Bra ursäkter?

Under alla mina år, har jag börjat bli van vid en massa ursäkter när det gäller varför man inte kan/vill/har möjlighet att delta i kurser med obligatorisk närvaro. Likaså har jag hört alla möjliga förklaringar till, varför man inte kan hålla en deadline. En ursäkt brukar vara att kursen är dålig, dvs. läraren är dålig. OK. Jag har själv i mina dagar gått kurser som jag inte varit särskilt förtjust i. Tyvärr är livet sådant. Man får ta en del man inte gillar för att hitta guldkornen. Kyssa många grodor innan man hittar prinsen, heller hur det nu var. Nå. Hur som helst. De bästa ursäkterna brukar vara de som jag kan identifiera mig med: a) jag har familj hemma, b) jag bor långt från studieorten c) jag jobbar heltid.

Nu är jag i den situationen att jag kunde tänka mig att använda ursäkterna a, b, och c. Jag försökte redan på skoj (dock inte med den lärare jag nu haft), vid matbordet på jobbet. Kollegan sa: "Jag tycker nog att studenten ska överväga att gå kursen ett annat år." Nåjo. Han hade så rätt. Just nu borde jag sitta och fundera över en inlämningsuppgift som ska vara klar den 24 oktober. Tyvärr har jag inte riktigt känt mig manad i dag. Främst av ovannämnda orsaker men också: a) vi har en släkting på besök över helgen, b) jag var ute på ärenden med mamma hela förmiddagen, c) jag lagade mat till familjen d) jag har en massa kläder att tvätta och stryka e) Nizze 1 skulle skickas iväg till LAN, f) Nizze 2 ska iväg till en kompis om en timme, g) jag har inte hunnit/orkat motionera, h) jag är dödstrött. Funderar på att meddela läraren dessa mycket godtagbara ursäkter (åtminstone har jag stött på studerande som tyckt att det är godtagbar ursäkt att man ska åka på semester till Thailand, så då borde de här duga också).

Och min kära lärare, om du råkar använda din dyrbara fritid till att läsa det här: jag skriver detta mycket självironiskt. Och samma sak säger jag till eventuella studerande, som tycker jag är oförskämd. Det är självironi. Det är lätt att tycka att de studerande är besvärliga, när man själv är den som ska ta ställning till hur de ska avklara kursen. MEN när jag själv är i situationen att jag inte har tid/lust/ork att skriva ett inlämningsarbete, utan hellre skulle sitta framför TV:n eller vara på gymmet. DÅ skulle det passa att läraren skulle vara snäll och säga "Visst, du får lämna in precis när du vill...". Man är alltid sig själv närmast. Och jag har lånat en stor hög med  böcker, så jag ska nog fixa mina tre sidor innan torsdagen. Problemet är bara, att jag skulle vilja göra det bra också.....Och helst skulle det inte få ta någon tid.

Kommentarer

  1. Alltid lättast att ge den förklaringen som stämmer överens med sanningen, då behöver man inte fundera över vad som blev sagt, eller skrivet som orsak. Vore bäst om de 3 sidorna kom på 5 minuter och även helt perfekta. Du grejar det, eller hur, men ingen stress eller panik. Lycka till. :D

    SvaraRadera
  2. Jag vann inte över tekniken utan den över mig: den med glöd skrivna kommentaren försvann. Jag försöker på nytt.
    Under de snart trettio år som jag verkat som lärare har jag hört de mest skiftande bortförklaringar över saker studerande inte kunnat göra, precis så som Nizzan här skriver. Jag har till och med övervägt att skriva en liten bok i stil med Mark Levengoods små böcker om Gud, tanter och barn. Ännu har det dock inte blivit av.

    Dödsfall hör dock till de ursäkter som man som lärare inte ifrågasätter. Inte ens då de handlar om djur. Man deltar i sorgen och hoppas att personen ifråga orkar. Ibland sänder man en kram. Någonstans i bakhuvudet finns dock en ful, avskyvärd tanke: Undrar hur många gånger den här katten eller svärmodern har dött. Det går ju inte att kontrollera och man vill ju inte nedlåta sig.

    SvaraRadera
  3. Jag vann inte över tekniken utan den över mig: den med glöd skrivna kommentaren försvann. Jag försöker på nytt.
    Under de snart trettio år som jag verkat som lärare har jag hört de mest skiftande bortförklaringar över saker studerande inte kunnat göra, precis så som Nizzan här skriver. Dödsfall hör dock till de ursäkter som man som lärare inte ifrågasätter. Inte ens då de handlar om djur. Man deltar i sorgen och hoppas att personen ifråga orkar. Ibland sänder man en kram. Någonstans i bakhuvudet finns dock en ful, avskyvärd tanke: Undrar hur många gånger den här katten eller svärmodern har dött. Det går ju inte att kontrollera och man vill ju inte nedlåta sig.

    SvaraRadera
  4. Och förra året, när jag inhiberade lektioner pga. dödsfall i familjen... då fick jag så vackra mejl av våra utländska studerande. Allt från att de kan flytta på sina tentamina till "må hans själ få vila i frid". Sällan har jag blivit så rörd.

    SvaraRadera
  5. Alltid nyttigt att sätta sig själv på andra sidan! När jag hör på föreläsningar nuförtiden tycker jag det är förvånansvärt jobbigt att hålla tyst och lyssna... :) Har annars hittat din blogg igen, mycket länge sen sist! Trevlig helg!

    SvaraRadera
  6. Lustigt nog har jag bloggat mera när jag haft mera att göra... På något sätt inspirerar studierna också till att skriva annat...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Semester i covid-19-tider