Summering

-
Tredje arbetsveckan slut. Den har innehållit litet allt möjligt. Herr Nizze åkte på jobb till vårt västra grannland, så honom har vi inte sett sedan tisdag morgon. Det har lett till diverse kontroverser hemma hos oss. En kväll hittade fru Nizzan tre främmande mopeder på gården när hon kom hem. Nizze 1 hade rummet fullt med kompisar. Man kunde ha skurit med en kniv genom luften, när fru Nizzan stoppade in näsan i Nizze 1:s rum för att säga "hej". Det är tydligen inte populärt att komma in och hälsa på kompisarna, när de är i 15-årsåldern. Nizze 1 och NIzze 2 hade heller inte någon mat klar, när fru Nizzan kom från jobbet vid halv sjutiden. Fru Nizzan var rätt sur. Spaghetti kunde de åtminstone ha kokat.

En annan kväll var Nizze 1 borta när fru Nizzan kom hem. Nizze 2 kunde meddela att Nizze 1 åkt med med kompisen någonstans. Fru Nizzan exploderade och fick flera gånger förklara för Nizze 2, att det inte var honom hon var arg på. Fru Nizzan hade nämligen, i sin godhet, offrat 24 euro på smällare och raketer till lördagen. Tidigare hade hon hälsat på sin far på sjukhuset och klockan var mer än halv sju när hon kom hem. Förväntade sig således en delikat spaghetti-måltid. Men nähä. Och värst var att Nizze 1 inte gjort läxorna och än mindre meddelat fru Nizzan vart han var på väg. Konstigt nog, lydde han ett ilsket SMS och kom hem och gjorde läxorna kl. 20. Då hade fru Nizzan redan varit ute på en 30-mintuers länk med intervaller (usch, usch) och fått utlopp för sitt adrenalin. Tur det.

I kväll blev det ingen länk. Ont  i halsen, trött. Började städa litet, men det roade inte. Nu sitter jag och Nizzse 1 vid varsin dator. Nizze 2 var ute i byn, men lydde och kom hem halv tio. Just nu ser han på fotboll.

Kommentarer

  1. Anonym25 augusti 2012 kl. 15:52

    Hejsan, låter som helt normala tonåringar...
    Annika

    SvaraRadera
  2. oops27 augusti 2012 kl. 18:17

    Kan läsa att karafolket har en tendens att sprida på sig i nejden, när ingen kvinna håller reda på dem. Hoppas bara att skocken samlas in så småningom. Skulle föreslå att öronmärka dem för alla eventualiteter, så att de kan återbördas till rätt adress.

    mvh Oops

    SvaraRadera
  3. Nizzan22 september 2012 kl. 20:36

    Ska fundera på öronmärkning. Det är ju så vanligt att pojkar har ett örhänge nuförtiden.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Utvärdering av YAZIO-appen

-
I slutet av förra året försökte en god vän få mig med på en 73-dagars utmaning. Man skulle använda produkter tillverkade av bär som plockats i Lappland. Och så i Nya Zeeland. Vi diskuterade aldrig vad de kostade, för målsättningen var att jag skulle bli friskare. Inte köpa något. Men jag har googlat på företaget och sett att priset för den utmaningen skulle ha varit 2-3 euro om dagen. Dessutom säger jag vanligen "blaha, blaha" när folk försöker övertyga mig om att jag behöver vitaminer elle Omega 3 eller liknande. Det gjorde jag nu också. Inte direkt. Men i princip. Säkert kan det vara bra, men en marknadsföring som är för bra för att vara sann, biter inte på mig. Även om den kanske är sann. Jag går bara inte igång på sånt. Jag måste alltid ha en inre motivation. Komma på saker själv. Ingen ska försöka övertala mig.  Då går jag i lås. Jag måste få ta reda på och testa själv. Så är det med makens solenergiprojekt, som jag var väldigt sur på i början. Det är jag inte längre. Fö
Läs mer

Bra ursäkter?

-
Under alla mina år, har jag börjat bli van vid en massa ursäkter när det gäller varför man inte kan/vill/har möjlighet att delta i kurser med obligatorisk närvaro. Likaså har jag hört alla möjliga förklaringar till, varför man inte kan hålla en deadline. En ursäkt brukar vara att kursen är dålig, dvs. läraren är dålig. OK. Jag har själv i mina dagar gått kurser som jag inte varit särskilt förtjust i. Tyvärr är livet sådant. Man får ta en del man inte gillar för att hitta guldkornen. Kyssa många grodor innan man hittar prinsen, heller hur det nu var. Nå. Hur som helst. De bästa ursäkterna brukar vara de som jag kan identifiera mig med: a) jag har familj hemma, b) jag bor långt från studieorten c) jag jobbar heltid. Nu är jag i den situationen att jag kunde tänka mig att använda ursäkterna a, b, och c. Jag försökte redan på skoj (dock inte med den lärare jag nu haft), vid matbordet på jobbet. Kollegan sa: "Jag tycker nog att studenten ska överväga att gå kursen ett annat år."
Läs mer

Semester i covid-19-tider

-
Jag har haft 6 veckor semester. Det kändes förstås lite konstigt att börja semestern, när man suttit hemma och jobbat sedan mitten av mars. Men nog har det varit semester i alla fall, trots att arbetsrummet är vårt sovrum. Vi har hemestrat. På midsommaren hade vi i vanlig ordning knytkalas med våra vänner. Jag har varit med mamma till tandteknikern ett par gånger. Vi har varit och hälsat på min kusin i Larsmo. Jag har träffat väninnor från studietiden. Väninnor som bor på Åland, i Tammerfors, i Pargas och i Helsingfors. Pojkarna är hemma. Maken har pop up antikvariat. Jag har bakat bullar och semlor. Plockat lite hallon. Vinbären står i tur nu, när arbetsveckan ska inledas. Storstädat hos mamma. Här hemma blev det inte storstädat. Mycket bastubadande. Kall och regnig juli, men desto torrare och varmare i juni. Hemester är helt OK.
Läs mer