Se till mig som liten är
Jag sträckläste nästan Kaj Korkea-ahos bok, så en liten recension ska jag försöka klara av.
Helhetsintrycket av boken är gott. Den har ett lättläst språk och byggs upp så att man blir otålig och vill veta hur det går för bokens huvudperson Kasper och hans flickvän Lina. Det som försvårar läsningen till en början är att berättelsen rör sig dels i nutid, dels i förfluten tid och ibland är det en mardröm som beskrivs.
Det finns mycket som stämmer till eftertanke i boken. Händelser i det förflutna som förträngs och som vi inte försonats med kommer upp till ytan när vi minst önskar det. Det allseende röda ögat (en ond Gud???) som jagar oss och får oss att bryta ihop.. Den osunda religiositeten som leder till sjukdom .. Det finns mycket man kan tolka och fundera kring.
Boken är givetvis fiktion, men min lokalkännedom gör att jag nästan kan gissa var Svartsjö ligger. Likaså ser jag framför mig när huvudpersonen kör förbi skolan, biblioteket, banken, bybutiken, kyrkan och ån... Samma väg som jag själv kört otaliga gånger. Byggnaderna finns nämnda i exakt den ordning som jag ser dem på min färd genom den by, som måste ligga väldigt nära Gränby. Innan jag läste boken var jag nästan rädd för att den skulle vara en nyckelroman, att jag skulle känna igen bokens personer. Det gjorde jag inte, det är endast omgivningarna som gör att boken känns väldigt hemtam.
Boken är mörk och påminner mig om "Hon dansade en sommar". Den är helt klart läsvärd och det som för mig är ett stort plus är detta med att jag som läsare fått en hel del att fundera kring, den ger ett utrymme för tolkningar. Tolkningar som inte kan vara rätt eller fel, eftersom varje läsare har sin egen referensram.
Kaj Korkea-aho visar här att han är så mycket mer än Pleppo-Kaj och Space Trainees. Jag hoppas vi får läsa mer av honom i framtiden.
Helhetsintrycket av boken är gott. Den har ett lättläst språk och byggs upp så att man blir otålig och vill veta hur det går för bokens huvudperson Kasper och hans flickvän Lina. Det som försvårar läsningen till en början är att berättelsen rör sig dels i nutid, dels i förfluten tid och ibland är det en mardröm som beskrivs.
Det finns mycket som stämmer till eftertanke i boken. Händelser i det förflutna som förträngs och som vi inte försonats med kommer upp till ytan när vi minst önskar det. Det allseende röda ögat (en ond Gud???) som jagar oss och får oss att bryta ihop.. Den osunda religiositeten som leder till sjukdom .. Det finns mycket man kan tolka och fundera kring.
Boken är givetvis fiktion, men min lokalkännedom gör att jag nästan kan gissa var Svartsjö ligger. Likaså ser jag framför mig när huvudpersonen kör förbi skolan, biblioteket, banken, bybutiken, kyrkan och ån... Samma väg som jag själv kört otaliga gånger. Byggnaderna finns nämnda i exakt den ordning som jag ser dem på min färd genom den by, som måste ligga väldigt nära Gränby. Innan jag läste boken var jag nästan rädd för att den skulle vara en nyckelroman, att jag skulle känna igen bokens personer. Det gjorde jag inte, det är endast omgivningarna som gör att boken känns väldigt hemtam.
Boken är mörk och påminner mig om "Hon dansade en sommar". Den är helt klart läsvärd och det som för mig är ett stort plus är detta med att jag som läsare fått en hel del att fundera kring, den ger ett utrymme för tolkningar. Tolkningar som inte kan vara rätt eller fel, eftersom varje läsare har sin egen referensram.
Kaj Korkea-aho visar här att han är så mycket mer än Pleppo-Kaj och Space Trainees. Jag hoppas vi får läsa mer av honom i framtiden.
Jag kunde inte låta bli att läsa din recension. Jag kommer ju också att känna igen orten. Du läser väl Kajs följetong i ÖT? Han har förmågan att fånga sin läsare. Och mera kommer vi säkert att få läsa av honom. Han håller ju på med en ny roman. Jag ska när jag läst igenom de biblioteksböcker jag har hemma ta itu med boken.
SvaraRadera