Måndag

Det här var verkligen en måndag som gjorde skäl för sitt namn. Den började bra. Det var ju vintertid, så jag hade inga problem att komma mig upp. Det blåste hårt ute, men i övrigt varmt väder. Bilen startade snällt. Så någonstans omkring Ytterjeppo konstaterade fru Nizzan att röda varningslampan med en bild på ett batteri började lysa. "Vist workshop". Lätt för dig att säga, tänkte fru Nizzan. Var ska vi hitta en "workshop" klockan sju på morgonen mitt på riksåttan. Ca 35-40 km hem och dryga 60 dit fru Nizzan var på väg. Köra hem eller satsa på Vasa? Fru Nizzan satsade på Vasa eftersom hon är mycket logisk... I Vasa finns en märkesverkstad. I Vasa finns jobbet och de studerande hon skulle träffa kl. 9.15. Ju närmare Vasa hon var, när bärgningsbilen kom, ju mindre skulle förseningen bli. Det var en synnerligen klok slutledning. Eller? Det gick bra. Någonstans i Oravais började fläkten blåsa förtvivlat. Ahaa, tänkte fru Nizzan. Bäst att stänga radion och fläkten eftersom det tydligen är fel på batteriet eller laddningen. Men se, det skulle hon inte ha gjort. Plötsligt, i Kaitsor, märkte hon att bilmotorn var nästan 100 grader varm. Vad gör man då? Vågar man stanna? Inte fru Nizzan. Fru Nizzan vred upp fläkten på max. Och, voilà. Då blev det svalare i motorn direkt. Nå, nästa smäll kom någonstans i Vassor. Alla varningslampor som i princip fanns, började lysa. ABS-assistenten var ur bruk. Krockkuddarna var ur bruk. Hela ESP-systemet skrek att det slutat fungera. Hastighetsmätaren fungerade inte. Det gick inte att växla. Lamporna hade slocknat. Blinkers fungerade inte. Tack och lov att det var sommartid, så man kunde se och ses utan lampor. Dessutom hade också servostyrningen slutat fungera. Att jag tog mig till Käyttöauto utan olyckor och utan att fastna mitt på vägen är verkligen, om uttrycket tillåts i detta fall, ett Guds under. Visst, det finns bärgningsbilar. Men det gick snabbare så här. Så. Bilmekanikernas schema var fullbokat. Men Någon hade en liten tid ledig vid halv elvatiden, så då skulle bilen få en första diagnos. Fru Nizzan tackade för sig, funderade på att ringa en taxi, men promenerade sedan fem kilometer till jobbet och hann i tid till lektionen. Att lektionen var oförberedd, att hon inte fått sitt morgonkaffe i lugn och ro före lektionen och att tankarna fanns annanstans gjorde, att hon var ganska sur gentemot sina studenter denna måndag. Inga trevliga konversationsövningar i dag, inte.


Klockan var litet över 11 när de meddelade att bilen var servad och klar. Tala om snabb service. Nu hade dock fru Nizzan fullt schema ända till klockan 17 i dag, så det blev bilhämtning först vid halv sex. En snäll studerande förde fru Nizzan till Käyttöauto, så hon slapp promenera fem kilometer igen.

Nu är fru Nizzan dödstrött. Hon funderar på, om hon borde rätta tenterna som enligt tentamensinstruktionen borde vara rättade på onsdag. Men hon orkar inte. Ingen betalar för kvällsjobbet, så... Det är bara att bita ihop och försöka hinna i morgon. Om fru Nizzan håller ihop bättre än bilen och överlever till första veckan i december är det bra. Har aldrig sett en så stressig höst. Och på våren ska hon vara studerande. Enligt ryktet är auskulteringsmånaderna otroligt jobbiga. Fru Nizzan ska hålla er underrättade och berätta om det är värre än att jobba.

Fru Nizzan hade tänkt berätta om Esserevyn också. Samt om boken Taivaslaulu. Men det får vi ta en annan gång. Nu sviker orken.

Tjingeling!

Kommentarer

Populära inlägg