Lite mer stafettkarneval
För att precisera lite mera, hur jag tänker kring Stafettkarnevalen.
Jag läste kommentarer på bekantas bloggar om att det förekommit slagsmål mellan hejarklackarna redan för 20 år sedan. Att det varit krissamtal efteråt i vissa skolor.
Nu tänker vi (mest) flickor. I dagens digitala värld, är det viktigt att få synas. Vara vacker, populär. De tränar i sin hejarklackar. De kommer ner dagen före till Helsingforsregionen. Sover knappt någonting natten före den stora dagen. Kommer till stadion fem på morgonen för att börja köa. Det blir masshysteri. Det sägs att för varje tonåring (ja, det gäller nog oss vuxna också) sjunker IQ i en grupp. Att man upplever att det är viktigt att vara först och få välja plats blir så mycket viktigare när man stått där i timtal och är rädd att ett annat gäng ska smita före och ta "våra" platser. Det blir så viktigt. I den där situationen finns inget som heter tänka objektivt. Det borde vi vuxna förstå. Och ta vårt ansvar. Se till att det organiseras tryggt. Och rättvist. Kenneth Myntti skrev en bra ledare i Österbottens tidning, tyckte jag. Ska det tävlas mellan hejarklackar ska platsen man sitter på inte få ha någon betydelse. Man tilldelas en plats vid anmälan och så är det ingen diskussion. Inte får ju de som springer välja bana, heller.
Nu vet jag ju att vi vuxna inte alltid är så objektiva, heller. Se nu på tant Nizzan som skriker högt när Finland vinner över Sverige och tycker det är rätt åt dem. Och att domarna givetvis är partiska och håller på motståndarlaget, som i damVM. Men jag vill ju våra ungdomars bästa. Att de ska få ha det trevligt när de håller på med något de gillar. Inte att det ska bli skriverier om vem som gjorde fel och skuldbelägga en hejarklack, som (enligt vad jag såg på videon) visserligen tryckte emot för att deras förtrupp skulle hinna först, men som nog inte var de som välte stängslet och gick över det. (Om jag såg byxornas färg rätt. Det som förvånar mig är att ingen gjort något åt dethär tidigare.
Jag läste kommentarer på bekantas bloggar om att det förekommit slagsmål mellan hejarklackarna redan för 20 år sedan. Att det varit krissamtal efteråt i vissa skolor.
Nu tänker vi (mest) flickor. I dagens digitala värld, är det viktigt att få synas. Vara vacker, populär. De tränar i sin hejarklackar. De kommer ner dagen före till Helsingforsregionen. Sover knappt någonting natten före den stora dagen. Kommer till stadion fem på morgonen för att börja köa. Det blir masshysteri. Det sägs att för varje tonåring (ja, det gäller nog oss vuxna också) sjunker IQ i en grupp. Att man upplever att det är viktigt att vara först och få välja plats blir så mycket viktigare när man stått där i timtal och är rädd att ett annat gäng ska smita före och ta "våra" platser. Det blir så viktigt. I den där situationen finns inget som heter tänka objektivt. Det borde vi vuxna förstå. Och ta vårt ansvar. Se till att det organiseras tryggt. Och rättvist. Kenneth Myntti skrev en bra ledare i Österbottens tidning, tyckte jag. Ska det tävlas mellan hejarklackar ska platsen man sitter på inte få ha någon betydelse. Man tilldelas en plats vid anmälan och så är det ingen diskussion. Inte får ju de som springer välja bana, heller.
Nu vet jag ju att vi vuxna inte alltid är så objektiva, heller. Se nu på tant Nizzan som skriker högt när Finland vinner över Sverige och tycker det är rätt åt dem. Och att domarna givetvis är partiska och håller på motståndarlaget, som i damVM. Men jag vill ju våra ungdomars bästa. Att de ska få ha det trevligt när de håller på med något de gillar. Inte att det ska bli skriverier om vem som gjorde fel och skuldbelägga en hejarklack, som (enligt vad jag såg på videon) visserligen tryckte emot för att deras förtrupp skulle hinna först, men som nog inte var de som välte stängslet och gick över det. (Om jag såg byxornas färg rätt. Det som förvånar mig är att ingen gjort något åt dethär tidigare.
Kommentarer
Skicka en kommentar