Grammatik
Så återkommer jag än en gång till en av mina favoriter inom språkundervisningen: grammatiken. En av texterna som är läxa till nästa vecka, är skriven av Ulrika Tornberg (i boken Språkdidaktik). Texten handlar om grammatikundervisning.
Tornberg skriver också om att man inte kan lära sig något nytt inom ett språk om man inte är mogen för det. Detta fick mig att fundera om det kan vara det som gör att finskan är så svår för många av oss. När jag var på fältpraktik märkte jag, att samma verbböjning som man gick igenom i femman övades i gymnasiet - och det var ingen självklarhet att gymnasisterna kunde den. Kan det vara så att man i undervisningen går vidare till nästa steg, innan studenterna/eleverna är redo?
En forskare som heter Barstone säger enligt Tornberg att för att eleverna/studenterna ska kunna lära sig grammatik, måste de lägga märke till strukturerna. De måste ta in information, strukturera den och ställa upp egna hypoteser om hur grammatikregeln fungerar. Sedan ska de använda sina antaganden i nya situationer och testa om det är som de tror. Detta är något som studenterna själva måste göra för att lära sig.
Vi har förstås ingen nytta av grammatikregler och att vi förstår dem, om vi inte använder dem. Enligt den text jag läst, måste vi använda språket medan vi lär oss det. Vi kan inte vänta tills vi kan allt i teorin. Det är dock mycket krävande att planera sådan undervisning, så även här undrar jag om det kan vara orsaken till att många ser ett rött skynke när de hör ordet grammatik. Det gäller nämligen att hitta på kommunikativa övningar, man ska inte bara fylla i vissa former. Tornberg betonar att de studerande ska ha förberedelsetid när de ska göra kommunikativa övningar. Det har jag nog felat mot. I min iver att låta dem öva muntligt, har jag delat ut övningen samma lektion och sagt att "nu får ni prata franska/svenska". Ett problem som jag mött är, att studerande varit borta den gång de fått den muntliga övningen och de har inte heller tagit reda på att de har uppgiften som läxa. Det har lett till att en del av gruppen inte alls varit förberedd och då har de inte fått ut mesta möjliga av övningen. Vad gör man åt sådant? Hur som helst, det som kommer fram ytterligare i texten är, att vi ska göra sådan kommunikationsövningar där man verkligen får in ny information. Då borde det bli intressantare att öva också, förhoppningsvis.
Jag tyckte alltså att det här var en mycket intressant text. Hur man sedan kan använda de metoder som de föreslår när man har en begränsad tid till förfogande är en annan historia. Det är nog möjligt att jag blir tvungen att omvärdera mitt sätt att undervisa grammatik. Jag är inte nöjd med det jag gjort hittills, men jag vet inte heller om jag klarar av att börja undervisa enligt de exempel som ges. Jag upplever dock att jag är inne på rätt väg i mina egna tankegångar, så det ska bli spännande att se vad våren har i beredskap när vi fortsätter studierna och börjar hålla övningslektioner.
Jag förstår att världen håller andan i väntan på referatet av nästa artikel som vi ska diskutera på textseminariet om en knapp vecka. Den handlar nämligen också om grammatik. Spännande fortsättning följer. Nu ska fru Nizzan sluta flumma om grammatik och dylikt. Nu är det lördag kväll. Herr Nizze har kompisar på filmkväll och Nizzarna är hos en kompis hela natten. Föräldrafritt. Man får hoppas att de sköter sig. Gonatt.
Tornberg har helt klart samma åsikt som jag, när det gäller att det är nödvändigt att undervisa grammatik. Varför jag tycker det? Därför att vi i vissa situationer kan klara oss med bara ord, men att vi i mera komplicerade situationer behöver grammatiken för att kunna kommunicera förståeligt. Grammatiken sammanfogar orden och ger dem ett innehåll.
Dessutom tar Tornberg upp just de frågor jag funderat över, nämligen hur man ska undervisa grammatik så att de studerande förstår att det är grammatiken som ger språket betydelse och innehåll. Precis som Tornberg tycker jag, att separat grammatikundervisning (t.ex. en lektion per vecka) inte ger någon helhetsbild. Tvärtom ger man ju då bilden av att grammatik är något annat än språket man ska lära sig.
Kapitlet jag läst var ganska långt, 21 sidor och innehåller en hel del historia och teori. Det är dock mycket lättläst och ger en bra bakgrund till var vi står inom språkundervisningen i dag. Den äldre, traditionella grammatikundervisning presenterar grammatikregeln först och sedan ger man exempel. Jag vet att jag själv håller på med det fortfarande. Vi läser texter, översätter och i samband med det kommenterar jag grammatiken och ger teorin och sedan gör vi övningar. Tornberg skriver att det är många som inte har nytta av den typen av undervisning, eftersom de inte förstår regeln.
Med andra ord: när vi gör grammatikövningar i klassen och jag rättar när en studerande gjort fel, så ger jag inte den studerande möjlighet att lära sig. Anledningen är helt enkelt den, att den studerande inte förstått regeln och då kan hen inte använda regeln nästa gång håller.Dessutom tar Tornberg upp just de frågor jag funderat över, nämligen hur man ska undervisa grammatik så att de studerande förstår att det är grammatiken som ger språket betydelse och innehåll. Precis som Tornberg tycker jag, att separat grammatikundervisning (t.ex. en lektion per vecka) inte ger någon helhetsbild. Tvärtom ger man ju då bilden av att grammatik är något annat än språket man ska lära sig.
Kapitlet jag läst var ganska långt, 21 sidor och innehåller en hel del historia och teori. Det är dock mycket lättläst och ger en bra bakgrund till var vi står inom språkundervisningen i dag. Den äldre, traditionella grammatikundervisning presenterar grammatikregeln först och sedan ger man exempel. Jag vet att jag själv håller på med det fortfarande. Vi läser texter, översätter och i samband med det kommenterar jag grammatiken och ger teorin och sedan gör vi övningar. Tornberg skriver att det är många som inte har nytta av den typen av undervisning, eftersom de inte förstår regeln.
Tornberg skriver också om att man inte kan lära sig något nytt inom ett språk om man inte är mogen för det. Detta fick mig att fundera om det kan vara det som gör att finskan är så svår för många av oss. När jag var på fältpraktik märkte jag, att samma verbböjning som man gick igenom i femman övades i gymnasiet - och det var ingen självklarhet att gymnasisterna kunde den. Kan det vara så att man i undervisningen går vidare till nästa steg, innan studenterna/eleverna är redo?
En forskare som heter Barstone säger enligt Tornberg att för att eleverna/studenterna ska kunna lära sig grammatik, måste de lägga märke till strukturerna. De måste ta in information, strukturera den och ställa upp egna hypoteser om hur grammatikregeln fungerar. Sedan ska de använda sina antaganden i nya situationer och testa om det är som de tror. Detta är något som studenterna själva måste göra för att lära sig.
Vi har förstås ingen nytta av grammatikregler och att vi förstår dem, om vi inte använder dem. Enligt den text jag läst, måste vi använda språket medan vi lär oss det. Vi kan inte vänta tills vi kan allt i teorin. Det är dock mycket krävande att planera sådan undervisning, så även här undrar jag om det kan vara orsaken till att många ser ett rött skynke när de hör ordet grammatik. Det gäller nämligen att hitta på kommunikativa övningar, man ska inte bara fylla i vissa former. Tornberg betonar att de studerande ska ha förberedelsetid när de ska göra kommunikativa övningar. Det har jag nog felat mot. I min iver att låta dem öva muntligt, har jag delat ut övningen samma lektion och sagt att "nu får ni prata franska/svenska". Ett problem som jag mött är, att studerande varit borta den gång de fått den muntliga övningen och de har inte heller tagit reda på att de har uppgiften som läxa. Det har lett till att en del av gruppen inte alls varit förberedd och då har de inte fått ut mesta möjliga av övningen. Vad gör man åt sådant? Hur som helst, det som kommer fram ytterligare i texten är, att vi ska göra sådan kommunikationsövningar där man verkligen får in ny information. Då borde det bli intressantare att öva också, förhoppningsvis.
Jag tyckte alltså att det här var en mycket intressant text. Hur man sedan kan använda de metoder som de föreslår när man har en begränsad tid till förfogande är en annan historia. Det är nog möjligt att jag blir tvungen att omvärdera mitt sätt att undervisa grammatik. Jag är inte nöjd med det jag gjort hittills, men jag vet inte heller om jag klarar av att börja undervisa enligt de exempel som ges. Jag upplever dock att jag är inne på rätt väg i mina egna tankegångar, så det ska bli spännande att se vad våren har i beredskap när vi fortsätter studierna och börjar hålla övningslektioner.
Jag förstår att världen håller andan i väntan på referatet av nästa artikel som vi ska diskutera på textseminariet om en knapp vecka. Den handlar nämligen också om grammatik. Spännande fortsättning följer. Nu ska fru Nizzan sluta flumma om grammatik och dylikt. Nu är det lördag kväll. Herr Nizze har kompisar på filmkväll och Nizzarna är hos en kompis hela natten. Föräldrafritt. Man får hoppas att de sköter sig. Gonatt.
Kommentarer
Skicka en kommentar