Norrifrån och söderifrån

Läste just Yvonnes blogg (bloggen.fi/yvonne) om detta att vara norrifrån och söderifrån. Jag är österbottning i själ och hjärta. Är, har alltid varit och kommer alltid att vara. Trots att jag varit både åbolänning och västnylänning. Minns hur allt förändras. När man gick i byskolan var de andra byarna något främmande. När vi sedan kom till högstadiet blev plötsligt alla som kom från samma kommundel väldigt bra (trots att vi gått i olika byskolor). Ja... och sedan kom man till Åbo och då blev alla österbottningar något som gjorde att man kände sig hemma. Då berodde det inte längre på om man var från Karleby eller Närpes: alla som talade österbottniska kändes som bybor... även om sydlänningarna också var trevliga.

Men visst är det en viss skillnad mellan södra delen av Österbotten och den norra delen. Ibland hör man talas i nedvärderande ordalag om "bibelbältet". Jag kommer från det bältet och det är jag stolt över. Visst var det bra att komma bort från det och få ifrågasätta sina värderingar. Jag är dock tacksam över att ha fått växa upp i den miljön. Den har gett mig en grundtrygghet som på många sätt växt sig starkare sedan jag ifrågasatt den och gjort mina revolter. Bibelbältet i norra Österbotten var under min uppväxt något helt annat än södra Österbotten. Det har jag konstaterat under de snart 20 år jag känt min man, som är hemma från från södra delarna av Österbotten. Tror dock han trivs bra i norra Österbotten - jag skulle ha haft svårare att anpassa mig till södra delarna.... Så detta med att accepteras i en ny by beror säkert mycket på en själv.

Kommentarer

  1. Intressant, jag skulle fördomsfullt nog ha trott att det skulle vara svårare att anpassa sig "tvärtom"!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

Bra ursäkter?

Semester i covid-19-tider