Semester igen
Fru Nizzan jobbade en vecka drygt, sedan tog hon semester igen. Mitt i den tid då hon borde förbereda nästa läsår. Varför i hela friden, tänker hon nu. Fru Nizzan beslöt sig för att studera. Hela tre veckors heltidsstudier. Fru Nizzan hade också tänkt gå någon kurs vid sidan om jobbet i höst, men börjar redan nu ångra sitt beslut.
I stället för att använda sin semester till att sova på morgnarna och ta det lugnt, stiger Fru Nizzan upp normal tid och kör den vanliga vägen till jobbet. Ibland går Fru Nizzan in till jobbet och kollar att inte allt rasat ihop för att hon inte är närvarande. Nej, inget har gått fel på jobbet när Fru Nizzan är borta. Fru Nizzan är inte alls oumbärlig. Åtminstone inte ännu.
Och vad gör då Fru Nizzan? Jo, hon går en inledande kurs för blivande ämneslärare. Alltså hallå, säger ni. Fru Nizzan klagar ju över sin undervisning stup i kvarten. Och ja, Fru Nizzan har undervisat 20 år, men inte på heltid. Och Fru Nizzan orkar inte klaga över regelverket, för de facto har Fru Nizzan knappt satt sin fot i ett högstadium eller gymnasium. Hon har inte ens vikarierat i ett gymnasium. Fru Nizzan har haft förmånen att undervisa vuxna människor och behöver således inledande praktik i en normal skola. Om hon sedan fortsätter studierna i ett senare skede, det vet hon inte. Behovet av fransklärare är ju inte direkt skriande. Men det skulle ju vara trevligt att ha ett intyg att hon är behörig att undervisa. Om hon sedan är kompetent, det är en annan historia.
En trött Fru Nizzan konstaterar att det är värre att vara studerande än att undervisa. Men samtidigt är det rätt skönt att vara studerande. Då kan man lämna allt elände som ligger på skrivbordet med motiveringen att man är på semester.
So long!
I stället för att använda sin semester till att sova på morgnarna och ta det lugnt, stiger Fru Nizzan upp normal tid och kör den vanliga vägen till jobbet. Ibland går Fru Nizzan in till jobbet och kollar att inte allt rasat ihop för att hon inte är närvarande. Nej, inget har gått fel på jobbet när Fru Nizzan är borta. Fru Nizzan är inte alls oumbärlig. Åtminstone inte ännu.
Och vad gör då Fru Nizzan? Jo, hon går en inledande kurs för blivande ämneslärare. Alltså hallå, säger ni. Fru Nizzan klagar ju över sin undervisning stup i kvarten. Och ja, Fru Nizzan har undervisat 20 år, men inte på heltid. Och Fru Nizzan orkar inte klaga över regelverket, för de facto har Fru Nizzan knappt satt sin fot i ett högstadium eller gymnasium. Hon har inte ens vikarierat i ett gymnasium. Fru Nizzan har haft förmånen att undervisa vuxna människor och behöver således inledande praktik i en normal skola. Om hon sedan fortsätter studierna i ett senare skede, det vet hon inte. Behovet av fransklärare är ju inte direkt skriande. Men det skulle ju vara trevligt att ha ett intyg att hon är behörig att undervisa. Om hon sedan är kompetent, det är en annan historia.
En trött Fru Nizzan konstaterar att det är värre att vara studerande än att undervisa. Men samtidigt är det rätt skönt att vara studerande. Då kan man lämna allt elände som ligger på skrivbordet med motiveringen att man är på semester.
So long!
Kommentarer
Skicka en kommentar