Studietiden över

Fru Nizzan kom med väldigt få uppdateringar de sista tio dagarna av studierna. Det berodde mest på att fru Nizzan kände sig väldigt tom och bara fokuserade på att producera lektioner och inlämningsarbeten. I tisdags var då dagen då allt var över. Efter en lång dag med ämnesdidaktiska seminarier och portföljpresentationer och utvärdering var det dags för party, party. Vi åt på Strampen (de flesta av oss) och sedan fortsatte vi till Ollies. Klockan var lite över 12 när jag gav upp. Följande dag åkte vi från jobbet ner till Åbo och hade seminarium. Det blev litet déjà-vu. Mycket av det som presenterades var sådant vi lärt oss på Övningsskolan. Förutom då en futurist som pratade. Jag tyckte det var mest svammel, det han kom med. Jag har varit med om scenariotänkande tidigare, redan för närmare femton år sedan och jag tyckte inte han kom med något nytt. Vi fortsatte sedan med Viking Grace till Stockholm och hade seminarium med Ida Hanson från Retorikcentrum som föreläsare. Också litet déjà-vu, men en hel del jag ska försöka komma ihåg när jag börjar undervisa igen. Och så var det bussresa upp till Vasa. Jag övernattade där och så försökte jag arbeta normalt på fredagen.
I dag var jag och mamma på min gudmors begravning i Jakobstad. Och ute har det stormat otroligt. En hägg blåste omkull och en stor gren föll från en rönn.

Just nu mår jag mest illa. Jag är så trött efter allt festande denna vecka. Och då vet ju alla som känner mig att jag inte festar särskilt grundligt. Jag unnade mig ett glas vin och lite cider, men jag var spiknykter i vilket fall som helst. Och jag kunde mycket väl ha druckit bara vatten, men på något sätt ville jag markera att nu är denna period över. Det som gör mig trött är att jag nu kan slappna av, jag sov för lite tre-fyra nätter i rad och att jag även i dag haft en hel del program.  Och så är jag trött av tomhetskänslan också. Det har varit en intensiv period och jag har räknat dagarna tills den skulle vara över. Nu är den över, och jag är bara tom. Det är inte skönt, det är konstigt och tomt. Tomt efter mina studiekamrater - både de unga som jag känt mig som mamma till och de något mognare som blivit mina nya vänner. Vad jag önskar att ni alla får bra jobb i framtiden! Och jag vill gärna träffa er igen - fastän jag vet att det här var sista gången jag såg många av er. Men Ämneslärare 2015 vid Åbo Akademi - jag kommer att minnas er med värme! Och jag måste säga att studierna vid ÅA har varit mycket bättre än jag hade förväntat mig. Ämnesdidaktiken har varit givande och min handledare har varit väldigt stödande och uppmuntrande men kritiserat när det behövts. Visst finns det bottennapp också, men i det stora hela har jag trivts mycket bra med studierna och fått ny inspiration.

Kommentarer

Populära inlägg