Bilen gör mig galen

Finns det något så dyrt som bilar? Jag är beroende av en stadig bil för att kunna förflytta mig hemifrån till jobbet i Vasa. Jag kör ca 1000 km per vecka och behöver en bil som håller. Detta år har bilen inte varit särskilt medgörlig. Det började en dag i februari. Kretskortet i växellådan - ca 700 euro. En månad senare ett annat elfel. 300 euro plus ett mindre fel, 200 euro. Vanlig service 400 euro. Till råga på allt ska bilfirmorna ha kontant betalning. Eller kreditkort. I kväll när jag kom från jobbet hade maken bestämt att vi skulle åka in till stan och äta KorvGörans kebab och gå på kvällsloppis. Trevligt, även om jag var trött och hungrig efter att ha varit hemifrån 12 timmar och det var sex timmar sedan jag åt lunch. När vi satte oss i bilen hände det trevligaste.... Bilen vägrade känna igen nyckeln - elektronikfel igen. Där satt vi. Maken ringde en god vän som vänligt nog hämtade oss och bärgningsbilen hämtade bilen. Undrar vad den lilla elektronikgrejen kommer att kosta. Snart får man ju ta ett reparationslån. Det är ju en hel södernresa för familjen som gått åt bara i reparationer. Gissa om jag känner mig gråtfärdig. Varför är man inte miljonär? Och jag vet, det är i-landsproblem. Jag saknar inget och har det bättre än många andra. Familjer med riktiga ekonomiska problem som inte vet hur de ska få mat för dagen åt sina barn, de gråter säkert över att någon kan vara så självisk som jag. Men sur måste man få vara i alla fall. Att det sedan är marginella problem om jag jämför med riktigt svårt utsatta människor, det är en annan historia.