Trött

Idag har jag varit så himmelens trött. Kände redan i går när jag kom hem att jag var svag i kroppen. Trodde jag skulle svimma när jag åt. Men sedan kom jag mig ut på en halvtimmes promenad i alla fall. Det har jag inte kommit mig för i kväll. Det blev bara knappt 30 minuter stabilitetsträning. Vackert så, i och för sig. Men när det nu visade sig att pappas kusins fru blir begravd på lördag och mamma sist och slutligen tycker att vi kanske borde åka till begravningen, så är jag litet ledsen för att igen missa ett träningspass. Det senaste missade jag för att jag var på en konferens i Vasa. Jag har så svårt att få in träningspass i kalendern just nu. När man är studerande borde det vara lättare. Men så är det inte. Sist och slutligen är det inte studierna som stressar, utan det som jag inte hinner här hemma. Nizze 2 ska få hit två flickor från Seinäjoki nästa vecka. Dels kommer jag att vara borta när de är är och dels har jag inte haft tid att städa ordentligt efter julen. Detta betyder att jag hade tänkt vika lördagen för storstädning. Men nu blir det alltså begravning i stället. Och jag vägrar att använda söndagen till storstädning. Jag måste ha en vilodag per vecka. Även om jag kanske skriver något för studierna. Men något inbokat i kalendern vägrar jag att ha.

Så, himmelens trött. JA. Egentligen en helt vanlig arbetsdag denna tid på året. Väckning halv sex. Avfärd halv sju. Åhörde lektioner 8.30-11. Lunchade. Åhörde en lektion till. Hade en kaffepaus på en och en halv timme. Den behövdes. Diskuterade de lektioner vi auskulterat och slutade kl. 17. Alltså var jag hemma lite före klockan 19. Är man inspirerad att träna efter det? Inte jag. Skulle jag ha bott på Tekla, skulle jag ha gått på gymmet där. Men kör man 100 km i mörker och snöslask så orkar man varken gå och hälsa på mamma eller träna. Hoppas få in träning på fredag kväll eller söndag kväll i stället för den jag missar på lördag. Samtidigt får detta inte bli något stressmoment, för då får jag ju stressymtom av att försöka hinna motionera.

Det är intressant att få åhöra andras lektioner. Snart kommer jag själv att bli observerad. Både av lärare och studiekompisar. Samtidigt är det inget nytt. Jag har haft kollegor som studerande och har ibland fått litet feedback. Jag ska försöka att inte bli ledsen när de inte tycker om mina metoder. Jag ska också försöka att inte jobba ihjäl mig med planeringen. Jag kan ju undervisa franska på den nivå de rör sig både i högstadiet och gymnasiet. Och jag är van att göra lektionsplaneringar. Så egentligen borde det vara en dag på jobbet. Men det känns inte så. Samtidigt vet jag att folk med mycket mindre erfarenhet än jag har klarat av dessa 35 studiepoäng på didaktisk linje. Jag vill förstås ha goda insikter för att kunna ha någon möjlighet att få jobba t.ex. på övningsskolan. Men jag kan nog nöja mig med nöjaktiga också. Jag vet ju innerst inne att jag kan det där och att min motivation är att skaffa mig behörighet.