Överlevt en hel vecka

Så har jag då överlevt en hel vecka - drygt - på jobbet. I dag inledde sönerna sin skolgång för året. De är inte så speciellt glada, men för fru Nizzan är det rätt tryggt att ha dem placerade i skolan. Nåja, i och för sig. På sommarlovet satt de mest uppe till 2 och 3 på natten och spelade dataspel, sedan sov Nizze den äldre till kl. 12 och 13 och var sur som en citron om han väcktes före kl. 10.

I kväll får fru Nizzan den stora äran att plasta en bok. Hade helt förträngt den biten. Jag avskyr att plasta böcker. Såg att biblioteket i Vasa ska ha kurs i hur man plastar böcker. Snälla Pedersöre MI: kan ni inte ordna en kurs i hur man plastar böcker?  Eller är jag den enda mamman i hela världen som inte lärt mig plasta böcker efter X antal år av studier + att den äldre sonen nu börjat sista året inom den grundläggande utbildningen????

I dag har det varit riktigt varmt och skönt. Det är visst sommarmånad fortfarande. Ute finns svarta vinbär och krusbär som borde plockas. Därtill ser jag att fönstren som tvättades till konfirmationen i början av juli har mage att vara smutsiga igen. Städning är ett onödigt jobb, tydligen. Resultatet består aldrig. Det berättas om en gammal dam, vars dotter sa: "Mamma, jag ser överallt vad pappa har gjort. Men mamma, du har ju inte gjort någonting. Det syns ingenstans." Den kloka modern svarade:
"Nej, vet du. Det jag gjort, det är uppätet och utskitet." Fast det lät bättre på dialekt: "uppiti å utstsiti".
Så det är väl vår lott. Tvätta, laga mat, städa, arbeta... och ingenstans ser man något resultat. Såvida inte någon enstaka studerande någongång lärt sig något. Den trevligaste feedbacken av en studerande var, att han kunnat använda franska så pass mycket på sin interrail-resa, att han kunnat berätta att han var sjuk och att städerskan inte behövde städa. Det var alltid något! ETT resultat har jag i alla fall fått i mitt långa arbetsliv, alltså.