Fru Nizzan firar fredag kväll
Nåja, firar och firar. Hon sitter vid datorn och lyssnar på hunden T som försöker skälla i kapp med en främmande hund, som tydligen förirrat sig till skogarna i närheten. Blir till att ha öronproppar i natt, om inte den främmande hunden eller våra hundar blir hesa.
I helgen ska Fru Nizzan frisera sig. Hon ska också fungera chaufför åt Nizze 2, som går i skriftskolan. Därtill ska hon försöka få lördagsshopping med kära mor in i schemat. Och så skulle det inte vara sämre om Fru Nizzan skulle hinna med en grovstädning också. Hon kunde förstås ha gjort den i kväll, men Herr Nizze påstår att det inte behövs. Fru Nizzan betraktade badrumsspegeln och badrumsgolvet och konstaterade att det VISST behövs. Men inte i kväll. Fru Nizzan besökte gymmet i dag efter jobbet och känner sig rätt nöjd. Stretching borde stå på programmet före läggdags, men vi får se.
I morgon borde Fru Nizzan också ta itu med sin didaktikuppsats. Avsnitt 1, didaktikens grundbegrepp börjar väl vara nästan klar. Dvs. det finns en massa material att redigera. Avsnitt 2 ska handla om undervisningsplanering och läroplaner. Avsnitt 3 om undervisningsmetoder och avsnitt 4 om utvärdering. Trodde det var fem delar. Undrar hur jag läst då. Antagligen inbillade jag mig att provuppgiften och den egna undervisningsplanen var en separat uppgift. Nåja. Det blir nog till att stänga dörren och hoppas på att nätboken samarbetar. Sönernas datorer lär jag inte få använda flera helger i rad. Lyckligtvis fick jag de lånade böckerna förnyade, så jag har någon chans att hänvisa till adekvat litteratur. Om jag tycker det är kul att studera? Ja och nej. Det är roligt att lära sig nya saker, som kan tillämpas i det dagliga arbetet. Det är mindre roligt att göra inlämningsuppgifter under tidspress. Å andra sidan skulle jag aldrig göra uppgifterna om jag inte hade tidspress. Aldrig är Fru Nizzan nöjd, alltså. Och ingen har tvingat mig. Jag måste ju inte ha studiepoäng. Jag kan ju bara lära mig för livet. Men tänk nu, om Fru Nizzan vill bli riktig lärare före pensionen? Då måste hon ha studiepoängen. Så kära fru: det är nog bara så att du sätter dig ner på din stol och ser till att göra jobbet. Ju förr, desto bättre. Man ska aldrig lämna något till sista natten, ty då är risken stor att datorn brinner upp, hårdskivan förstörs, alla säkerhetskopiorna har blivit stulna - eller något liknande. I värsta fall kan man bli sjuk också. Så det är bara att ta skeden, eller närmare bestämt datorn och böckerna, i vacker hand och SKRIVA.
Dessutom har fru Nizzan gjort något otroligt korkat. Hon har lovat vara festtalare på den lokala pensionärsföreningens julfest. Dels går det åt en semesterdag, dels får hon tala om vad hon vill - utom tjärbränning - och dels är hon inte särskilt kompetent som festtalare. För tillfället har hon typ 10 olika ämnen hon kan tänka sig. Här är några av dem:
Tiderna förändras och vi med dem
Julbetraktelse
Hur språket påverkar vår personlighet
Kan man lära sig språk som "gammal"
Hembygdens betydelse
Reseminnen
En lektion i franska - vi lär oss en fransk julsång
Det ena ämnet blir värre än det andra. Ju mer jag funderar, desto tokigare rubriker. Jag lutar dock åt att det gärna skulle få vara roligt, gärna få innehålla något som publiken tycker är intressant och gärna kunna knytas till julen på något sätt. Dessutom skulle det ju vara roligt om det är något ämne jag behärskar också. Och nej, jag kan inte läsa upp min didaktikuppsats. Jag tror inte våra pensionärer skulle uppskatta dylik nonchalans. En festtalare ska tala till sin publik, inte läsa upp något som knappast intresserar publiken. Ärligt talat, jag tycker det är ganska intressant - men att gå från att undervisa i svenska och franska och att berätta om språkstudier vid universitet till att hålla festtal i pensionärsföreningen är en utmaning. Och det är kanske därför jag tackade ja.
I helgen ska Fru Nizzan frisera sig. Hon ska också fungera chaufför åt Nizze 2, som går i skriftskolan. Därtill ska hon försöka få lördagsshopping med kära mor in i schemat. Och så skulle det inte vara sämre om Fru Nizzan skulle hinna med en grovstädning också. Hon kunde förstås ha gjort den i kväll, men Herr Nizze påstår att det inte behövs. Fru Nizzan betraktade badrumsspegeln och badrumsgolvet och konstaterade att det VISST behövs. Men inte i kväll. Fru Nizzan besökte gymmet i dag efter jobbet och känner sig rätt nöjd. Stretching borde stå på programmet före läggdags, men vi får se.
I morgon borde Fru Nizzan också ta itu med sin didaktikuppsats. Avsnitt 1, didaktikens grundbegrepp börjar väl vara nästan klar. Dvs. det finns en massa material att redigera. Avsnitt 2 ska handla om undervisningsplanering och läroplaner. Avsnitt 3 om undervisningsmetoder och avsnitt 4 om utvärdering. Trodde det var fem delar. Undrar hur jag läst då. Antagligen inbillade jag mig att provuppgiften och den egna undervisningsplanen var en separat uppgift. Nåja. Det blir nog till att stänga dörren och hoppas på att nätboken samarbetar. Sönernas datorer lär jag inte få använda flera helger i rad. Lyckligtvis fick jag de lånade böckerna förnyade, så jag har någon chans att hänvisa till adekvat litteratur. Om jag tycker det är kul att studera? Ja och nej. Det är roligt att lära sig nya saker, som kan tillämpas i det dagliga arbetet. Det är mindre roligt att göra inlämningsuppgifter under tidspress. Å andra sidan skulle jag aldrig göra uppgifterna om jag inte hade tidspress. Aldrig är Fru Nizzan nöjd, alltså. Och ingen har tvingat mig. Jag måste ju inte ha studiepoäng. Jag kan ju bara lära mig för livet. Men tänk nu, om Fru Nizzan vill bli riktig lärare före pensionen? Då måste hon ha studiepoängen. Så kära fru: det är nog bara så att du sätter dig ner på din stol och ser till att göra jobbet. Ju förr, desto bättre. Man ska aldrig lämna något till sista natten, ty då är risken stor att datorn brinner upp, hårdskivan förstörs, alla säkerhetskopiorna har blivit stulna - eller något liknande. I värsta fall kan man bli sjuk också. Så det är bara att ta skeden, eller närmare bestämt datorn och böckerna, i vacker hand och SKRIVA.
Dessutom har fru Nizzan gjort något otroligt korkat. Hon har lovat vara festtalare på den lokala pensionärsföreningens julfest. Dels går det åt en semesterdag, dels får hon tala om vad hon vill - utom tjärbränning - och dels är hon inte särskilt kompetent som festtalare. För tillfället har hon typ 10 olika ämnen hon kan tänka sig. Här är några av dem:
Tiderna förändras och vi med dem
Julbetraktelse
Hur språket påverkar vår personlighet
Kan man lära sig språk som "gammal"
Hembygdens betydelse
Reseminnen
En lektion i franska - vi lär oss en fransk julsång
Det ena ämnet blir värre än det andra. Ju mer jag funderar, desto tokigare rubriker. Jag lutar dock åt att det gärna skulle få vara roligt, gärna få innehålla något som publiken tycker är intressant och gärna kunna knytas till julen på något sätt. Dessutom skulle det ju vara roligt om det är något ämne jag behärskar också. Och nej, jag kan inte läsa upp min didaktikuppsats. Jag tror inte våra pensionärer skulle uppskatta dylik nonchalans. En festtalare ska tala till sin publik, inte läsa upp något som knappast intresserar publiken. Ärligt talat, jag tycker det är ganska intressant - men att gå från att undervisa i svenska och franska och att berätta om språkstudier vid universitet till att hålla festtal i pensionärsföreningen är en utmaning. Och det är kanske därför jag tackade ja.
Att lova bli festtalare är en utmaning. Utan utmaningar har vi det alltför lätt. Tror att du gjorde rätt som lovade dem att bli festtalare. Känner du dig osäker, tala lägre, så hör de inte. Jag skulle föreslå att ta alternativet, Hur språket påverkar vår personlighet, för det klingar intressant i mina öron, och en sak till. Lycka till, det går bra. :D
SvaraRadera