Nina Holmén
Jag hörde NIna Holmén i radion en dag när jag körde hem från jobbet. För den yngre generationen kan jag berätta att Nina Holmén (född Wärn) blev europamästare på 3000m år 1974. Det var en stor händelse för den bygd jag kommer från. En bygdens dotter som tog EM-guld. Min pappa var 52 år då. Ninas lopp minns jag inget av, det enda jag minns är att pappa tog mig, en trettonåring, i famnen och dansade på köksgolvet när Nina tog guld. Sådan känsloyttring har jag aldrig sett hos honom varken förr eller senare. Däremot har jag senare sett loppet på Yles Areena och får fortfarande tårar i ögon när jag minns pappas glädje. Något stort mottagande fick hon inte. HOn lär ha meddelat att hon inte ville ha något stort mottagande. Jag samlade tidnngsurklipp om henne. De finns säkert på vinden hos mina föräldrar ännu. Jag tror att två personer mötte henne på Bennäs järnvägsstation, sedan samlade väl Esseborna litet pengar så hon och Rune kunde köpa en färgTV. Det var den tidens elitidrottare. Hon och hennes man bodde i Esse ett tag under denna tid, och jag minns att jag såg henne på någon fest i byn. Det harmar mig fortfarande att jag inte vågade be om hennes autograf. Men då var inte elitidrottsmän och -kvinnor omringade av autografjägare. Åtminstone i min hemby fick hon vara i fred.
Nå: vad lärde jag mig av henne i radion? Jo: att ingen utomstående förstår hur tungt det är att vara elitidrottare. Samt att hon inte brydde sig särskilt mycket om att det gick dåligt för finländarna i VM. Efter sin egen karriär och efter sonen Jannes karriär var hon ganska trött på det hela.
En klok kvinna. Jag hoppas att jag ännu någon gång i mitt liv ska komma mig för att berätta för henne om min pappas glädje när hon vann sitt mästerskap. En glädje som jag också mindes när Janne Holmén blev europamästare i maraton.
VM i all ära, men familjen Holmén har visat att det också finns ett annat liv som det är viktigt att leva. Ingen poängplacering i VM. Så vaddå? Vi glömmer det till nästa gång. Vem var det förresen som vann hockeyguld senast det var VM? :D
Nå: vad lärde jag mig av henne i radion? Jo: att ingen utomstående förstår hur tungt det är att vara elitidrottare. Samt att hon inte brydde sig särskilt mycket om att det gick dåligt för finländarna i VM. Efter sin egen karriär och efter sonen Jannes karriär var hon ganska trött på det hela.
En klok kvinna. Jag hoppas att jag ännu någon gång i mitt liv ska komma mig för att berätta för henne om min pappas glädje när hon vann sitt mästerskap. En glädje som jag också mindes när Janne Holmén blev europamästare i maraton.
VM i all ära, men familjen Holmén har visat att det också finns ett annat liv som det är viktigt att leva. Ingen poängplacering i VM. Så vaddå? Vi glömmer det till nästa gång. Vem var det förresen som vann hockeyguld senast det var VM? :D
Kommentarer
Skicka en kommentar