Dag 17 och halva dag 18
Håhå. Jag måste ha en oerhört stor sömnskuld. Jag vaknade kl. 10 i morse. Jag, som alltid annars varit morgonpigg. Denna semester sover jag halva dagarna.
Gårdagen var vacker, om än kylig. Dum som jag var, hade jag strechat på golvet kvällen före. Då kände jag hur oerhört smutsigt golvet var. Således blev det operation städning igen en gång i går. Herr Nizze och hans kompis var och vandrade Utterleden mellan Lappfors skidstuga och Hjulfors. De hade beställt hämtning ca 13-tiden. Eftersom jag inget hörde, körde jag iväg vid 13-tiden. Inga herrar på plats. Nä, herr Nizze skulle alltså ringa när de närmade sig Hjulforsen, hade han tänkt. Medan jag tänkte att han hör av sig om det blir senare än kl. 13. Men det gjorde inget. Jag tog en liten tur längs Utterleden, jag med. Hann en dryg kilometer innan jag mötte herrarna. Måste säga att de hade god fart, med tanke på att de gått närmare 15 km. Herr Nizzes kompis åt sedan hos oss och senare på kvällen tog jag itu med lite ogräs igen. Nu var det dock så vått att det inte var särskilt roligt. Följden var att jag for ut på min joggingrunda i stället. Jag orkade mina 7 km. I dag är det således vilodag/promenaddag. Nästa pass borde sedan bli 7.3 km, ungefär. Fast jag undrar. Knappast kommer jag att delta i Jakob-åttan och knappast Sju Sjöar, så det är kanske säkrast att inte belasta benen med så mycket längre löppass än 7 km. Jag är ju gammal. Å andra sidan är jag ganska överviktig, så jag måste hålla i gång. Om jag inte skulle motionera dagligen, skulle jag antagligen väga 100 kg. Jag menar, när jag vet vad jag väger nu, när jag trots allt gått på gym på vintern, promenerat nästan dagligen och sprungit sedan våren/försommaren. Håhå. Det om dag 17. Eftersom jag sovit bort halva dagen, så har jag bara hunnit städa litet på vinden. I morgon kväll får vi troligen hit en permispojke. Det är herr Nizzes systerson, som tagit steget från landet i väster till Dragsvik. Då passar det ju bra att han använder permissionerna till att besöka sina släktingar ute på vischan i Österbotten.
Gårdagen var vacker, om än kylig. Dum som jag var, hade jag strechat på golvet kvällen före. Då kände jag hur oerhört smutsigt golvet var. Således blev det operation städning igen en gång i går. Herr Nizze och hans kompis var och vandrade Utterleden mellan Lappfors skidstuga och Hjulfors. De hade beställt hämtning ca 13-tiden. Eftersom jag inget hörde, körde jag iväg vid 13-tiden. Inga herrar på plats. Nä, herr Nizze skulle alltså ringa när de närmade sig Hjulforsen, hade han tänkt. Medan jag tänkte att han hör av sig om det blir senare än kl. 13. Men det gjorde inget. Jag tog en liten tur längs Utterleden, jag med. Hann en dryg kilometer innan jag mötte herrarna. Måste säga att de hade god fart, med tanke på att de gått närmare 15 km. Herr Nizzes kompis åt sedan hos oss och senare på kvällen tog jag itu med lite ogräs igen. Nu var det dock så vått att det inte var särskilt roligt. Följden var att jag for ut på min joggingrunda i stället. Jag orkade mina 7 km. I dag är det således vilodag/promenaddag. Nästa pass borde sedan bli 7.3 km, ungefär. Fast jag undrar. Knappast kommer jag att delta i Jakob-åttan och knappast Sju Sjöar, så det är kanske säkrast att inte belasta benen med så mycket längre löppass än 7 km. Jag är ju gammal. Å andra sidan är jag ganska överviktig, så jag måste hålla i gång. Om jag inte skulle motionera dagligen, skulle jag antagligen väga 100 kg. Jag menar, när jag vet vad jag väger nu, när jag trots allt gått på gym på vintern, promenerat nästan dagligen och sprungit sedan våren/försommaren. Håhå. Det om dag 17. Eftersom jag sovit bort halva dagen, så har jag bara hunnit städa litet på vinden. I morgon kväll får vi troligen hit en permispojke. Det är herr Nizzes systerson, som tagit steget från landet i väster till Dragsvik. Då passar det ju bra att han använder permissionerna till att besöka sina släktingar ute på vischan i Österbotten.
Kommentarer
Skicka en kommentar