Jag segrade över tekniken!
Äntligen. Jag har bevisat att jag inte är helt hopplös när det gäller den moderna tekniken. Dels deltar jag i kursen Mediekultur. En del av våra arbetsuppgifter inom den kursen kan man läsa på amneslararna2013.wordpress.com. Vi har två gånger lyckats använda oss av Adobe Connect Pro för att diskutera med vår lärare. Å andra sidan har jag använt ACP flera år redan för att ha möten med en arbetsgrupp, vars deltagare finns vid olika universitet i landet. Så den segern var inte så stor.
Nej, min seger är mycket mera banal. I går lyckades jag rippa en skiva till sonens dator. Sonen är på lägerskola, så jag passar på att testa allt möjligt. Vad glad han ska bli, när jag har förstört något viktigt spel. Nå. Skivan var rippad. Gladeligen kopplade jag min Lumia till datorn. Och vad säger eländet. "Kan inte ansluta enheten till datorn. Stäng av telefonen och försök igen." Jag gjorde som Datorn sa, men se Fru Nizzan ska inte försöka sig på sådant som minsta barn klarar av i dag. Lyckades inte ansluta. Tji fick jag, jag som hade tänkt sätta några av låtarna på min telefon för att ha något att höra på när jag ska börja promenera/jogga/gå på gym i höstmörkret.
Nya tag i dag. Jag förde över den rippade musiken till ett USB-minne. Det gick smärtfritt. Gick sedan till ASUS-datorn, min lilla netbook som är ganska slö och långsam vid det här laget. Väntade länge och väl på att den skulle vakna till. Jag hann både stretcha lite och ta en promenad här emellan innan den samarbetade. Förde över musiken från USB-minnet till datorn. Kontrollerade att den gick att lyssna på. Öppnade Zune. Och läs och häpna. Plötsligt hade Zune hittat albumet, satte till det i min spellista och så var det bara att koppla ihop telefonen med datorn och synka. Visserligen konstaterade datorn att den inte kunde ansluta telefonen till Internet - men den kunde fortfarande synka. Så nu fick jag några låtar till min telefon, efter sju sorger och åtta bedrövelser. Men jag bara frågar. Varför ska det vara så invecklat att inte tanter som är 50 plus ska kunna klara av det utan att bli arga. Zune är skräp. Jag har alltså ett Rihanna-album i Nokia Ovi Player. Har försökt få det överflyttat till Zune, men se, det gick inte. Och för att få en föreläsning nerladdad till telefonen fick jag ta en ung manlig vän till hjälp. Sonen, som också har en Lumia låtsas inte höra, när jag har dylika problem. Men trevliga män i 30-årsåldern är hjälpsamma när tant Nizzan visar hur oteknisk hon är. Antagligen kommer sönerna också att bli väldigt hjälpsamma när äldre damer behöver hjälp - sedan när sönerna är 30, alltså.
Men idag klarade jag mig alldeles själv, hurra. Det är nästan så jag borde utmana ödet och försöka spara Rihanna som en mapp och försöka få den överflyttad till datorns musikarkiv och sedan till Zune. Kanske. Men jag måste sova också. Det är två arbetsdagar kvar den här veckan, och man måste ju arbeta så länge man har jobb.
Nej, min seger är mycket mera banal. I går lyckades jag rippa en skiva till sonens dator. Sonen är på lägerskola, så jag passar på att testa allt möjligt. Vad glad han ska bli, när jag har förstört något viktigt spel. Nå. Skivan var rippad. Gladeligen kopplade jag min Lumia till datorn. Och vad säger eländet. "Kan inte ansluta enheten till datorn. Stäng av telefonen och försök igen." Jag gjorde som Datorn sa, men se Fru Nizzan ska inte försöka sig på sådant som minsta barn klarar av i dag. Lyckades inte ansluta. Tji fick jag, jag som hade tänkt sätta några av låtarna på min telefon för att ha något att höra på när jag ska börja promenera/jogga/gå på gym i höstmörkret.
Nya tag i dag. Jag förde över den rippade musiken till ett USB-minne. Det gick smärtfritt. Gick sedan till ASUS-datorn, min lilla netbook som är ganska slö och långsam vid det här laget. Väntade länge och väl på att den skulle vakna till. Jag hann både stretcha lite och ta en promenad här emellan innan den samarbetade. Förde över musiken från USB-minnet till datorn. Kontrollerade att den gick att lyssna på. Öppnade Zune. Och läs och häpna. Plötsligt hade Zune hittat albumet, satte till det i min spellista och så var det bara att koppla ihop telefonen med datorn och synka. Visserligen konstaterade datorn att den inte kunde ansluta telefonen till Internet - men den kunde fortfarande synka. Så nu fick jag några låtar till min telefon, efter sju sorger och åtta bedrövelser. Men jag bara frågar. Varför ska det vara så invecklat att inte tanter som är 50 plus ska kunna klara av det utan att bli arga. Zune är skräp. Jag har alltså ett Rihanna-album i Nokia Ovi Player. Har försökt få det överflyttat till Zune, men se, det gick inte. Och för att få en föreläsning nerladdad till telefonen fick jag ta en ung manlig vän till hjälp. Sonen, som också har en Lumia låtsas inte höra, när jag har dylika problem. Men trevliga män i 30-årsåldern är hjälpsamma när tant Nizzan visar hur oteknisk hon är. Antagligen kommer sönerna också att bli väldigt hjälpsamma när äldre damer behöver hjälp - sedan när sönerna är 30, alltså.
Men idag klarade jag mig alldeles själv, hurra. Det är nästan så jag borde utmana ödet och försöka spara Rihanna som en mapp och försöka få den överflyttad till datorns musikarkiv och sedan till Zune. Kanske. Men jag måste sova också. Det är två arbetsdagar kvar den här veckan, och man måste ju arbeta så länge man har jobb.
Kommentarer
Skicka en kommentar