kvällen väntade stabilitetsträning i Bennäs. Fru Nizzan åkte, som hon tyckte, i god tid från Vasa. Start 16.30 när träningen i Bennäs skulle börja kl. 18.15. Hon hade ju nästan två timmar tid på sig.  Någonstans efter Stenhaga började fru Nizzan ana oråd. Det började bli en försvarlig mängd bilar framför henne. Och så kom skylten som meddelade att nu finns det bara en fil på motorvägen. Vi kröp fram. Sent omsider kom vi till ett trafikljus nära Kvevlax. Vi väntade och väntade och väntade. Under den tid som vi hade rött ljus, räknade fru Nizzan till ungefär 100 bilar som kom i motsatt riktning. Så kröp vi då fram till Kvevlax och brobygget där. Nytt rött ljus. Sträckan mellan Vasa centrum och Kvevlax brobygget tog mig 55 minuter. Och det är under 20 km.
Fru Nizzan var i Bennäs kl. 18.25. Konstaterade att det inte är värt att köra in till Sursik, parkera, byta till träningskläder och vara med ca 30 minuter. Fru Nizzan tänkte motionera hemma. Men i stället slängde hon sig i soffan. Hemfärden hade tagit henne 2 timmar och 2 min. Bara 30 minuter längre än normalt. Men tröttsamt var det. I dag var dock vägbyggarna på bättre humör. Fru Nizzan reserverade 2 timmar för körningen och startade kl. 6.00 för att hinna fram till undervisningen kl. 8.30. Och se, då gick det bra. Hon var framme före 8. Närmare bestämt inne på sitt rum 7.45. Så körningen tog 1 h 30 minuter. Samma sak på hemvägen. Sträckan som ena dagen tog 55 minuter, räckte i dag endast knappa 25 minuter. När fru Nizzan sedan skulle köra över bron, körde hon av någon konstig anledning i den andra filen - som borde ha varit avstängd. Den var färdigt asfalterad, det gick bra att köra. Men hur hon kom sig dit fattade hon inte själv. Måste ha varit hjärnsläpp. Man ska inte vara först i kön när man är trött i skallen.

Nizze 1 är ut på något galej. Fru Nizzan tycker han ska sitta hemma på kvällarna och vara en snäll pojke. Men det är ju inte riktigt sunt. Hoppas nu det är förståndiga ungdomar, så det inte händer något tråkigt.

Kommentarer

Populära inlägg