Flickan i flaskan

Så har jag avklarat min andra finlandssvenska bok inom en månad. Denna gång var det Christel Sundqvists bok "Flickan i flaskan" som stod i tur. Den här boken behandlar viktiga teman: utbrändhet och hur en alkoholist i familjen påverkar den närmaste familjen. Liksom Korkea-aho rör sig också Sundqvist både i nuet och i det förflutna. Här underlättas läsandet av att det anges årtal som kapitelrubrik. Ändå hade jag ibland svårt att veta vad som var tankar, drömmar och fantasifoster. Allt flöt ibland ihop. Länge trodde jag att Ninni var en vän till huvudpersonen. Tyckte att det var en lustig mamma som inte bjöd in huvudpersonen på saft tillsammans med Ninni. När jag fick upp ögonen för, vem Ninni var, blev det lättare att se sammanhanget.

Boken har ett intressant bildspråk. Ibland blir det opersonligt. samtidigt kanske det är nödvändigt att göra på det sättet för att mera objektivt kunna behandla ämnet. Författaren skriver att det mesta i boken är efterkonstruktioner och rena fantasier. Ändå berör boken mig, och jag kan känna igen vissa saker från min arbetsplats. Jag kan se huvudpersonen gå i korridorerna, jag kan se de gula lapparna och jag kan lida med henne när hon inte längre orkar.

Boken fängslade mig. Inte så att jag sträckläste den, därtill var den för tung. Bildspråket gjorde dock att det svåra ämnet blev lättare att ta till sig. Boken fick mig att bättre förstå vad som rör sig inom en deprimerad/utbränd person.

Inom ett halvt år har jag läst tre österbottniska författare: Catharina Östman, Kaj Korkea-aho och Christel Sundqvist. Jag tycker alla tre är mycket läsvärda författare och önskar dem lycka till också i framtiden.