Semester
Äntligen semester! Förhoppningsvis är vädret lika vackert hela juli månad :). Bilen har kommit hem igen. Det verkar vara den ena nyckeln som är sönder, inte strömlåset. Åtminstone körde maken hem bilen i kväll utan problem.
Dagens debatt i radion var "Köper du ut alkohol åt minderåriga?". Mitt svar är "Nej, det har jag aldrig gjort." Henrika Mercadante menade i sin krönika, att man tar bort spänningen genom att köpa alkohol till ungdomarna. Se bara på Italien, menar hon. Där smygs det inte, utan man tar med sig barnen på fester, de får smaka på vinet och lär sig använda det etc. etc.
Nu har jag själv alldeles nyss fått en tonåring och min fasta övertygelse är i dag att jag inte kommer att köpa ut något till honom. Väl medveten om att det sägs att allt förbjudet är så mycket roligare har jag den inställningen. Själv är jag, om inte absolutist, så nykterist. Jag kan dricka ett glas öl per månad (maximum), men ser det inte som något man måste pröva på. Jag har aldrig varit full - fattar inte grejen med att vara full. Redan att känna sig varm och fnittrig var tillräckligt obehagligt för mig, när jag någon gång i vuxen ålder drack vin till maten. Jag vill ha kontroll över mig själv och det jag gör, alltså håller jag mig i körskick. Varför skulle jag då köpa ut alkohol till mina barn? Ok, det finns alltid de som köper ut. Dagens krönikör menade att man gör det lätt för sig genom att neka att köpa ut. Då kan man skylla på andra. Men så är det ju inte. Det är inte det som är grejen. Grejen är, att jag vill att mina barn ska veta att jag inte vill att de ska dricka alkohol. Själv har jag fått åthutningar i vuxen ålder (30+) för att "mamma nog visste jag också super och kommer att bli alkoholist." En sådan värld där det är bara svart och vitt vill jag inte skapa för barnen. Däremot vill jag alltså att de ska veta, att jag inte vill att de ska dricka innan de är vuxna. Helst inte alls. Har försökt förklara att det är för att jag bryr mig om dem, man kan i misstag dricka för mycket och inte veta vad man gör...
I min mans hem har alkohol inte varit något man smyger med. I mitt hem har det varit förbjudet. Så ja...en medelväg där skulle jag se som den bästa. De vet att jag helst ser att de blir, om inte absolutister, så väldigt måttliga med alkoholen. Det håller konsumtionen nere, tror jag. Det har undersökningar också visat: familjer där barn fått alkohol i hemmet dricker mera än de som inte vant sig hemifrån. I medeltal, alltså. Men alla får givetvis ha sin åsikt. Detta är min.
Glad midsommar!
Dagens debatt i radion var "Köper du ut alkohol åt minderåriga?". Mitt svar är "Nej, det har jag aldrig gjort." Henrika Mercadante menade i sin krönika, att man tar bort spänningen genom att köpa alkohol till ungdomarna. Se bara på Italien, menar hon. Där smygs det inte, utan man tar med sig barnen på fester, de får smaka på vinet och lär sig använda det etc. etc.
Nu har jag själv alldeles nyss fått en tonåring och min fasta övertygelse är i dag att jag inte kommer att köpa ut något till honom. Väl medveten om att det sägs att allt förbjudet är så mycket roligare har jag den inställningen. Själv är jag, om inte absolutist, så nykterist. Jag kan dricka ett glas öl per månad (maximum), men ser det inte som något man måste pröva på. Jag har aldrig varit full - fattar inte grejen med att vara full. Redan att känna sig varm och fnittrig var tillräckligt obehagligt för mig, när jag någon gång i vuxen ålder drack vin till maten. Jag vill ha kontroll över mig själv och det jag gör, alltså håller jag mig i körskick. Varför skulle jag då köpa ut alkohol till mina barn? Ok, det finns alltid de som köper ut. Dagens krönikör menade att man gör det lätt för sig genom att neka att köpa ut. Då kan man skylla på andra. Men så är det ju inte. Det är inte det som är grejen. Grejen är, att jag vill att mina barn ska veta att jag inte vill att de ska dricka alkohol. Själv har jag fått åthutningar i vuxen ålder (30+) för att "mamma nog visste jag också super och kommer att bli alkoholist." En sådan värld där det är bara svart och vitt vill jag inte skapa för barnen. Däremot vill jag alltså att de ska veta, att jag inte vill att de ska dricka innan de är vuxna. Helst inte alls. Har försökt förklara att det är för att jag bryr mig om dem, man kan i misstag dricka för mycket och inte veta vad man gör...
I min mans hem har alkohol inte varit något man smyger med. I mitt hem har det varit förbjudet. Så ja...en medelväg där skulle jag se som den bästa. De vet att jag helst ser att de blir, om inte absolutister, så väldigt måttliga med alkoholen. Det håller konsumtionen nere, tror jag. Det har undersökningar också visat: familjer där barn fått alkohol i hemmet dricker mera än de som inte vant sig hemifrån. I medeltal, alltså. Men alla får givetvis ha sin åsikt. Detta är min.
Glad midsommar!
Kommentarer
Skicka en kommentar