Sköna lördag
Så har jag då lyckats baka en chokladkaka, som ser ut att vara lyckad och sandbakelser som smakar bra, men som ser mindre lyckade ut. Tillsammans med en fruktkaka ur fyrsen och litet ost och salta kex ska det väl räcka som lördagsgodis. Hm. Midjemåttet säger att jag inte borde äta något alls av det jag räknat upp. Midjemåttet som skulle krympa efter julen. Icke, sa Nicke.
I går när jag kom hem från jobbet var jag så frustrerad att stickorna yrde. Jag hade blivit informerad om ett beslut som berör min avdelning. I sig är beslutet inte så farligt, men det som retar mig är att vi inte ens blivit kallade till ett diskussionstillfälle tillsammans med andra berörda. Konstigt, att en i grunden liten sak kan göra att arbetsglädjen försvinner. Hade ingen som helst motivation och var glad att jag hade ett kvartssamtal att passa på eftermiddagen, då kunde jag med gott samvete gå hem några timmar tidigare..... För att nu ingen ska tro att jag bara kan komma och gå som jag vill: vi har flextid och mitt stämpelur visar ordentligt på plus, så jag fick visst gå hem..... Ovannämnda får mig att tänka på ledarskap. Visst ska en ledare ha distans och våga ta obekväma beslut. MEN jag undrar om man inte skulle tjäna på att faktiskt ta sig tid att lyssna på de berördas representanter "mellancheferna" och lyssna aktivt och också försöka förklara situationen så att vi känner oss delaktiga. Jag vet inte, jag är inte ledarskapsexpert. Jag vet bara hur jag reagerade i den här situationen.
Och så Euroviisut. Jag tyckte det var roligt att Linn gick vidare. Tråkigt att vissa kommentarer (t.ex. på youtube) måste ta till detta med språket och pampeser som röstar. Visst, vi håller i hop och röstar - men det får ju också finska Finland göra. Hoppas inte våra unga finlandssvenska musiker tar åt sig av sådana som vill dra ner prestationen. Jag tyckte scenshowen var bra. Sin ungdom till trots verkade Linn så säker. Detsamma gäller förstås också Nina Lassander och Sister Twister.
Nu ska det bli en liten promenad i kylan. Ingen lång sådan. Senast jag var på promenad lade jag mig raklång längs vägen. Det kändes INTE bra, trodde jag hade brutit handleden, men klarade mig även denna gång.
I går när jag kom hem från jobbet var jag så frustrerad att stickorna yrde. Jag hade blivit informerad om ett beslut som berör min avdelning. I sig är beslutet inte så farligt, men det som retar mig är att vi inte ens blivit kallade till ett diskussionstillfälle tillsammans med andra berörda. Konstigt, att en i grunden liten sak kan göra att arbetsglädjen försvinner. Hade ingen som helst motivation och var glad att jag hade ett kvartssamtal att passa på eftermiddagen, då kunde jag med gott samvete gå hem några timmar tidigare..... För att nu ingen ska tro att jag bara kan komma och gå som jag vill: vi har flextid och mitt stämpelur visar ordentligt på plus, så jag fick visst gå hem..... Ovannämnda får mig att tänka på ledarskap. Visst ska en ledare ha distans och våga ta obekväma beslut. MEN jag undrar om man inte skulle tjäna på att faktiskt ta sig tid att lyssna på de berördas representanter "mellancheferna" och lyssna aktivt och också försöka förklara situationen så att vi känner oss delaktiga. Jag vet inte, jag är inte ledarskapsexpert. Jag vet bara hur jag reagerade i den här situationen.
Och så Euroviisut. Jag tyckte det var roligt att Linn gick vidare. Tråkigt att vissa kommentarer (t.ex. på youtube) måste ta till detta med språket och pampeser som röstar. Visst, vi håller i hop och röstar - men det får ju också finska Finland göra. Hoppas inte våra unga finlandssvenska musiker tar åt sig av sådana som vill dra ner prestationen. Jag tyckte scenshowen var bra. Sin ungdom till trots verkade Linn så säker. Detsamma gäller förstås också Nina Lassander och Sister Twister.
Nu ska det bli en liten promenad i kylan. Ingen lång sådan. Senast jag var på promenad lade jag mig raklång längs vägen. Det kändes INTE bra, trodde jag hade brutit handleden, men klarade mig även denna gång.
Kommentarer
Skicka en kommentar